Helhelg med Hugo.

Den sjungande pappan och hans JA! har ägnat helgen åt skivinspelning och jag har varit med Hugo. Mysigt men lite jobbigt då foglossningen attackerat mitt redan sneda bäcken.

Idag tog vi en kort promis för att plocka enris och kolla på ett hus vi hellre vill bo i och sedan har jag knappt kunna röra mig.

Jag ber om ursäkt för att jag har världens tråkigaste blogg men den speglar mitt liv rätt bra...

Långhelg i stugan.

 Hugo i paradiset på jorden, morfars snickarbod.

 Otroligt nog är blomman fortfarande fin.

Frostnätterna har varit få och milda här i norr.

 Sorglig men vacker dag igår. 

Vet inte än hur jag vill fira Gustavs födelsedag,

det känns så makabert märkligt hur man än gör tänker jag.

 Nästa år när jag är piggare och inte så gravidtråkig

gör vi nog en tårta och bullbak i alla fall.

Den bästa.

 Jo men ni som känner mig vet ju hur mycket 

jag älskar naturen och vilken utemänniska jag är...
(Johan tycker att jag måste förtydliga ironin
här. Jag gillar alltså inte djur och natur bara trädgård)

 Fast om jag har ett mål med utevistelsen går det bättre...

I år hinner jag plocka massor av ris till kransar- både lingon och blåbär 

tillsammans med växterna jag smugglade hem från Turkiet förra veckan

kommer att bli till finfina julkransar.

Klara fick stanna hemma då hon hade dansuppträdanden 

både på basketmatch och KFUMs stora fest igår.

Grattis.

Gustav skulle ha fyllt 14 år idag. Jag har letat efter en bild som skulle kunna passa men hittar ingen. Vill inte lägga upp en bild på sjuka Gustav, inte heller på en liten Gustav. Vill veta hur han skulle sett ut idag. Kanske med stor tonårsnäsa och tjocka tonårsläppar. Lite finnig och kanske med flottigt tonårshår. Fast lika vacker ändå. Vacker som den allra finaste fjortisen och bästa busbrorsan.
Oj, vad vi saknar honom.

På äventyr igen...

Den här gången med KFUM och Umeå Dansskola. Måste ju engagera mig i annat än cancer och hantverk. Klaras stora intresse känns viktigt och därför är jag med och arbetar för att hennes dansskola ska bli den bästa. Sen att vi dessutom fick göra det i sol och värme var bara en stor bonusöveraskning.

Och det blev en bättre dag i förrgår! Hann bara inte berätta det...

Drömkonsekvens.

Drömde om Gustav i natt. Det händer sällan och när det händer blir reaktionerna starka. Olika men starka. Vi var på stan och fikade och skrattade och sedan gick vi till mormor och morfar och morfar hade köpt en skoter till Gustav och den skulle vi köra när det kom snö.

Jag hade ett ömt hjärta när jag vaknade och gråten i halsen. Johan, fina Johan kom som oftast med frukost på sängen och sedan grät jag. Och grät och grät och grät. Jag meddelade jobbet att jag skulle komma sent. Det brukar ju gå över allt snabbare, ju längre tiden går sedan det ofattbara, dessa sorgestunder. Så när jag varit gråtfri en kvart fick jag skjuts till stan med en granne som skulle till jobbet. Jag hann just så pass kliva ut ur bilen då gråten kom över mig.

Istället för att gå till jobbet gick jag gråtandes till min ateljé för att komma till ro. Till jobbet kunde jag inte gå alls idag.

Sorgen gör så ont och är oberäknelig och går inte att stoppa när den väl vill ta plats. Skönt att den inte dyker upp speciellt ofta på det här sättet- de korta sorgestunderna är lättare att hantera, de stunder av glada och sorgliga minnen som ger ögonblick av längtan och saknad.

God natt med hopp om en lättare dag imorgon.

Självömkan.

Brist på det mesta. Tid, inspiration, ork. Har mest bara mått illa, varit trött, sjuk och ledsen de sista veckorna. Graviditet är verkligen inget tillstånd som passar mig. Nu är jag i v14 och känner att det håller på att vända lite. Orkar vara uppe senare än nio vissa kvällar och mår illa bara ibland.

Jobbet som verksamhetsledare på ABF är fantastiskt roligt, jag trivs med både arbetsuppgifter och arbetskamrater och all energi har jag lagt där. Hemma har Johan och Klara fått ta hand om det mesta och mamma och pappa har ställt upp väldigt mycket för att vardagen ska gå ihop.

Har haft världens cancerångest. Det har varit många återfall runt mig och flera barn jag träffat eller vet vilka det är har dött och det har påverkat mig starkt. Ofta väljer jag nu att sätta på mig skygglapparna- jag orkar inte ta in all sorg och har haft rätt mycket med min egen sorg och längtan. Har inte orkat vara lika engagerad i Barncancerföreningen och läser bloggar väldigt selektivt.

Jag jämför mycket med tiden för förra graviditeten, Gustav var ofta sjuk den hösten och vintern och vi var hemma mycket tillsammans. När jag var i v 20 fick vi det grymma beskedet och den tiden närmar sig sakta nu och jag undrar hur det kommer att kännas då.

Annars har jag deltagit i en hantverksmarknad, arbetat för att Klaras dansskola ska kunna starta upp igen, lyssnat på ljudböcker, virkat korgar av mattrasor, varit med jobbet till Ammarnäs, fyllt år och sytt en kjol sedan sist.  På sju veckor...

Ser fram emot att börja blogga bra igen men det dröjer nog lite.

Graviduppdatering.

För första gången på två veckor mår jag inte illa på kvällen! Hurra. Kanske beror det på att jag kräktes före middagen idag. Med Hugo i magen var illamåendet så gott som outhärdligt i 18 veckor och lite lagom sådär hela graviditeten igenom. Hoppas det blir bättre denna gång och att det fortsätter hålla sig till em/kväll om det inte blir det.

Jobbuppdatering kommer nästa gång jag har kraft över till annat än jobb och barn. Har fått ett nytt spännande jätteroligt jobb!

Och nästan varje dag hinner jag tänka på hur Gustav kommer reagera när han får veta...

Skickat från min iPhone

Man kan ju ångra sig...

"Inte förrän Johan kan bli gravid 

kommer vi att skaffa fler barn"

 embryo v6