Självömkan.

Brist på det mesta. Tid, inspiration, ork. Har mest bara mått illa, varit trött, sjuk och ledsen de sista veckorna. Graviditet är verkligen inget tillstånd som passar mig. Nu är jag i v14 och känner att det håller på att vända lite. Orkar vara uppe senare än nio vissa kvällar och mår illa bara ibland.

Jobbet som verksamhetsledare på ABF är fantastiskt roligt, jag trivs med både arbetsuppgifter och arbetskamrater och all energi har jag lagt där. Hemma har Johan och Klara fått ta hand om det mesta och mamma och pappa har ställt upp väldigt mycket för att vardagen ska gå ihop.

Har haft världens cancerångest. Det har varit många återfall runt mig och flera barn jag träffat eller vet vilka det är har dött och det har påverkat mig starkt. Ofta väljer jag nu att sätta på mig skygglapparna- jag orkar inte ta in all sorg och har haft rätt mycket med min egen sorg och längtan. Har inte orkat vara lika engagerad i Barncancerföreningen och läser bloggar väldigt selektivt.

Jag jämför mycket med tiden för förra graviditeten, Gustav var ofta sjuk den hösten och vintern och vi var hemma mycket tillsammans. När jag var i v 20 fick vi det grymma beskedet och den tiden närmar sig sakta nu och jag undrar hur det kommer att kännas då.

Annars har jag deltagit i en hantverksmarknad, arbetat för att Klaras dansskola ska kunna starta upp igen, lyssnat på ljudböcker, virkat korgar av mattrasor, varit med jobbet till Ammarnäs, fyllt år och sytt en kjol sedan sist.  På sju veckor...

Ser fram emot att börja blogga bra igen men det dröjer nog lite.