Hugo, två veckor gammal.

Trista timmar.

Gustav kollar sms medan dropp med kalium och natrium tickar på.

En vanlig dag på sjukhuset. Man blir inte direkt fylld av energi... Fastän Gustav får sova hemma så måste vi in varje dag för att ta prover och stanna i minst två timmar, ibland sex timmar, för provsvar och eventuell påfyllning av blod eller trombocyter.

Andningspaus.

Hur länge kan man vänta mellan inläggen innan man blir avstängd?

Det tar tid och kraft med en bäbis. Tid och kraft att vårda relationer. Tid och kraft att vårda en cancersjuk son. Att vara i konflikt. Att ha värk och känna oro. Att inte kunna lyfta och bära och ha ont efter ett kejsarsnitt. Försöker njuta med den mysiga bäbisen som är mjukast och luktar godast men det är inte alls lätt. Eller jag njuter när jag är med honom men att ta extra tid till det är svårt. Och så somnar jag. Ofta. Äter järntabletter och broccoli (inte blodpudding- det är äckligt).

Är i stugan och andas lite.

Inser att pappa inte har några bilder på Hugo på sin dator som jag kan lägga ut här. Synd. Får kanske tid att göra det imorgon.

Inte ens en timme gammal och alldeles perfekt.

Hugo

En pojke!

Måndag 8 juni kl 11.22 blev han född. 3845 g och 50 lång. Inte en Lisa som vi bestämt utan en pojke. Konstigt men helt fantastiskt. Och svårt att bestämma vad lilla livet ska heta. Men inte jättesvårt, vi bestämmer nog under dagen.

Han är den sötaste och näpnaste och exakt hur mysig som helst. Han har ätit näsan hela natten och jag har bara sovit ett par timmar mellan 12 och två och sedan tre till mellan fem och sju. Nu sover han gott en bit ifrån min lukt så att han inte ska vilja äta igen. Han är en nästan exakt kopia av Johan fast mycket sötare förstås. Han luktar så gott och gör såna härliga ljud.

Det gick så bra som det kunde gå igår. Han skrek när han plockades ut och var så där blå som bäbisar är men han fick direkt komma till mig och ligga vid mitt bröst medan jag syddes ihop. Johan satt bredvid och vi hade en fin stund trots all aktivitet i den karga operationssalen.

Så fort vi kommit tillbaka till förlossningen ringde vi efter den stolte storebrodern. Länge låg han med lillebror i famnen på sackosäcken i salen. När vi kommit upp till bb hade Klara slutat skolan och kunde komma. Världens finaste storasyster. Helt obeskrivligt var det att se så glada syskon. Dom gick sedan iväg med lillebror och Johan för att träffa mormor och morfar på barn 3. Här på bb får bara syskon, mammor och pappor vara.

Förutom att det gör lite ont i magen och i såret och att jag har lite lågt blodvärde så mår jag jättebra. Mina stackars fötter och vrister är fortfarande väldigt svullna och det är lite trist, när ska det gå över?

Jag kommer förmodligen att bli utskriven idag och kan åka hem. Eller hem och hem, jag gissar att vi ska sova med Gustav på sal 28, vårt nya rum, mindre, mysigare, ljusare och precis bredvid köket. Och jag har dessutom fått en underbart skön prinsessmadrass!!!

Inskrivning idag.

Halv tolv och Gustav sover fortfarande. Han har det så mysigt under täcket och det känns svårt att tvinga upp honom. Feberfri med värden som stiger men ändå väldigt trött. Kaliumvärdet är lågt och antibiotikabehandlingen fortsätter under mer än en vecka till. Tre sprutor om dygnet, 4 på natten, 12 på dagen och 8 på kvällen. Det innebär att vi måste sova här men från idag får vi dagpermis mellan sprutorna. Väldigt skönt, hoppas bara att Gustav tycker det är värt det, de få timmar det innebär.

Idag ska jag och Johan också skrivas in här på NUS. Halv två ska vi till förlossningen och ta prover på mig och få information om vad som händer på måndag och vilken tid vi ska vara där. Sen får vi permis till måndag. Det är en sådan märklig känsla att veta när man ska få träffa sin bäbis. Och lite väl spännande. Men samtidigt skönt att inte vänta i ovisshet på att värkarna ska sätta igång.

Det som är jobbigast nu är all samordning som ska göras. Var ska Klara sova? Daniel jobbar samtidigt som vi ska till förlossningen. Sängar ska flyttas och grus till gången hemma ska köpas. Den nylagda gräsmattan behöver vatten och vem fixar det? Kan mamma köpa examensskor till Klara? Vem ska vara med Gustav när Daniel är på skolavslutning med Klara? Vem hämtar henne från skolan på måndag när vi just fått barn? En sak är säker, utan mina föräldrar hade vi aldrig fixat det här. Och vänner som ställer upp med olika slags hjälp. Huvudet är helt grötigt som det är, fullt av sorg och förväntan och stora känslor inför allt som händer. Och så förväntas man dessutom fixa allt praktiskt. Var är min personliga assistent???

Bloggkonkurrens.

Nu har Gustav blivit inlagd igen. Alla värden är superlåga, igår hade han lite feber, idag har han fått blod, igår trombocyter och en antibiotikakur har inletts. 7 till 10 dagar på avdelningen med hopp om eventuellt några timmars dagpermis under nästa vecka. Trots att alla värden är låga och crp högt så är han pigg och mår rätt bra. Han är inte lika svag längre och benen bär mycket bättre och han kan gå längre sträckor. Igår när vi förstod att han inte skulle få vara hemma kändes det jävligt trist och jag blev så arg och ledsen över att vi fick ha så få dagar med "normal" tillvaro.

Jag känner mig väldigt gravid och är trött, mycket trött. Längtar obeskrivligt till måndag då jag inte längre har ben som stockar och prinskorvsfingrar. Jag kommer då inte heller att må illa och ha halsbränna. Och så klart kommer bäbisen att finnas där att pussa på!!!

Nu har Gusten börjat blogga! Känns skönt att dela på uppgiften eftersom jag inte har lika mycket ork och tid längre.

http://lifeofgurrag.blogspot.com/