För varje vecka, varje månad, varje år som går, blir det svårare att föreställa mig hur Gustav skulle sett ut och hur han skulle vara som person. Fick det här meddelandet idag av min bästa vän och som vanligt har hon säkert rätt.

"Tänker på en femtonårig Gustav idag. Kan se honom framför mig i ett lagom stökigt rum framför en dator, med bus i blicken. Lång och gänglig, supersnygg och med lite oborstade tänder och tio o'boyglas i fönstret."

Idag skulle han fyllt femton år och det gör så jävla ont.