Varm lördag.

Igår hade vi en skön kväll hemma med grillning och vattning av den nyutrullade gräsmattan. I onsdags kom 100 kvadratmeter gräsrullar som pappa, Johan, grannen Peter och lillebror rullade ut i ruggigt blåsväder. Mamma och jag var inne och fixade, eller mamma fixade, jag orkar inte mycket nu. Vilken skillnad det är med gräs! Tomten ser så mycket renare ut och jag kan verkligen börja se hur vår (arkitektritade!) trädgård kommer att börja växa fram.

Idag har vi haft den varmaste dagen hittills i år och det har varit rätt tungt både för höggravida mig och sjuka Gustav. Men ändå väldigt skönt. G har troligen dessutom haft en släng av nåt jobbigt magvirus och inte kunnat äta och mest legat och dåsat i soffan hela dagen. Fast han orkar inte så mycket annat i vanliga fall heller, han är så svag i kroppen efter alla gifter och kortisonet.

Idag kom Annikas föräldrar med Frans gamla barnvagn. Eller gamla och gamla, den är ju bara två år. Jag minns hur jag för ett år sedan drog Frans runt kvarteret och pratade med Johan i telefon och skojade om hur sjukt det kändes med en bäbis och hur jag inte kunde tänka mig att dra vagn på heltid, hur osannolikt det skulle vara att jag skulle ha ett till barn och att det verkligen inte var min stil att gå med barnvagn. Iblan får man verkligen äta upp det man sagt. I mitt fall lite väl ofta kanske... Men oj, så lyxig vagnen känns, vi fick knappt ihop den. Tur att jag har vänner som fixar bäbisgrejer, utan dom och mamma och pappa skulle vi inte ha en grej tror jag. Vi har ju som haft annat att tänka på. Nu är det bara ett babyskydd som ska fixas.

Stackars Johan får göra det mesta, vattna, rensa ogräs, laga mat, ringa viktiga samtal, köra bil, hämta saker på övervåningen om jag är nere och saker nere om jag är uppe, tömma diskmaskinen, skura badrum och toalett och hundra andra saker. Tur att han är så positiv. Fast jag bär ju bäbisen. Men inte så länge till, lite mer än en vecka nu.

Efter middagen åkte vi till sjukhuset för de dagliga proverna. Ikväll var vi alla lite oroliga att vi inte skulle få åka hem igen eftersom Gustav fått i sig så lite mat och vätska under dagen och kanske skulle behöva dropp. Men proverna visade bara att han behövde få lite trombocyter och en lite mindre dos av fragminet och att dropp inte var nödvändigt. Fast det är som trevligt ändå på Barn 3, himla fina sköterskor som tar sig tid. Det märks att Gustav verkligen tycker om dom, han blev uppriktigt jättesorgsen när en av dom berättade att hon skulle flytta. Även om det är hur stressigt som helst ute på avdelningen så märker vi aldrig av det när dom väl är inne hos oss på salen, då känns det verkligen som att dom ser oss och lyssnar och tar det lugnt och pratar med Gustav (och mig) på ett helt fantastiskt sätt.

Nu sitter jag uppe i sovrummet och skriver, Johan redigerar film från Etiopienresan, Gustav spelar X-box och Klara har tjejfest hemma hos Daniel. Kan tänka mig att dom plågar honom med schlager och ett och annat danssteg. Jag försöker komma på ett namn på bäbisen om det skulle visa sig vara en kille, tjejnamn har vi haft sedan i höstas.

Nu ska jag sätta de svullna fötterna i högläge, sticka lite på en bäbisgrej och titta på det sista avsnittet av 24. Det är väldigt skönt för oss alla att vara hemma.