Det har varit en rätt tung dag. Först beskedet om Nina, sedan många tankar på att lilla S skulle fyllt år och vidare tankar på Gustavs födelsedag som i och för sig inte är förrän i oktober. Samtal från Gustavs fina PAB, patientansvarig barnsköterska. Fint samtal men många tankar väcks återigen. Sen såg jag programmet om Elias och ytterligare minnen väcktes till liv. Jag läste för Frans och valde två böcker jag brukade läsa för Gustav när han var lika gammal. Det var i och för sig mer fint än sorgligt.
Jag har det fortfarande väldigt bra här i Västerås fast jag längtar väldigt mycket efter mina två killar i Värmland. Jag känner att jag gör lite nytta här i alla fall, hos familjen som håller på att renovera ett radhus. I går var jag och Annika där och målade lite samt rev en väggmatta i tvättstugan. Jag har rullat 56 köttbullar och idag gjorde jag Caesarsallad. I kväll är jag barnvakt så att Annika och Henri kan vara i huset tillsammans. Jag har så mycket tid för mig själv att jag nästan blir rastlös och det var en omöjlighet trodde jag... Det är väl det som är vitsen med semester. Jag virkar, surfar runt på nätet, planterar om blommor, går i affärer och har det rätt skönt. Och Linda och Lisa är hos mig och städar... Undrar när jag får ta hand om dom?
På min väg till en garnaffär i Västerås
såg jag det här fina stickgraffitit.
Här står jag framför tågstationen och minns.
När jag och Klara på ett sportlov för fyra år sedan
skulle hälsa på Annika som då bodde i Uppsala,
tog vi fel tåg.
Från Stockholm skulle vi och hamnade här istället.
Pinsam mamma.
Speciellt med tanke på att jag under ett år
pendlade mellan Stockholm och Uppsala.
Det är fint i Västerås.
Synd att inte alla jag känner bor här istället.