Humörssvängningar.

Tänk vad fort det kan vända. Gustav var pigg imorse och ville med till Gröna Lund. Kortison är värsta dundermedicinen!

Efter en ögonundersökning som såg bra ut så tog vi färdtjänsttaxi till Djurgården. Där mötte vi upp med delar av Johans familj som åkt upp från Värmland. Jättekul! Man kunde se hur Gustav lyste när han körde radiobilarna. Efter lustiga huset, skrattkammaren och radiobilarna samt spel på olika lotteristånd, var han trött och ville hem.

Lite olydiga var vi. Läkaren tyckte inte att det var en jättebra idé att vara bland en massa folk men eftersom det var utomhus så valde vi att strunta i rekomendationerna. Det kommer vi ju så klart inte att göra efter transplantationen men nu kändes det viktigt att Gustav efter fem månaders tristess skulle få göra något kul.

Jag känner mig också lättare i sinnet. Hur Gustav mår påverkar mig så mycket. Konstigt vore det väl annars.