Vi har i allafall en kamin!

Alltså det här livet med småbarn tar nästan knäcken på relationen. Hugo som kämpar för uppmärksamhet till den grad att vi nästan aldrig hinner prata. Olle som sällan sover mer än kvartar i stöten. Huset som kräver mer än vi har tid till. Johans jobb som tröttar ut så mycket att han somnar nästan varje kväll när han lägger Hugo. Och jag som just nu hellre vill sy och tova än att ta hand om världens sötaste barn. Det är spelningar, föräldrarmöten, dansskolemöten, Johans ledsagarjobb, Klaras läxor osv osv. Klart man bråkar mer än vanligt och glömmer bort det viktiga. Då är det fint att ha en stund tillsammans framför brasan. Som igår. (Olle var bara med en stund, sen somnade även han). Då var det värt det, köpet av det stora röda huset. 180 kvm ångest förvandlades till 180 kvm kärlek och glädje.

På förstasidan.

Idag publicerades en artikel om mig och familjen och sorgen i Västerbottens Kuriren, vår ena lokaltidning. Det blev väldigt fint förutom att varken jag eller Olle visade upp våra fagraste sidor. Men det är ju innehållet som räknas... Erica gjorde ett hästjobb som lyckades sålla ut kärnan av allt jag berättade. Två år har gått sedan Gustav dog och mycket finns att säga om livet utan honom. Dessutom var han ju sjuk ett år och det är ju en hel tidning bara det.

Det blir sorgligt att läsa om sin egen sorg. Mycket sorgligare än att tänka på den. Jag jobbar ju så mycket på att försöka hitta det härliga i livet men under de veckor nu som intervjuerna pågått har jag flyttat fokus lite och gått lite djupare in i sorgebubblan. Nyttigt tänker jag men ofta visar det sig inte i tårar och nedstämdhet utan i ilska och irritation. Men jag är ju arg. Väldigt arg på sjukdomen som tog Gustav ifrån oss.

Malomamonster på Pilgatans kulturmarknad.

Förälskad!

Idag ska jag mest bara försöka behärska mig så att jag inte äter upp den här godbiten.

3655

I lördags var det höstfest på min favorithandelsträdgård, mitt gamla jobb Smultronstället. Silke och Frank som driver stället beslöt att skänka alla intäkter från caféet den dagen till Barncancerföreningen Norra. 3655 kr blev det!

3655 kr till barn och föräldrar som verkligen behöver denna fantastiska förening som förutom att dom finansierar clowner, onsdagsfika, syskonläger och massa annat viktigt dessutom nu jobbar för ett "Hjältarnas hus" i Umeå.

Tack till Silke och Frank och alla som fikade på Smultronstället i lördags!

Stora damen.

Grattis till mig som fyller 38 idag!

(känner mig inte ett dugg mer vuxen än när jag var 25)

Sommaren 2012

Nu är hösten äntligen här! Jag älskar hösten men just i år när sommaren knappt varit märkbar känns den inte riktigt lika härlig. Det är skönt att vardagen är tillbaka efter en väldigt intensiv sommar där nästan inte en dag gått utan att någon besökt oss i det nya röda huset. Jag sammanfattar:

16 maj får vi tillgång till huset. 

Mamma leker med Hugo när han inte är på dagis.

Johan och pappa renoverar köket och jag sover med Olle (när jag inte ammar).

Olle får gå på rockkonsert och titta på sin pappa.

Olle får en fantastisk fin mössa av bom sicka bom Ulrika!

Hugo hamrar och spikar och borrar.

Ibland besöker jag och Olle kaoset i nya huset.

Johan fixar uthyrningsrummet. Kan väl inte direkt rekommendera att köpa hus med en nyfödd...

...och då har vi bara renoverat köket.

Sovrummet väntar fortfarande på nya tapeter efter att jag, 

i ett rus av grönfärgpanik, 

rivit ner den gamla väven.

Pappa och mamma var så mycket i huset,

att Hugo trodde att dom också skulle flytta dit. 

Ni kan ju föreställa er besvikelsen...

Vi följde med Johan, som tävlade i Svensktoppen nästa, till Lycksele.

I juli hade jag en workshop med ståltråd som trädgårdskonst. 

Mina första fyra timmar utan Olle.

Lite annorlunda mot för livet som mamma till BäbisHugo.

Några dagar bjöd på sol och härliga timmar

på ett mysigt sommarcafé ett stenkast från vårt hus.

Jag hann virka lite.

Matplatsen blev klar efter en månad! 

Bara nya tapeter som önskas av tomten... 

Och lite kraft att hålla städat.

Vi var på Visfestival med härliga vänner!

Hugo längtade efter vintern.

Olle blev tjockare och tjockare. 

Nu, när han är fem månader väger han 11 kg. 

Det vägde Hugo när han var ett och ett halvt...

Det fanns lite mindre tid till att älska min härliga man

men han är fortfarande den allra bästa.

Vi var som vanligt på Urkult.

Fast jag och barnen sov mest,

och höll oss inne när det regnade.

JA! underhöll på Prästgårdstrappen

och jag och barnen vilade.

Olle får mat av mormor för första gången. 

När Hugo var lika gammal hade han nästan oftare fått mat av henne än av mig. 

Men mer om det i nästa inlägg.

Kommentarer och Länkkärlek

Jag bloggar så sällan, och ännu mer sällan från datorn, nu att jag helt missat hela Bloggers nya utseende. Känner mig helt vilsen och har inte tid att sätta mig in i det nya. Sedan jag skaffade min ajfån använder jag allt mer sällan datorn och det har sina konsekvenser. Framför allt när det gäller kommentarer på andras bloggar. Jag läser fler bloggar nu men kommenterar mer sällan. Som ofta när jag läser AMO:s blogg, började jag fundera och lovade mig själv att bli bättre på att synas i kommentarsfälten efter att ha läst detta inlägg.

Har äntligen fixat en plats att skriva på i det nya huset och Olle sover som ett lamm nästan varje kväll från sju. Ett lamm som i och för sig måste ammas var tredje timme men sen somnar han om på studs. Så kanske, kanske infinner sig bloggpeppen igen- ser ju att jag fortfarande har många läsare trots torkan. Fick ett vackert brev häromdagen som fick mig att känna att den här bloggen ändå är viktig på nåt sätt. Problemet nu är att det är svårt att hitta en slags balans i vad jag vill skriva om och vad jag vill förmedla.

Vilka är ni förresten i USA, Ryssland, Tyskland och Frankrike som hittat hit?