tisdag 26 juni 2012

Opepp.

Ny bäbis, nytt hus, sommar, semester och ett härligt liv. Och så blir jag superdeppig. Orken och glädjen är helt borta. Enda gången (nästan) jag är glad och nöjd är när jag gräver i trädgården eller är ensam med Olle, ammar och pratar med honom så att han ler och nästan kiknar av skratt. Han har först nu blivit en rätt trevlig och nöjd bäbis som fördubblat sin födelsevikt på tre månader. Innan midsommar var han bara nöjd när han åt eller blev buren och det tar ju på krafterna att bära runt på lite drygt 8 kilo för en otränad fyrabarnsmamma.

Huset fantastiskt, grannarna toppen och närmiljön liknar den i Bullerbyn. Hugo krisar och vill aldrig vara med mig, bara pappa. Och mormor.

Köket nyrenoverat och underbart. Ingen lust att laga mat.

Härliga vänner och all tid i världen men ingen ork.

Världens bästa bloggläsare och bloggtorka.

Och Gustav är fortfarande död.

Återkommer när jag har vett att uppskatta allt vackert som finns runtomkring mig.

8 kommentarer:

Maria sa...

Då skickar jag lite pepp. Men det kanske inte fungerar...men bättre lite pepp än inget pepp. ♥

Singelmamman sa...

Men det låter som om du redan uppskattar allt. Kroppen och knoppen vill nog bara vila lite nu. Om jag hade nytt hus, ny bebis, nyss renoverat och just sluppit ifrån att ständigt bära mer än mig själv, skulle jag ligga som en liten fläck under täcket i sängen.
Orka. Som mina tonåringar skulle säga.
Och kram!

Anonym sa...

Kram på dig "Systra min"!

/ SundsvallsPetra

Bella sa...

Anna det är helt ok att tappa ork, lust och energi trots att det finns så mycket att vara både glad och tacksam för.
För i grund och botten så är också du "bara" en vanlig människa och mamma <3
Det är helt ok, jag lovar!
Kramar i massor från mig & Teddy

Anonym sa...

Skickar lite pepp, men framförallt en stor kram!! Du är världens bästa mamma <3
Kram Camilla

Anonym sa...

Vi flyttade under min andra graviditet. Jag hade verkligen kämpat för det nya boendet. Allt kändes perfekt tills vi flyttade in. Då hamnade jag i en ordentlig svacka. Orkade ingenting. Ifrågasatte flytten. Kände mig väldigt låg. Pratade med BVC psykologen som menade att flytt i sig är oerhört stressande. Omställningen. Förväntningarna. Att flytta i en situation med liten bebis eller under graviditet tar på krafterna och är inte att rekommendera enligt henne. Så jag tänker att det har sin förklaring. Och att det går över. Utöver det har du även Gustavs historia som jag tänker påverkar och förstärker känslan. Men vad vet jag. Känner ju inte dig. Tänker bara utifrån mitt perspektiv.

Jag förlorade min dotter Nora den 19 mars 2012. Hennes historia finns på "Nora-en kämpe stark som få" www.barncancerfonden.se/13332

Varma hälsningar från Lena

Anna i Malmö sa...

När vi flyttade hit, till nuvarande boendet, kraschade jag totalt i en vecka efter vi hade flyttat in.
Kunde inte ta mig ur sängen utan bara grät. Trots att jag egentligen var ju glad och nöjd.
Då hade jag inte ens tvingats gå igenom vad ni gör.
Ta den tiden du behöver, det är lugnt. Vi är här när du behöver oss.

Anonym sa...

Stor styrkekram och pepp!!!