Anestesisköterskan som visade mig ut från operationssalen där Klara nu ligger och skördas på benmärg, frågade om det kändes jobbigt.
Jobbigt?
Gustav på strålningsbehandling och Klara sovandes på operationsbordet.
Jobbigt?
Det är mer än jobbigt det är så obeskrivligt jobbigt. Så överjävligt. Nästan ohanterligt. Bortom jobbigt. Oändligt mycket mer än vad som ens går att säga. Jag kan inte sätta ord på vad det är. Men jobbigt är det inte.
Men vad ska man fråga? Måste vara omöjligt att veta.
Vad jag svarade?
"Jag är väldigt bra på att förtränga. Men visst är det jobbigt."
Hur ska jag ljussätta min trädgård?
18 timmar sedan
4 kommentarer:
Anna, min fina vän. Tänker på dig och er alla idag. Du är fantastisk och jag tycker så mycket om dig.
ÅÅ fy tusan!
Hoppas allt går bra idag och att ni snart snart får bli fri sjukhusmiljön.
Anna. Tänker på dig. På Gustav. På Klara. På er alla. Kram. Johanna
Har tänkt på er hela dagen.Hur går det för er där borta,tänker på Gustav Klara Anna .Det kommer att gå bra,kämpa kämpa. Kramar Gunilla
Skicka en kommentar