Flög från Nice 15.30. Från Köpenhamn 18.15.
Från Arlanda 21.20. Inte konstigt att Hugo skrek exakt hela flygtiden mellan Arlanda och Umeå.
När han skrek som värst, tänkte jag, att detta hade kunnat vara det jobbigaste jag varit med om.
Men det är det inte.
Sedan slog det mig.
Gustav har varit död halva Hugos liv.
8 månader.
Såhär lugnt och fint var det mellan Nice och Köpenhamn.
Det var det inte mellan Arlanda och Umeå...
2 kommentarer:
Så tråkigt och konstigt, att Hugo inte kommer ha något eget minne av Gustav, och att han kommer bli äldre än sin storebror.
Halva Hugos liv. Shit. Nu sitter jag här med tårar i ögonen igen och önskar jag var där och kunde krama dig vännen.
Välkommen hem! Jag ser fram emot att höra allt om resan.
PUSS
Skicka en kommentar