tisdag 11 oktober 2011

Drömkonsekvens.

Drömde om Gustav i natt. Det händer sällan och när det händer blir reaktionerna starka. Olika men starka. Vi var på stan och fikade och skrattade och sedan gick vi till mormor och morfar och morfar hade köpt en skoter till Gustav och den skulle vi köra när det kom snö.

Jag hade ett ömt hjärta när jag vaknade och gråten i halsen. Johan, fina Johan kom som oftast med frukost på sängen och sedan grät jag. Och grät och grät och grät. Jag meddelade jobbet att jag skulle komma sent. Det brukar ju gå över allt snabbare, ju längre tiden går sedan det ofattbara, dessa sorgestunder. Så när jag varit gråtfri en kvart fick jag skjuts till stan med en granne som skulle till jobbet. Jag hann just så pass kliva ut ur bilen då gråten kom över mig.

Istället för att gå till jobbet gick jag gråtandes till min ateljé för att komma till ro. Till jobbet kunde jag inte gå alls idag.

Sorgen gör så ont och är oberäknelig och går inte att stoppa när den väl vill ta plats. Skönt att den inte dyker upp speciellt ofta på det här sättet- de korta sorgestunderna är lättare att hantera, de stunder av glada och sorgliga minnen som ger ögonblick av längtan och saknad.

God natt med hopp om en lättare dag imorgon.

7 kommentarer:

Singelmamman sa...

Sån där "överfallsgråt" som jag kallar det, tar ju plats. Väldigt mycket plats. Kram och hopp om lättare morgon.

Anonym sa...

Jag är en av dem som ibland tror att i drömmen möter vi våra nära som gått över till andra sidan. Läst mycket om det, att i vaktet tillstånd är vi inte mottagliga och blir för "rädda". I drömmen är vi i ett sånt tillstånd att vi möter våra saknade.
Min pappa gick bort oväntat för två månader sedan. Jag drömde om honom förra veckan. Drömmen var på något sätt så olik andra drömmar. Jag visste vad som skulle hända honom, men tillslut insåg jag att han redan var på andra sidan och att han ville förmedla att han hade det bra. Han var i harmoni. Han finns med oss och vi möts där sedan... När jag berättat om detta för vänner som också förlorat någon nära är det flera som drömt "annorlunda" drömmar om sina nära. Undra vad Gustav ville förmedla med denna dröm om man tolkar det som att ni möttes där. Vad fick du för känsla? Var han ledsen eller glad? Något annat...

Hoppas det kan väcka tankar hos dig som tröstar. Vem vet faktiskt...

Kramar

Anonym sa...

Jag känner din sorg och sorjer med dig.
Jag förlorade min bror och min allra bästa vän när jag var 17 då var han 16. Jag är idag 50 år men drömmer om honom fortfarande. längtar så mycket. Gråter. Får samma reaktioner. Det är så oerhört svårt. Ibland känner jag hans närvaro. Tiden går och vi lär oss leva med sorgen. Men sorgen försvinner aldrig.
Stor kram till dig. <3

Lotta sa...

Ja den är så svår den där gråten, den som inte går att gråta sig igenom, den som aldrig tar slut.

Kram

Anonym sa...

Kram på dig finaste Anna!!!!

//Camilla

Oda Kajsasdotter sa...

Jag skickar osynliga bamsekramar till dig!
Oda

ullrika sa...

Överfallsgråt. Så träffande och på ett vis vackert beskrivet.

Du är så jäkla stark Anna. Jag förstår inte hur du fixar?

Många kramar från en "anonym" läsare.