måndag 31 maj 2010

Award.


Jag har fått ett så kallat Bloggaward av Annelie. Den går ut på att man visar den tionde bilden i sin blogg. Den nionde bilden var en ultraljudsbild på Hugo. Men den här historien är nog egentligen upprinnelsen till Gosedjursinsamlingen.


Så här skrev jag den dagen i april:

På eftermiddagen kom det en kvinna från Kanada till avdelningen. Hon arbetar på ett äldreboende i Vancouver där en man vid namn John Deforest bor och ägnar dagarna åt att sy nallar. Han är 89 år och har tagit över sömnaden efter sin fru som dog för fyra år sedan. Kvinnan är i Umeå för att besöka sin dotter som studerar på universitetet och John hade skickat med henne en av nallarna som skulle ges till ett sjukt barn. Kvinnan och hennes man kom in till oss på rummet och berättade om John och nallarna och pratade med oss om Gustavs sjukdom och om syskonet han snart ska få. Det var en mycket märklig och rörande stund. Med den mjukaste fina, välgjorda nallen (dom blev nöjda över att den hamnade hos en syfröken..) följde en dikt om nallar samt Johns adress. Vi får skriva och tacka den gamle mannen. Jag måste säga att nallen verkligen har hamnat hos rätt person, ingen älskar gosedjur lika mycket som Gustav. Nu ligger han här bredvid och sover med den i famnen.

 Det här var under en period då Gustav hade det som jobbigast. Vi hade nyligen fått veta att den första behandlingen inte fungerade och man satte in ännu starkare behandlingar. Kortisondosen höjdes till skyarna och Gustav samlade på sig enorma mängder vätska. Jag var oroligare än någonsin och såg fler än en gång den kommande begravningen framför mig, något jag förstås varken kunde tala eller blogga om. Jag har fortfarande inte skrivit till John och tackat. Det är så jobbigt med engelska... Tar mig kanske i kragen ikväll nu när jag blivit påmind. Nallen kunde i varje fall inte ha hamnat hos en mer tacksam kille.

Nu skickar jag vidare denna Award till:




söndag 30 maj 2010

Nu kommer ni säkert att fälla en tår.

Hittade dikten i en blogg och vet inte vem som skrivit den. 
Tycker att den stämmer lite på mig. 

Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i hennes ensamhet har
jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som havets vågor
är hennes smärta.
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer.

Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök
och visa att du håller henne kär.

Vad hon än säger
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår.

Båten.

Det var liksom inget snack om vad den skulle heta...

lördag 29 maj 2010

Omröstning.

Nu har jag sett både Tyskland och Israel i finalen.

Europa röstar och jag tror inte längre att Israel vinner, jag tror på Lena från Tyskland. Israel har en fantastisk låt men jag hoppas på Tyskland, dit kan man åka. Till Israel åker jag inte. Fastän jag tydligen ska vara judinna rent biologiskt alltså.

Fast om man ska rösta med tanke på resmål hade det ju varit fint om Kroatien gått vidare. Eller om Italien över huvud taget varit med.

Jag hatar att ha fel

så det jag gör nu är verkligen modigt.

Det här är vad jag tror.

Topp 10.

Utan inbördes ordning (så modig är jag inte)


Cypern
(kanske något jag mer vill än verkligen tror)
Norge
(det vore väl fint om dom vann igen)
Tyskland
(om hon når ut genom rutan)
Frankrike
(om han skippar de vulgära dansarna)
Israel
(om han sjunger bättre än i torsdags)
Turkiet
(kanske lite väl rockigt för Europa men man kan ju hoppas)
Armenien
(om dom ändå kunde skippa den stora aprikoskärnan)
Albanien
(svängig discopop)
Serbien
(för att han är så söt, trots luggen)
Georgien
(det brukar alltid finnas minst en medioker ballad bland topp tio)
Island
(får alla gayröster)

Bubblare (eller gardering kanske man kan kalla det)

Stor risk finns att Vitryssland med de hemska, hemska fjärilarna kommer bland topp tio men jag vill inte ens ha med dom på min lista.

Azerbajdzjan blir bättre och bättre för varje lyssning.

Spaniens cirkustrams, valsigt och vackert tycker jag. Jagues Brel möter Måns Zelmerlöw och ser ut som Neo.

Topp 3


Tyskland
Turkiet
Israel


Men Europa är oberäkneligt. Jag hejar i alla fall på Tyskland.

Tillägg 20.15

Fast jag tror verkligen att Israel vinner...
Dahlia, Salvia, Lavendel och Sommavivor.
Korset håller kyrkan med tills vi fått gravstenen.

Typiskt.

Jag tänker på något Gustav sa kvällen före han dog. Arvid var på besök och dom pratade om att dom ett år tidigare åkt slalom tillsammans. Jag kom att tänka på att det snart skulle vara friluftsdag.

Typiskt, då missar jag den också.


fredag 28 maj 2010

Lördagsutflykt.

Om ni vill få trädgårdsinspiration samt fika gott på ett mysigt ställe ska ni bege er till Smultronstället imorgon. Där kan ni äta den goda morotskakan jag bakat ikväll. Den med massor av fluffigt mums på precis som på Rosendals trädgård. Och nästan helt ekologisk är den dessutom. Smultronstället ligger på väg mot Holmsund, i Holmsjön, strax utanför Umeå.


Vi kommer att sätta Gustavs urna i graven så jag gissar att det blir en jobbig dag. Fast samtidigt ska det bli skönt att få det gjort och fint att ha en plats att gå till. Han har bott i urnrummet fram till nu och där har jag bara varit en gång. Jag hoppas att det slutar regna, jag vill ha tillbaka solen. Fast mest vill jag ha tillbaka Gustav.

Ett inlägg tillägnat trädgårdsarkitekten (och andra intresserade).

Trädgården växer fram sakta men säkert. Utan den skulle jag inte alls må så här bra tror jag.

När jag köpte radhuset för lite mer än två år sedan, bestämde jag att någon skulle rita min tomt åt mig. Dels för att jag inte kunde så mycket om trädgård och verkligen behövde en mall att arbeta utifrån, dels för att det kändes viktigt för mig att tomten skulle bli vacker och mysig. Jag anlitade Anna Kristensen.

Jag blev jättenöjd med ritningen och utgår ifrån den så mycket jag kan och vill. En del ändringar gör jag, mest för att det ska bli enklare och billigare.

Med tanke på hur rörigt vårt liv varit med Gustav och min graviditet och bäbis så har vi hunnit väldigt mycket mer än jag kunnat ana. Mycket tack vare Klubben Klubben som hjälpte mig en hel dag förra våren och så klart tack vare Byggare Bobb, pappa.

Nu följer lite bilder (klicka på bilderna så blir dom större) från hur trädgården ser ut just nu, det enda som blommar är körsbärsträdet och de blommor jag köpt eller fått. Allt har precis börjat växa och i odlingslådan har jag varken satt ut bönorna eller sått salladen och sockerärtorna, bara jordgubbarna från Värmland växer däri.

 Entrérabatten där Rosenpion, Blodtopp, Rudbeckia och Silverax växer på rad. Jag tänker att jag i framtiden gräver upp dessa och planterar i grupp i rabatten vid förrådet och bara lämnar kvar pionerna samt sätter hela raden med just pioner. Eller någon annan vacker buskliknande växt. Anna föreslog Gulbladig spirea i första hand men jag valde hennes andra alternativ. Eller kanske får den vara som den är... Jag håller i alla fall på att gräva ner kantsten mellan gruset och rabatten.
Det tar tid och är väldigt tungt att gräva upp hårt packad sprängsten.


Vi valde att göra cykelparkeringen fyrkantig eftersom det var lättare än att göra en rund. Ännu har vi inte hunnit med att rama in den med växter. Kanske får det bli när Hugo blivit lite större och inte ska krypa genom cyklarna hela tiden. Häcken blev Häggmispel, inte Aronia. Höstfärgerna avgjorde valet. Det ska bli så skönt om några år när den vuxit till sig. Nu känns gästparkeringen nästan som en del av vår tomt. Äppelträdet ska vi köpa snart och plantera mitt på gräsmattan. Vi la grus i gången istället för marksten för att jag tycker att det blir mjukare på något sätt. Och så blev det billigare och mindre arbete.



Pergolan är färdig förutom några ribbor där Piprankorna ska växa. Dom köper jag nästa vecka hos Silke. Jag blev otroligt nöjd, den skärmar av fint och det blev mysigt. Vi ska försöka hitta en lampa att sätta på väggen så att det lyser upp lite, speciellt på hösten är det så mörkt här.


Framför köksfönstret står en Rysk kornell, en Rödbladig smällspirea och en Bukettapel. Plats finns för ytterligare en buske. Någon kanske har förslag? Just nu är det ett perfekt ställe att ställa en barnvagn med sovande barn.


Enligt ritningen ska här vara två runda rabatter men jag valde att göra en och istället ha ett större grusområde utanför entrén. Här kommer det så småningom finnas perenner men i år har jag satt ner Gustavs påse med röda luktärter och mina favoritsommarblommor; vit Malva. Runt hörnet satte jag ner mina Tolvgudablommor, mina Kungsängsliljor och en doftviol. Vad jag ska plantera på den tomma ytan vet jag inte. Förslag?


Här ser man på ett ungefär hur grusområdet kommer att bli. Vi måste ta bort gräs och höja marken lite samt gräva ner kantsten mot gräsmattan. Runt altanen kommer med tiden en häck av syren växa upp. Det ska bli skönt att sitta där eftersom stället är en riktig vindgata. Dessutom är carportväggen inte så charmig. Mellan häcken och altanen ska vi så småningom göra en slags gång eftersom det lätt blir en genväg där när vi går till bilen. Eller skolan. Eller till soprummet. Alltså nästan jämt...



Igår planterade vi Purpurapeln. Den är placerad så att den i framtiden skymmer insynen till det långa sidofönstret. Jag har planterat en ros i rabatten nära väggen som knappt syns på bilden. Den kommer att utökas med lite fler växter, bland annat Lavendel och Nävor 

Rabarber, Krusbär och en Röd vinbär. 
Grunden till det som senare kommer att bli en större aubergineformad rabatt med en syren, hostor, förgätmigej, silverax och daggkåpa.
Istället för trampstenar som det var på ritningen har jag planterat två sorters gräs. Även en Dahlia hjälper till att rama in altanen. Tanken är vi ska bygga en till pergola över fyrkanten av grus men vi får inte riktigt till det med stuprören. Något för Byggare Bob att fundera över...


Odlingslådan, körsbärsträdet och vinbärsbuskarna fotar jag mer när vi planterat ner buskarna samt satt ner bönorna. Körsbärsträdet blommar för fullt. 
Förra året blommade det helgen före Hugo föddes och han fyller ett år den 8 juni.

Dansuppvisning (igen)!

I dag klockan 17.30 bjuder klass 4 och klass 5 från Umeå Waldorfskola på dansuppvisning i Backens kyrka tillsammans med 
Lilla baletten från Stockholm.

Kom dit vettja!

torsdag 27 maj 2010

Goa Gusten.

Vill ge er en finare bild av Gustav än den på uppvaket där han är så ledsen. 
Att vakna eller somna till.

Semifinal 2.

Jag blandar högt och lågt. Ikväll visas semifinal 2. Det kommer definitivt bli bättre än i tisdags, det lovar jag. Däremot lovar jag inte att ni slipper dåliga uttal och vulgära dansare.

Armeniens låt är jättebra tycker jag. Fin text och vacker låt. Går vidare gissar jag.

Azerbaijans bidrag har bland andra Anders Bagge skrivit. Trodde han kunde bättre.Trist och tråkigt.

Cypern har en låt som Henrik Arvidsson skulle ha lyssnat på 1991 när vi var ihop (eller vad tror du Malin?). Fast även han skulle resonera som Andres Lokko... Rätt bra tycker jag

Holland. Kvällens, kanske tävlingens sämsta bidrag. Perfekt kisspaus. Fast den sätter sig och alla som tycker om dansband kommer att gilla den här tror jag. Gissar att detta blir pappas favorit.

Israel har en smäktande, mäktig ballad som verkligen berör fast man inte förstår ett ord. Och fastän han sjunger en textrad som låter som "gamla knarkare så tror jag låten kan vinna. En hög placering är definitivt att vänta sig på lördag.

Kroatien. Vackert och bra. En låt värdig ett land från Balkan. Men vad heter dom??

Slovenien. Riktigt, riktigt dåligt. Går den vidare, blir jag verkligen arg.

Självklart hoppas jag att Sverige blir framröstad till finalen. Jag brukar alltid tippa helt fel på Sveriges placering och i år när jag tror att vi kommer långt ner så kanske vi vinner. Låten är skriven av schlagerkungen Bobby Ljunggren och jag tycker att den är lite tråkig.

Turkiet har väl den enda låten förutom Tyskland som jag verkligen gillar. Skitbra tycker jag verkligen att den är. Till och med Gustav skulle ha gillat den (även om han utan att veta om det resonerade som Andres Lokko, att även en bra låt blir dålig om den är med i Melodivestivalen). 2004 hade dom en liknande låt och den kom på 4:e plats. Hoppas dom kommer tvåa efter Tyskland på lördag.

Tyskland, Frankrike, Spanien, Storbritannien och Norge är redan vidare till final per automatik.

Sorgearbete.

Den enorma tröttheten som kommit över mig då och då, framför allt sedan efter begravningen men även under sjukdomstiden, har kommit mer och mer sällan.
Det blir mer jobbigt desto mindre förberedd jag är. Förut kunde det hända fyra gånger i veckan och nu var det mer än en vecka sedan.

Och så kom den igår, tog en paus på kvällen och är tillbaka idag. Armarna känns tunga och slappa, helt utan kraft. Till och med att skriva är ansträngande. Prata är det inte ens fråga om, stötvis kommer det ut ord och varje stavelse är en ansträngning. Det känns fullt i huvudet, något finns där som hindrar varje klar och förnuftig tanke. En seg sörja som upptar all plats för kreativt tänkande. Jag tycker att jag ser sämre, liksom dimmigt. Och så gråten förstås.

Jag tänker på Gustav mer och med större sorg en sån här dag än andra och då på den sjuka lilla gossen. På hur han kämpade för att hinna färdigt Petras groda dagen för den sista sövningen och på hur han massproducerade dom vackra julklapparna i halvfabrikat. En dröm för ett Waldorfbarn där allt görs från grunden. Där hugger man ner trädet, kapar till virket, sågar ut formen man ritat själv och slipar tills fingrarna blöder för att att få till den vackraste galgen. Hängaren gör man sedan i smedjan. På lekterapin fanns galgen färdig, det var bara att måla. Även om jag så klart värnar Waldorfskolans hantverkspedagogik så var det härligt att se en helt annan kreativitet hos Gustav.

Jag tänker på hur han hade massor av slangar i perioder. Syrgas i näsan, pickline i armen, drän från lungan och syresättningsmätaren på fingret. Hur han endast kunde ligga på rygg. Jag tänker på alla de gånger man var tvungen att hjälpa honom till toaletten med droppställningen som var så tung att den nästan välte. På hur apparaterna susade och tickade dygnet runt och ofta pep i protest och vi var tvungna att ringa på personal. Jag minns hur någon an gång kom åt hans cvk och råkade rycka i den och paniken han fick då, hur den ohämmade gråten äntligen sipprade ut även för honom. Jag minns hur hans ben blev smalare och smalare och överkroppen svällde av allt kortison. Jag tänker på hur viktigt det var för honom att vi skulle leva vidare med glädjen och inte med sorgen i fokus.  Och så tänker jag på så mycket annat som är för svårt att skriva om.

Jag vet att det brukar bli bättre när jag jobbat lite i trädgården men det kommer att ta tid innan jag orkar gå ut idag. Och så blåser det... Men senare ska dom planteras, vinbärsbuskarna, bukettapeln, sommarmalvorna och krusbärsbusken. När kraften i armarna kommer smygande tillbaka.

På uppvaket 26 januari, 
det han själv inte trodde han skulle vakna upp ifrån.
Grodan Dodaj till favoritsköterskan var med hela tiden.
Hon tog även med Dodaj på bio, Farsan, 
som Gustav så gärna ville se men inte hann gå på.
Biljetter fick vi av Josef Fares, som gjorde Kopps, 
Gustens favoritfilm.

onsdag 26 maj 2010

Onsdagsblues.

Vaknade arg. Kan det ha berott på gårdagens urusla semifinal? Fy sjutton vilket sliskigt nummer Makedoien hade. Och alla dansarna i de flesta nummer skulle inte ens platsa i Klaras dansgrupper... Vilken besvikelse. Nya tag imorgon med hopp om en bättre semifinal. Och hopp om att Sverige tar sig till final.

Sedan var jag på skolan, eller jobbet som man säger om man är vuxen. Det var trevligt att vara där men när jag kom hem var jag matt som efter ett maratonlopp. Vilken ansträngning!

Men nu ska jag äta middag hos Lisa och då kommer det att kännas bättre sen. Jag och Hugo är ensamma ikväll och då ska jag äntligen försöka se de sista avsnitten av Lost när han somnat.

Eller så kanske jag bloggar om hur det känns just nu med sorgen, livet och ledsenheten. Det känns som att det var längesen jag delade med mig.

Ny insamling.



tisdag 25 maj 2010

Semifinal 1.

I kväll är det den första semifinalen i Eurovision Song Contest.

Jag älskar denna tävling och tänkte vara lite modig och berätta vad jag tycker om  några av årets bidrag.

Jag börjar med bidragen vi får se ikväll. Inte alla men de jag tycker något om. Övriga är sådär lagom dåliga eller lagom bra. Jag och Klara har med stort intresse följt Christer Björkman och hans panel med bl a Lena PH, Rennie Mirro och favoriten Tomas Lundin i programmen inför Eurovision. Det är skönt med glättig underhållning i skuggan av sorgen. Och annars också för den delen.

Ryssland är skitdåligt trots att sångaren liknar Johannes Sandström. Håller för en gångs skull inte med Tomas i panelen som älskar det här. Kan inte se humorn i bidraget och låten känns bara tragisk. Hoppas att dom inte går vidare till lördagens final.

Slovakiens låt har en fin rytm som tilltalar mig. Och språket är vackert. Numret i deras egen final påminner lite om Ruslanas men är inte i närheten lika kraftfullt och sångerskan saknar karisma. Går förmodligen vidare till finalen.

Finland är tillbaka som på den gamla goda tiden. Dom sjunger på sitt språk i folkviseton med sångerskor som troligen vunnit flera Linda Lampeniuslookalike tävlingar... Skitdåligt. Kommer förmodligen sist.

Lettland har en melankolisk men stark låt med för mig en lite märklig och jobbig text. Så klart har jag motvilligt och generat fällt en tår ibland när jag lyssnat. Jag gillar den, hon sjunger bra och jag hoppas den går vidare till final. Hon ser ut som en ung, blond Anna Book.

Serbien har ett bidrag skrivet av en av mina favoriter, Goran Bregovic som bl a gjort musiken till Svart katt, vit katt och Zigenarnas tid. Bidraget blev en besvikelse men efter några lyssningar tycker jag att det är en helt ok låt trots sångaren. Mitt tips är att blunda under hela framträdandet och bara lyssna på Balkanschlagern.

Polen. Blunda även här och bortse från uttalet. Och verserna. Men refrängen är mäktig. Och stegringen mot slutet. Går förmodligen vidare till finalen.

Albanien går vidare till finalen med en svängig låt och en refräng man minns. Bland årets alla trista ballader sticker den ut lite. Jag har älskat Albanien de senaste två åren men i år är dom inte alls lika starka.

Tyvärr tror jag att det kommer att gå bra för Vitrysslands pretantiösa, plastiga och supertrista ballad.

Island blandar två språk och det gillar jag inte. Blunda så slipper ni se det trista framförandet och då blir låten bättre. Fast kanske har hon övat jättemycket inför ikväll.

Den här semifinalen är klart mycket sämre än den på torsdag där flera av mina favoriter deltar. Synd för Sverige som tävlar då. Och synd för helheten. Men jag ser ändå fram emot kvällen med Klara och popcorn och grönsaker och dipp.

måndag 24 maj 2010

Kurs.

Jo. För er som inte vet. Om det dyker upp en rosa text i mitt inlägg så betyder det att du kan klicka på ordet, namnet eller meningen så kommer du till sidan jag skriver om. Det är inte självklart att alla vet det, tänkte jag.

Vuxna män gör saker tillsammans.


I dag blev det av. Bygget. 


 


 Bara några ribbor och tre Piprankor som saknas.
Allt enligt Anna Kristensens ritning.
Och vad gjorde jag? Jo, jag gräver ner kantsten 
mellan rabatten och grusgången. 
Fy sjutton så jobbigt och vad lång tid det tar... 
Mamma tog hand om Hugo och gjorde snyggt 
utanför den helt nedklippta häcken.
Det är fint att hjälpas åt.
Kvällen avslutades på restaurang där vi
firade Lillebror som fyller år. Grattis!

Vad jag gör på kvällarna.

Grannarna tror väl att jag blivit galen som jag hållit på. Nästan varje kväll den här veckan har jag grävt upp gräsmattan för att göra en rabatt. Minst hundra kilo sten, jord och gräs har jag grävt upp. Bra terapi. Men fint kommer det att bli när jag planterat färdig och det vuxit lite mer.

I kväll är det för kallt och jorden tog slut innan jag grävt ut och fyllt den sista delen. Jag ska istället se de sista två avsnintten av den sjätte och sista säsongen av Lost. Ska bli spännande att se hur dom knyter ihop det...

 En tredjedel färdig...

Massvis av sprängsten som sparas till nästa projekt.

Första mjukglassen.

söndag 23 maj 2010

Andra skriver om sorg. Del 1.

En månad har gått sedan Bodils mamma dog. Hon skriver:

Jag vet i alla fall att de små hindren kan kännas för djävliga, och att de bästa bemötandet är att skydda den sörjande från allt som kan tolkas motstånd.

Läs inlägget här:


Annars tackar jag Anneli för en fin helg och så tänker jag på Lova och Alvin och deras föräldrar idag.


Jag vet vad de går igenom och det finns bara en sak att säga. Jävla skitcancer, jag hatar dig.

lördag 22 maj 2010

Man blir ju rörd till tårar...

Kulturnatta.

För er som undrar så dansar Klara och dom andra tjejerna från Repertoargruppen, Umeå Dansskola på stora scenen, Rådhustorget kl 11 idag.

Jag ska dit och titta och ikväll kommer Annelie!

Hoppas ni får en fin lördag!

fredag 21 maj 2010

Teletubbies.

När Gustav var bäbis hade jag råmycket ångest över att han fick titta på Teletubbies. Det har jag inte med Hugo. Han älskar att titta. Och jag älskar att titta på honom när han tittar.






torsdag 20 maj 2010

Skyddsänglar!


 Klara valde den turkosa ängeln.

Jag och Klara fick varsin present idag!
Var sitt vackert halsband från Sofia

Här är länk till hennes hemsida:


Där kan du läsa vad Sofia skriver om Gustav. Och om hennes helt fantastiska idé med utlottning av änglar till någon som behöver styrka och uppmuntran, kärlek och tröst.

Utdrag från hemsidan:

Det du skall göra är att skriva till moyadesign.se, nämna vem och varför du tycker att just den personen skall få en halskedja med en skyddsängel av moyadesign.se.

2 gånger varje månad (den 1.e & den 15.e) utser moyadesign.se någon av de förslag ni skickat in till mig som skall få en gåvoängel (vid många anmälningar kan 2 st utses varje gång).

Utses inte den personen som just du har gett som förslag, betyder inte detta att den inte kommer att få någon ängel, utan skicka ett förlag till nästa dragning oxå, å  nästa igen ;) rätt som det ä så blir det just den personen som kanske får en gåvoängel :)

Det här är alltså en tjej jag inte känner som följt vår historia i min blogg som vill göra det här i sann Gustavanda. Visst är det häftigt!? Hon skänker dessutom delar av vinsten från Skyddsänglarna till barn med cancer. Det är precis sånt här som gör att jag vill fortsätta skriva i bloggen och skicka gosedjur. Jag älskar idén om "Pay it forward (Skicka vidare)". En rätt fin film med Kevin Spacey. Ibland funkar det!

Om det blir för svårt att gå...

video

onsdag 19 maj 2010

Tårar, trädgårdslycka och presenter.

På morgonen när vi var på promenad började jag tänka på gravsättningen som snart ska äga rum. Vi har valt en gravplats och jag planerade för vilka blommor jag ska plantera. Då kom den stora bottenlösa sorgen över mig. På cykelbanan vid skogen där det är mörkt och trist kom tårarna och gråten. Jobbigt är det, samtidigt som det är skönt att vara ledsen. Det är tur att det finns saker att glädja sig åt som gör att dagen blir lite ljusare och lättare att ta sig igenom...

Minns ni den här bilden? Ser ni ringen jag gjort?

Så här ser min Purpurvinda ut nu! 
I juli är den säkert två meter hög med hundra blommor!

Och minns ni tolvgudablomman som inte ville växa 
trots trollspöet? 
Jag fick ett nytt exemplar av min favoritblomma 
från min favoritträdgårdsmästare.
Och då började den gamla titta fram... 
Ser ni dom små bladen i den stora krukan? 
Nu väntar dom på att få planteras ut i min rabatt 
för tidigt blommande blommor som jag håller fixa till.
Där ska jag även plantera ut 
Gustavs luktärter som växer för fullt.

 
Visst är den söt, grodan som vilar
i skuggan under olivträdet?
Fick dom i present av fina Malin.

En Zucchini från Kirsten i krukan som 
Annikas farmor Ellen gjort.

En Dahlia från Majas mormor.

Klara i sin nya fina sommarklänning från Costa Rica 
hon fått i paket från kusin Emma
som varit på långresa i Sydamerika. 
Jag fick en perfekt väska och Hugo en nalle i lamaull.

Världens lyckligaste kille 
(även om det inte syns just på den här bilden)
som får hoppa med stortjejerna på studsmattan!


tisdag 18 maj 2010

Hugo

Det är så härligt att Hugo är frisk!

Morgonmys ute i pyjamas.

Lite baktungt?

Perennshopping.

Nej tack, ingen gräslök.

Bad med fina Maja.

Hulken.

Saknad.

Fina Natalie längtar efter sin vän.

måndag 17 maj 2010

Lotta på Bråkmakargatan.

Igår när vi gick hem från middagen, började det att ösregna. Klara härmade Lotta i Lotta på Bråkmakargatan, höll ut armarna och sa Jag vill bli stor, jag vill växa. Och så berättade hon om en scen där Lotta står i regnet och sa att hon ville växa. Jag kan inte minnas den scenen själv, måste kolla med Hugo om några år.

Då kom jag att tänka på något som uppdagades på kvällen före Alla hjärtans dag.

Jag gick igenom gamla mail på min hotmail i hopp om att finna bilder på Gustav. Då hittade jag ett mail från en orolig (och lite arg) fröken Karin. Gustav gick i tvåan och hon berättar att han minsann stått under stuprännan i det jättekalla regnvädret och vägrat komma in. Vad var detta för självplågeri? Vi föräldrar kallas till kuratorsamtal där både fröken och fritidspersonal deltar. Vad är det för fel på pojken som gör på det viset? Man hade fler exempel som jag inte minns men vattensjälvplågeriet var det värsta. Man undrar om han har det jobbigt som varannanveckasbarn och man frågar om han har vänner. Vi blir ju lite oroliga förstås men eftersom vi kände vår son och kunde se att han inte var det minsta deprimerad och var en väldigt populär pojke så försökte vi släta över oron så gott det gick. Vi frågade så klart om han kunde förklara men då han inte varit kommunikationens mästare, fick vi inga svar. Många gånger har tänkt på det där med stuprännan.

Nåväl. Jag läste mailet från fröken för Gustav och vi skrattade gott åt hans tokigheter från de första skolåren. (Han var inte någon exemplarisk skolpojke ska sägas men mer om det en annan gång...) Så frågade jag om det där med stuprännan.

Det var ju från Lotta på Bråkmakargatan, hon gjorde nåt med vatten och jag ville göra likadant.

söndag 16 maj 2010

Skavsår.

Ibland har man bara tur. Eller tur är det ju inte med skavsår. Jag har tre varav ett är en dubbelblåsa. Och så läser jag att Singelmamman lottar ut presentkort på sockar från Gococo som kanske funkar bra i mina skor med inläggen. Är dom snygga? Jag vet inte riktigt... Jag är ju en sån som mest har svarta eller vita. Men det kan ju vara bra med färger så slipper man betala Maja för att sortera familjens hundra svarta nästan likadana sockar...

Skepp å hoj!

På väg hem efter en finfin middag hos Linda och Björn...


video

lördag 15 maj 2010

Högsommarvärme...

har vi haft i Umeå idag. Chockartat varmt faktiskt eftersom det häromdagen endast var några få plusgrader. På min promenad till frisören såg jag det här!

Fantastiskt! Änligen slår dom ut, björkarna.
Och mina rosenpioner har tittat fram! 
Jag som inte trodde dom skulle klara vintern 
eftersom dom inte ens tog sig ifjol sommar.

Jag har inte klippt mig hos en frisör sen typ 2004 då min favorit, läckra snyggJonas, flyttade till Stockholm och blev kändisfrisör. Min före detta kille Love kunde klippa och sen har Stina fått fixa. Men idag blev det av. Hos Linnea på WOW. Hon är helt fantastisk men kanske ska jag boka en tid hos Jonas nu så kanske jag får klippa mig hos honom om ett par år...(När Linnea flyttat och blivit kändisfrisör.) Har haft nästan svart hår i flera år, före det var det rött och före det blont och före det hennafärgat. Nu är jag lite sugen på att bli lite ljusare men vägen dit är lång. Jag och Linnea får bleka lite i taget.

Mycket hår har jag som behöver tunnas ut...


En nervös Anna i slingfolie...

Ruskigt nöjd kund!

fredag 14 maj 2010

Tre månader.

I dag har Gustav varit död i tre månader.
Tiden har gått väldigt snabbt men ändå känns det som
att han fattats mig i en evighet.
Jag tänker ofta på var han är och på hur han har det.
Jag ser fram emot nästa gång jag kan känna hans närvaro.

torsdag 13 maj 2010

Sängdag.

Enligt rapport från mormor är Hugo piggare.

Men jag har blivit sämre. Sprängande huvudvärk, hosta, öm hals och onda bihålor.

Stackars, stackars mig. Det blir en dag med datorn i sängen Lost, Flash forward, Grey´s anatomy, Modehuset Chanel och dokumentären Hästpojken som visades på SVT härom kvällen. Och kanske ett avsnitt med So you think you can dance med Klara.

Vad skulle du titta på en dag i sängen?

onsdag 12 maj 2010

Änglalycka och Glädjekaka. Och gravstenar...

När jag var som mest håglös i måndags kom posten med paket! Tack fina Margita. Och på kvällen när jag kom hem från ett litet äventyr väntade ett paket med min favvokaka. Tack till Kirsten.


Jag fick massor av kreativ energi och gjorde ännu fler luffarslöjdsträdgårdsprydnader...


 Annars har veckan sett ut mest såhär:


Otroligt tröttsamt med en sjuk bäbis. Han har inte bara ögoninflammation utan även öroninflammation visade det sig efter ett besök på vårdcentralen. Nu ska Hugo sova hos mormor och morfar inatt så att vi slutar se i kors efter tre vaknätter. Och nu har jag hosta och ont i bihålorna...

Vi har börjat titta på gravstenar. Fy tusan så trist och makabert. Vi gjorde en preliminär beställning men när jag sen fick se skissen så kändes det helt tokigt. Så jag har vandrat runt på kyrkogården där Gusten ska begravas för att få en idé om hur jag vill att stenen (eller något annat) ska se ut.




Vilken djungel... Även om det inte syns på bilderna så är det är det en väldigt vacker plats att låta sin älskade vila på. Vi har stor frihet att välja en fin plats men problemet är stenen... Dom två vackraste gravarna på platsen är vackert snidade kors. Fast kors för min del känns inte aktuellt... Kanske kan jag hitta en annan symbol. Eller en extra vacker och speciell sten. Vi hade den mest speciella pojken och den allra vackraste begravningen. Då vill man ju att stenen som kommer att bestå ska vara lite extraordinär.

I bakgrunden spelar Klara och Malva för trettionde gången samma låt. Mycket tröttsamt för öronen när ens barn övar på en dans till dålig, enformig musik. Jag försöker peppa men det gick inte ikväll...