Flänger och far.

Ni som läser min blogg måste ju tro att vi är helt tokiga men nu är vi på resa igen. Har aldrig flängt så här mycket i hela mitt liv men det har liksom hopat sig. Först Frankrike, sen Värmland/Västerås och nu Varberg. Först en veckas inspiration, sedan en veckas produktion och nu en veckas rekreation. Sen kommer vi att vara hemma länge, länge.

Denna gång tackar vi Barncancerfonden för resan. Dom har ett härligt hus vid havet i Varberg som familjer med sjuka barn får bo i en vecka för att komma bort från den jobbiga vardagen. Den här veckan är en så kallad "Vi som mist vecka" och i huset finns plats för fyra familjer som mist barn. Än så länge är vi bara två familjer här. Huset är helt nyrenoverat och helt underbart. På Klaras blogg finns många fler bilder men så här ser det ut i vårat vardagsrum där Klara sover.

Soffan är underbart bred för Hugo att springa i 

och för oss andra att mysa i.

Bild från Barncancerfondens hemsida.

Jag vill leva!

Röstade du inget i gårdagens idol? Har du inte köpt godis idag? Har du lite pengar över sedan lönen?

Skänk en slant till Sagas insamling Jag vill leva.

Idag tänker jag lite extra på alla som förlorat sina barn till cancerhelvetet.

Kram till er alla som går igenom detta. Lotta, Sara, Anna-Maria, Linda, Annelie, Cilla, Moas mamma, Isaks mamma och alla pappor och syskon förstås. Och alla ni andra jag inte nämnt.

Utlottningen.

Eftersom jag ville försäkra mig om att inget fusk skulle ske vid utlottningen av vantarna tog jag hjälp av rättrådiga Maja och Klara. Först fick dom skriva alla namnen på lappar.

 Sedan vek vi lapparna och la dom i en skål. Det var lite svårt att komma överens om vem som skulle dra vinnaren men jag fick göra det till slut...

Elisabeth vann!

 Sedan blev det pyssel i sann Gustav-anda.

 Det är inte lätt att lära en ettåring att tova. 

Tur att Klaras tålamod är bättre än mitt.

Maja gjorde en jättefin pärlgroda och jag och Klara tovade bollar som jag ska sy julkulor av.

Gustavs födelsedag idag

Det är lite extra tungt idag.
Hur firar man en trettonåring som inte längre är i livet?
Jag hade så gärna velat ge honom 
en kram och en näsgos på födelsedagen.
Jag hade så gärna velat ge honom livet i födelsedagspresent.

Tidsfördriv i bilen.

Det är tur att man kan sticka utan 

att titta när man åker bil långt. 

Den här tuben började jag med i Frankrike.

Vi åkte mycket bil där...

Sen stickade jag fram och tillbaka till Västerås.

Vad det ska bli?

Kanske tovar jag lite försiktigt i maskinen 

och syr två barnkoftor.

När den är färdig alltså. 

Tänkte göra den lika lång som Johan.

Sen blir det nog inte så mycket stickat 

för jag ska få en stickmaskin av Linda och Björn. 

Fast det förstås. 

Jag kommer nog inte att kunna låta bli att sticka ändå...

Jag längtar...

jättemycket efter Hugo.Och han längtar tydligen efter mig.
Vilken tur att han kommer till Västerås i eftermiddag!
Då får vi hoppas att han är gladare än sist...

Han har förresten lärt sig två viktiga ord. Nej och Bajs (tack mamma för träningen i Frankrike, det gav verkligen resultat...). Det är annat än dom trista gamla orden mamma, tittut och mam (napp) han kört i några veckor.

Vantutlottning från Västerås.

Vi är på resande fot igen... Johan och Hugo i Värmland och jag i Västerås. Jag gillar dealen, Hugo får träffa farmor och dom fem farbröderna, sex kusiner och hunden Skrållan och jag får egen tid till att sy och göra mina skrivuppgifter till skrivarkursen jag går. Och så får jag hänga med toppenfamiljen förstås.

Idag fyndade jag sex ylletröjor på Myrornas och nu ligger dom i tvättmaskinen och tovas. Jag har lyckats sy drygt tio par vantar och förbereda för lika många till. Därför tänkte jag lotta ut ett par som jag tycker lite extra mycket om. Jag gjorde broderiet på flygresan hem från Nice när killarna sov och har sytt dom färdigt här i Västerås.

Om ni klickar här kommer ni till Maloma där jag har utlottningen.

Vinprovning.

Om man är i vindistrikten i Languedoc, måste man ju prova vin och äta lyxig lunch.

 Förrätt. Fiskpaté. Jättegod fast än det låter äckligt.

Mys med morfar Hans.

Bus med mormor Ulla.

Efterrätt.

Promenad på skinande fönstergolv ovanför vintunnorna.

 Henrik körde bilen och kunde inte smaka...

Ibland är det praktiskt att inte ha körkort.

 Vilse i vinförrådet.

Akvariebilder.

Det är ju nästan så att man på riktigt tror att dom är på Sydpolen...

 Bruce!

(från Hitta Nemo)

(även Doris simmade omkring bland hajarna)

 Nästan lika häftigt som Universeum, mitt favvoställe.

Jag hade kunnat titta exakt hur länge som helst...

 Häftigt mönster till vantar kanske...

Den här killen och jag blev kompisar.

Eller det kändes så i alla fall...

Någons olycka blev min lycka.

E och S som äger huset vi fick låna i Frankrike är vänner till mamma och pappa. I juni var E med om en tragisk olycka och var tvungen att ligga på sjukhuset i Umeå under hela sommaren. S fick då bo hos mamma och pappa i den lilla lägenheten i källaren som vi kallar Bunkern. Som tack för det och eftersom dom inte kunde åka till Frankrike själva, fick vi låna deras fantastiska hus. Det var så fint och så inspirerande. E är en fantastiskt duktig konstnär och hela huset var prytt av hennes alster. Jag stod ofta och länge i hennes ateljé och beundrade allt. Trädgården var vacker fastän det tydligt syntes att det även där var höst. Enorma lavendelbuskar med ljuvlig doft mötte oss när vi kom fram sent på kvällen. Och på morgonen såg jag till min lycka att olivträdet hade massor med svarta oliver som väntade på att bli uppätna. Men min okunskap om oliver visade sig snabbt. Det var nog det absolut äckligaste jag ätit. Ät aldrig en svart oliv direkt från trädet!

Inte så goda som man kan tro...

 Entrén

Mysiga platser fanns på flera ställen i trädgården.

 Johan provar grillen.

 Lavendeldoft

Vin i solnedgång

 Utsikten från terassen i soluppgången

Huset med poolen.

 På flygplatsen i Nice

Lekpark i Florencesac

 I uterummet en regnig morgon

 Under Johans jacka i spöregn i Beziers

 Tur att det finns plåster när man är klumpig

I Sète efter en äcklig lunch. 

Henke och Johan beställde inte kalvkött utan lever...

Morgonbus med mormor

Frankrike.

Har funderat lite hur jag ska blogga om resan. Visar lite badbilder tills orden kommer över mig. Och tiden. Om en stund hoppas jag att min väska kommer hem förresten. Den har varit på äventyr på egen hand och blir levererad av SAS under kvällen. Tur eftersom däri fanns Klaras present, yllefynd jag gjort på loppis samt alla broderier jag gjorde på resan. Och så Johans kläder förstås. Men det kändes inte lika viktigt...

Snygga lillebror och söta lillebror.

 

 Jag badade inte. Rädd för vågor...

(fast jag skulle nog inte badat ändå)

 Hugo var också rädd för vågorna.

 Tur att det fanns ett annat badställe utan vågor.

 Vi var rätt ensamma på stranden den här dagen. 

För kallt för dom flesta gissar jag.

Stolt bloggare idag är jag!

Tjohoo!
Titta vad roligt:

Claras bloggstipendium.

Tack!

Hemma!

I morse åkte vi bil från Nezigan l'Eveque klockan sju.
Flög från Nice 15.30. Från Köpenhamn 18.15.
Från Arlanda 21.20. Inte konstigt att Hugo skrek exakt hela flygtiden mellan Arlanda och Umeå.

När han skrek som värst, tänkte jag, att detta hade kunnat vara det jobbigaste jag varit med om.

Men det är det inte.

Sedan slog det mig.

Gustav har varit död halva Hugos liv.

8 månader.

 Såhär lugnt och fint var det mellan Nice och Köpenhamn. 

Det var det inte mellan Arlanda och Umeå...

Clara skriver om kreativitet.

UnderbaraClara är en av dom bästa, tycker jag. Hon bjuder verkligen på sig själv i motgång och framgång. Speciellt roligt är det att följa hennes graviditet i en ny blogg där man får följa hennes chipsmiddagar, kloka tankar, foglossningar, köpesfika och underbar längtan efter ett nytt liv. Här skriver hon om kreativitet. Det var nästan så jag trodde att hon skrev om just min kreativitet...

Läs här om Kreativitetsmuskeln.

Pausbilder

Jag kommer nog inte att kunna blogga i Frankrike så jag ger er några söta pausbilder att njuta av under veckan. Imorgon åker vi och jag hoppas att regnmolnen som syns varje dag hela helgen och nästa vecka över byn vi ska bo i försvinner när vi landar imorgon.