fredag 30 april 2010

Valborg.

2009 inleddes med magsjuka på Nyårsafton och sedan firades alla årets högtider och födelsedagar i sjukdomens tecken, hemma eller på sjukhus.

Vi konstaterade gång på gång att nästa år ska vi minsann fira alla högtider dubbelt upp. Riktigt så känns det inte nu... Johans födelsedag i början på februari glömdes nästan bort, Påsken passerade obemärkt förbi och nu är det redan Valborg.

Klara är fortfarande sjuk och jag matt och orkeslös. Fast partaj ska vi ha så gott det går. Grilla i nyfallen snö och hata att man bor i Norrland. Och så ska jag köpa bubbel och låtsas att vi har något att fira. Fast det har vi ju egentligen. Vi ska fira att vi har världens bästa vänner och föräldrar. Vi ska fira att vi har kärleken och dom bästa barnen. Vi ska fira att vi tagit oss så här långt i sjukdom och sorg utan att helt klappa ihop. Dessutom tror jag att Gustav är glad att slippa kvällen. Oftast såg han ut så här när vi skulle umgås och fara på äventyr...Hellre ville han vara hemma och spela dataspel, Playstation eller bygga pärlplattor och lego. 

 Tjuren Ferdinand som hellre sitter under korkeken...

torsdag 29 april 2010

Semester.

Jag har funderat mycket på det här med semester.

Vi har pengar tack vare Annas andrum (tack!) att åka någonstans, kanske till och med på två semestrar beroende på vad vi väljer att göra. Problemet är tiden, min ovilja att prova något nytt samt Hugo.

Jag vill åka i maj eller juni men då finns ingen längre sammanhållen period som tillåter oss att åka. Johan jobbar sina nätter, vi ska på bröllop, Johans yngsta bror tar studenten och Johan har möten på universitetet då han håller på att slutföra sin uppsats för att få ut sin examen. Detta gör att jag funderat mer och mer på att åka först en kortis på något slags spa en helg och åka senare, om ett år eller två, på en längre resa. Eller så gör vi den längre resan i mörka, trista november. Har ni kanske tips på bra, romantiska weekendresor? Prag, Stockholm, Fjällen, Estland, Norsjö, Rom...

Sen har vi Hugo. Å ena sidan vill vi ju ha med honom men samtidigt blir det inte lika avkopplande att ha honom med på semester. Klaras önskemål behöver vi inte ta hänsyn till då hon först i juni ska till Frankrike med pappa D och till Kreta i september med mormor och morfar. Jag tänker att hon och jag ska åka tillsammans nästa vår eller sommar. Ska jag och Johan åka själva och vara borta typ tre nätter medan Hugo är med mormor och morfar. Var i så fall? Ska vi åka till solen en vecka och hoppas att Hugo är nöjd och glad och somnar snällt i vagnen varje kväll så att vi kan dricka bubbel på balkongen. Ska vi rent av bjuda med en barnflicka... Kanske ska vi åka med några av våra rika vänner (???) så att vi kan turas om att ta hand om barnen. Och var ska vi i så fall åka? Grekland är för dyrt, Bulgarien är för fult och Thailand är för långt.

Sen till det svåraste. Jag är en sån som ogärna ger mig av på äventyr, jag går inte ens gärna på ett nytt café eller en ny affär. Jag har svårt för förändringar och när saker inte blir som jag hoppats på och planerat. Det främmande är jobbigt och jag blir otrygg. Är jag otrygg, blir jag sur och på dåligt humör. Jag vill veta vad jag får. Helst vill jag åka i någon annans exakta fotspår. Fast samtidigt känns ju inte det heller bra...

Det är lite som att man, när man är pank, hittar hur mycket fina kläder och grejor som helst att köpa. När man sedan får pengar finns helt plötsligt inget av intresse. Eller handlar det om att prioriteringen känns extra viktigt då tillfället verkligen ges?

Jag antar att ni som vanligt har en massa kloka råd att ge en vilsen semesterfirare.

onsdag 28 april 2010

Utvärdering.

Jag trampade fötterna i oasis för en avgjutning.
Sedan sprack planen.
Jag blev ordinerad vila av ortopedingenjören och gick alltså inte en mil hem. 
(Fast jag tänker ändå fortsätta ta kortare promenader...)
Det slutade inte blåsa så jag kunde inte vara ute i trädgården. 
Orkade inte heller eftersom all kraft idag har gått åt till att älta vad som gick snett i kommunikationen mellan mitt jobb och försäkringskassan. 
(Det bör vara fixat nu och inom en vecka borde jag fått mina pengar
men ändå måste jag älta...)
Jag har fått en handläggare som verkar bra. Äntligen efter 10 veckor.
Jag orkade inte ta hand om Hugo så Johan förblev oklippt.
Klara fick ta hand om Hugo medan jag och Johan lagade maten.
Jag har inte bokat tid hos tandläkaren och det värker i min tand.

Jag är i och för sig fortfarande trettiofem och ett halvt år.

Nyss skrek Hugo en timme och det spelade ingen roll om jag lyfte upp honom, kramades, låg bredvid honom eller la honom på min mage, låg bredvid och höll handen eller kliade på ryggen. Han somnade före sju i kväll och vaknade efter en timme och var ledsen. Han skrek och skrek och var i gränslandet mellan sömn och vakenhet och förkyld verkar han dessutom vara. Och Johan är och pluggar och jag höll på att krackelera. Efter en dag i ångesten och oron och ledsenheten orkar man inte med en lika orolig bäbis. Nu är det tyst och lugnt och mina andetag är inte lika stressade. Hoppas han sover till sju imorgon. Och att det är fint väder utan storm när jag vaknar.

Idag ska jag...

gjuta av mina fötter så att jag kan få inlägg.
 promenera hem från sjukhuset, 1 mil i nästanstorm.
(kan det verkligen vara en mil?)
vänta på att någon från försäkringskassan ringer och säger att jag ska få pengar.
ta hand om Hugo medan Johan blir klippt.
betala räkningar.
 vara ute i trädgården på eftermiddagen om solen skiner och om det har slutat blåsa.
(blåst är mitt absoluta hatväder.)
assistera Klara när hon lagar pasta med broccoli och ostsås till middag.
(i den här familjen äter man broccoli nästan varje dag.)
 Kanske, kanske orkar jag även boka en tändläkartid.
(herregud, jag är trettiosex och ett halvt år 
och pappa bokar fortfarande tider hos tandläkarÅke åt mig! Skandal.)
Ännu mer skandal. Jag vet inte ens hur gammal jag är. 
Jag är ju bara trettiofem och ett halvt.

tisdag 27 april 2010

Hemma med vård av sjukt barn.

Klara är hemma från skolan. Ont i halsen och snorig, kanske lite febrig. Det är rätt mysigt faktiskt och Hugo gillar att vara med henne. Vill inte ens veta hur många dagar hon varit borta från skolan det här läsåret... Men jag är inte orolig. Hon är en smart tjej och klarar skolan bra. Och snart är det dansuppvisning igen, bara ett par veckor kvar att öva. Tre dansklasser i veckan har hon så det blir en sjåig dag på uppvisningsdagen.

Visst är Klara fin i Gustavs Tetrismössa
som han fick av Stina. 
Snart fixar hon en hemsida
och då länkar jag så att ni får shoppa!

Det växer!

Idag har det både hunnit med att regna och snöa lite. Och så blåser det förskräckligt. Då är det tur att man inte behöver gå ut om man inte vill. Och så är det tur att mina planteringar växer! Såna här dagar önskar jag att jag bodde i Skåne...

Oj, vad dom längtar till sommaren!

 
 
Det är också tur att försäkringskassan behagat ringa till mitt jobb. Inte till mig, än, utan till jobbet. Oj, vad dom strular, båda parter ska tilläggas. Undrar just hur länge det ska dröja innan jag får pengar. Det var inte så smart av mig att först vara sjukskriven för graviditetsbesvär och sen få ett sjukt barn och ha vårdbidrag och sen få en bäbis och sen måsta vårda mitt sjuka barn under hösten och inte vara tjänstledig utan ta ut vård av allvarligt sjukt barn och sen dessutom få ett ännu sjukare barn och aldrig hunnit jobba emellan allt det där. Tjänstledig borde jag ha varit, inte hålla på att ha kvar min tjänst och inte jobba... Att jag skulle krångla till det så.

En playlist!

Minns ni min upptäckt i februari?
Tur att man har en son som fotar allt!
Delar av en playlist fotad i september.
Klicka på bilden så förstoras den.
Man blir ju lite nyfiken på Favvolistan.
Bajslistan är med största sannolikhet Klaras låtar...

måndag 26 april 2010

Hjälpa till, del 3.

Kanske är det någon av er som läser som står handfallen och undrar hur man ska göra. Hur man kan finnas där för en kär vän, en granne eller en arbetskamrat som drabbats av det allra svåraste, eller det näst svåraste. Eller det näst näst svåraste. Är du själv drabbad och inte vet vad du ska be dina nära om? Det är ju så att ingen kan hjälpa med det man allra helst vill och då kan det vara svårt att veta vad man blir glad av och vad man behöver hjälp med.

Jag kan berätta (igen) vad många gjort för oss och vad jag önskat (utan att jag själv vetat om det) så kan ni göra något av det när ni får chansen. Eller egentligen hoppas jag ju förstås att ni aldrig ska behöva få chansen...Fast kanske behöver din granne eller vän kanske inte ens hamna i kris 
för att du ska vilja göra gott. Pay it forward, typ.


be snällt att få nyckel hem till den drabbade familjen
(rekommenderas bara om man har en nära relation...)
hämta och lämna syskon på dagis
ta med syskon på bio
putsa fönster
ge massage
klipp gräset och skotta snö
fixa en härlig korg med goda saker
baka ett bröd
köp en bukett blommor
gör det igen, man kan aldrig ha för mycket blommor
fixa cyklarna så att dom är fina inför sommaren
bjud på middag
köp en trisslott
bjud på fest fast än man tror att svaret blir nekande
handla så att kylen inte gapar tom när familjen väntas hem
be snällt att få byta till sommar eller vinterdäck
skicka ett vykort med en tanke
fixa ett fotbad
koka en burk sylt
plocka en liter lingon
köp en bra ljudbok (kan behövas mot insomningsproblem)
köp (eller sticka) ett par mysiga tjocksockar
plocka en liter blåbär
köp ett paket gott kaffe
eller te om man hellre gillar det
köp ett presentkort på restaurang
var promenadsällskap
köp en rolig bok som man skrattar av
ge bort gamla tidningar som du läst
var barnvakt åt syskon
laga mat i portionsförpckningar
baka bullar eller koka palt
köp en film som uppmuntrar till skratt
fyll ett USB-minne med bra serier
köp en bukett blommor till mor-och farföräldrar
erbjud din taxiservice
rensa ogräs i rabatterna
säg att du kan störas dygnet runt
gör en paj eller pizzabullar eller piroger
säg att du vill vara barnvakt, fråga inte om du får
köp den där dyra trögflytande vinägern
sticka en sjal som värmer ett olyckligt hjärta
gör ett fotoalbum med glada sommarbilder
gör egen lemon curd
köp spel och pysselsaker som roar
behöver jag säga... köp ett gosigt gosedjur
köp en påse med gott godis
köp mjukt toalettpapper
hjälp till att fylla i blanketter, göra ansökningar
hjälp till att betala räkningar när hjärnan inte jobbar så bra
grädda våfflor eller pannkakor (lämna av på sjukhuset med sylt och grädde)
åk iväg med återvinningen
köp en flaska vuxenbubbel
till det passar dinkelkex med cambozola och fikonmarmelad
köp en lite bättre handkräm
och fotkräm
kanske lite bodyscrub
köp en vacker mugg som är extra god att dricka ur
ge bort en dikt som glädjer eller tröstar
rita en teckning
ge bort en vacker ljuslykta
beställ en nalle med nallebudet
köp en ängel av Evelina
laga mer mat!


Ingen sak är för stor eller för liten! Bara ni gör något. 
Om inte annat för ert eget samvetes skull...

Riktigt allt på listan har vi inte fått, så bortskämda är vi inte, bara nästan.
Har ni fler tips, fyll på i kommentarsfältet!
Kanske har ni den ultimata hjälpa-till-grejen?


söndag 25 april 2010

Känsloförvirring.

I morse vaknade jag och var ledsen. Kroppen kändes tung och trött och jag saknade Gustav mer än vanligt. Bilderna i mitt huvud av honom som sjuk gör så ont. Samtidigt har jag faktiskt haft dom finaste dagarna med honom just sedan han blev sjuk.

Jag tänker mycket på hur livet skulle sett ut om han fortfarande fanns kvar hos oss. Hur han skulle må och vad han skulle orka. På hur jag skulle må och om jag kanske till och med skulle vara ännu tröttare än vad jag är nu. Hur oron kanske skulle äta upp mig. Oron för återfallet och benskörheten. På hur Klara skulle fixa tillvaron med all fokus på sin tillfrisknande storebror. På många sätt har vi det lättare än för ett år sedan. Så klart skulle jag göra vad som krävdes om det gick att få Gustav tillbaka men det är tröstande att tänka på vad som faktiskt skulle varit jobbigare.

Men det är nog som dom säger. Min hjärna kan inte förstå det ofattbara och därför kan jag inte riktigt tänka klart och verkligen på riktigt förstå vad jag går igenom.

Det är värre att tänka att vi inte kommer att kunna ha vår julmarknad tillsammans som vi planerat och att han inte kan cykla med sina kompisar i vårsolen. Att inte få plantera blommor tillsammans och se med spänning hur fröna gror. Att inte få se honom bli tonåring och spela dataspel tills ögonen blöder. Att inte skratta och skämta tillsammans mer och att inte få se honom ta studenten och flytta hemifrån. Jag saknar min filmkompis och min pysselkompis. Jag saknar att skälla på honom för att han inte vill leka med kompisar och jag saknar hans udda matvanor och hans morgonpigghet. Jag saknar min slalomkompis och bloggkompis. Tanken på att jag kommer att sakna livet ut är på gränsen till outhärdlig.

Oftast när jag är ledsen blir jag arg istället och det är rätt jobbigt för Johan som först inte förstår något. Det är lättare att vara arg än ledsen. För mig i alla fall. Men efter en promenad och mysig söndagsfrukost och pannkakslunch på altanen, kändes det lite bättre. Och efter rensning i rabatten ännu bättre.

 Pannkaka med frukt och keso är mumsigt.

En plockar i och den andra plockar ur...

Hugo är en hejare på att kratta.

lördag 24 april 2010

Gästbloggar.

Nu har jag bloggat hos Johan!
Klicka på namnet så får ni läsa om Hugos trädgårdsäventyr. 
Tyckte det passade bättre i Johans blogg.

Trädgårdslycka.


Jag har en förmåga att förtränga och ignorera saker som är jobbiga. Jag somnar ofta ifrån jobbigheter, diskbråcket jag hade i drygt ett år sov jag mig igenom till barnens stora olycka. Sover eller flyr, det är vad jag gör oftast. Nu flyr jag in i trädgårdstankar. Jag planerar bara än så länge eftersom frost och snö fortfarande är ett trist faktum här i norr. Hysteriskt rosa och cerisa pelargoner och gerbera står inomhus och längtar ut till sommaren men glädjer mig med sina glada färger. Mina fröplanteringar växer så det knakar i mitt sovrum. Lite för ljust och lite för varmt har dom det men det brukar fungera fint ändå. Så fort solen tittar fram och värmer lite så börjar jag rensa ogräs. "Jorden läker och helar" som dom visa brukar säga. Eller det var Karin som sa det igår när vi var på trädgårdsmässa och skaffade oss en massa inspiration. Idag är det nästan stormläge och jag vågar nästan inte ta ut mina kungsängsliljor som flyttas mellan altan och förråd. Doftviolen jag köpte på trädgårdmässan får vänta till imorgon med att få ny kruka.


Jag har börjat dagen med frukostmys i sängen och den kommer att avslutas med Jonas Gardells föreställning Trafikplats Glädjen. Fyra tjejer på första raden med biljetter som min snygga lillebror fixat. Och idag hoppas jag på att klara Melodikrysset.

Bilder jag tog på Forslundas trädgårdsmässa.

Nu har jag övertalat Johan att få gästblogga i hans blogg. Har några bilder på Hugo som kryper runt i trädgården som skulle passa bra där.

måndag 19 april 2010

Hugo leker monster?



Hörde ni monsterljuden?



När jag ser dom här filmerna, förstår jag varför jag blir så trött av att vara med Hugo fastän han är helt underbart härlig. Ni som känner mig och Johan kanske kan förstå var Hugo fått intensiteten ifrån. Lägg förresten märke till hur han parerar fallet i filmen som följer.


Inspirationsbrist.

Har just ingen inspiration till att skriva nu. Det var trevligt i Piteå, fantastiskt ordnat och fixat av Barncancerföreningen. Vi socialiserade lagom i den mån jag orkade. Annars vill jag mest pyssla med muttrar och garn och rensa i garderober, promenera, lyssna på ljudbok och plantera blommor och vara med min älskade fina Johan. Inte tänka på det, jobbiga, ofattbara, obeskrivligt hemska jag egentligen känner.



tisdag 13 april 2010

Smultronstället.

Jag har sedan i somras haft väldigt ont i mina fötter. Hälsporre, inflamation i ett muskelfäste i foten är vad jag har. Ont, ont gör det. Jag har för tredje veckan i rad varit till en sjukgymnast och fått mina fötter tejpade och om ett par veckor ska jag göra formgjutna inlägg. Det är väldigt skönt med tejpade fötter och så här ser det ut:


Efter besöket hos sjukgymnasten lämnade vi av en massa återvinning och sedan åkte vi för att hälsa på Silke och Frank på deras fantastiskt fina handelsträdgård Smultronstället. Dit ska ni åka om ni är i krokarna. Två vackra Kungsängsliljor köpte jag. Fast nu kom jag på att jag glömt dom utomhus. Jag som skulle ta in dom i förrådet över natten och Johan jobbar och jag är för mörkrädd för att gå ut. Hoppas dom klarar sig...





När vi kom hem sov jag i två timmar, helt slut efter dagens äventyr. Mer än så orkar jag inte. Sjukgymnast, återvinning och lite mysig blomstershopping. Tur att Johan orkar resten.

måndag 12 april 2010

Hurtiga dagar.

Vi har promenerat varje morgon. Länge och långt. Det ska tydligen göra gott och vi är faktiskt piggare. Idag har jag gått 15000 steg och känner mig lite extra hurtig.

Fast Klara är hurtigare. Hon och hennes kompis Nellie hade picknick under körsbärsträdet på den enda lilla gräsplätt som kikat fram under snön.


Emellanåt är jag jätteledsen och saknar min lilla tvillingsjäl mer än någonsin. Härom dagen blundade jag och kunde känna hans nästipp mot min. Det är som en förälskelse fast tvärtom. Allt jag gör och allt jag tänker, gör jag med Gustav i tanken samtidigt.

Jag var till läkaren idag och vi pratade om min sjukskrivning. Det är så trist att man måste ha försäkringskassan i åtanke hela tiden. Nu har det dessutom varit en del strul så jag har fortfarande inte fått min sjukskrivning godkänd och alltså inga pengar. Jag oroar mig inte för att dom inte ska godkänna att jag inte klarar av att jobba men det verkade lite som att läkaren gjorde det. Det jobbiga med mitt tillstånd är att det är så väldigt oberäkneligt. En dag orkar jag skratta och städa och möblera om och nästa ligger jag bara i sängen och gråter.

Jag jobbar ju på skolan där Gustav gick och för mig blir inte jobbet ett tillfälle att tänka på annat utan snarare en påminnelse om hur livet hade kunnat vara. Det är dessutom ett väldigt stressigt jobb som innebär att man i stort sett alltid jobbar, även när man är ledig. Som det är nu har jag riktigt svåra koncentrationssvårigheter och är extremt ljudkänslig och skulle inte fixa att jobba ens en lektion med strumpstickor som faller i golvet och elever som ropar ens namn i kör. Jag älskar mitt jobb men skulle inte kunna hantera stressen nu. Inte än. Frågan är när. Kanske bör jag ta en helt annan väg i livet?

lördag 10 april 2010

Årsmöte.

Till helgen ska vi på Barncancerföreningen Norras årsmöte/familjehelg i Piteå.
Ska du dit?

onsdag 7 april 2010

Pauspaus.

Vad har hänt sen sist?
 
Man ser ljuset och törs börja tänka på trädgårdsarbete.
Vad kan jag redan nu sätta i blomlådorna? Ljungen borde jag kastat bort för längesen...



Hugo har fått ett påskägg.



Vi sov i stugan tre nätter och luktade fasligt mycket brandrök eftersom spjället gått sönder och det rök in så förskräckligt.



Jag har lagat armbandet till Alex.

Jag vann lampan till Annelie!

Jag har nästan lika många läsare varje dag, trots att jag inte uppdaterat bloggen.

Jag har haft ledsna dagar och glada dagar. 

Jag har virkat färdigt Elmas kanin som Gustav började på. Jag har även broderat fem timmar på Mariobroderiet och fått väldigt ont i nacken.

Lilla Silma som Elma ville kalla den. 
Hon tycker att vi ska virka en kropp till den...

Vi har påbörjat förvandlingen av Gustavs rum till pysselrum. Jag har funderat och funderat hur vi ska göra, hur snabba vi skulle vara med att "ta över" hans rum. Vad vill vi spara? Hur gör vi med sängen? Vad skulle Gustav själv ha velat? Vi har kommit fram till att eftersom hans rum var ett rum i förvandling (han och Klara bytte rum så sent som i okober) så kändes det helt rätt att inte spara det som det var. Nu ska jag fixa fint här inne, så fint att Gustav blir stolt.

Jag har sått fröer och planterat kottarna till de röda vackra oxalisarna (alldeles för sent men det blir nog bra).



Två filmer har jag sett samt lyssnat färdigt på den sista Harry Potter boken (plågsamt olikt min boksmak).

Vi har köpt nya utemöbler, något jag trodde skulle vara omöjligt. Jag och Johan tycker sällan lika när det gäller inredning och design. Jag och plånboken brukar inte heller tycka lika...

Det är inte Henrik som är kort, det är Johan som är jättelång. 
Det är inte heller Henrik som är ful, det är Johan som är jättesnygg...


Och Hugo har lärt sig att klappa händerna!