Nya vägar i livet.

Hinner inte blogga mycket nu, eller snarare prioriterar jag inte bloggen eftersom all tid går till att sy eller vara med Hugo och Klara. Men jag tänkte att jag skulle berätta en sak nu när alla i min närhet vet om det.

Och, nej, jag är inte gravid och kommer förhoppningsvis inte att bli det igen eftersom 9 månader av zombieliv med illamående och smärta inte alls tilltalar varken mig eller Johan. När han kan bli gravid skaffar vi en till har vi sagt.

Däremot har jag sagt upp mig. Modigt och kanske lite dumt men framför allt känns det väldigt skönt. Jag började på mitt jobb vid Umeå Waldorfskola samtidigt som Gustav började ettan och har jobbat där sedan dess, med hemkunskap, vävning, på fritids och som stödresurs men framför allt som handarbetslärarare.

Jag har trivts oerhört bra både med jobbet, kollegorna och eleverna. Under min sjukskrivning och föräldrarledighet har jag funderat mycket på hur det skulle kännas att gå tillbaka till jobbet och att varje dag bli påmind om att Gustav inte är där. Att se hans klasskamrater flera gånger per dag samt att följa och undervisa klass fem och sex varje år vore nog inte det bästa för min mentala hälsa. Jag kan hantera sorgen de få gånger jag utsätter mig för bilden av glada barn i Gustavs ålder men det skulle nog vara alltför påfrestande att göra det dagligen.

Jag undersökte möjligheterna att få hjälp både av försäkringskassan och arbetsförmedlingen och alla jag pratade med var verkligen hjälpsamma men beklagade att det inte fanns resurser så länge jag hade en anställning. Det enda jag kunde göra var att bli sjukskriven eller vänta på att bli uppsagd. Jag såg alltså inte någon annan väg än att själv säga upp mig. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra under våren. Har några tokiga och roliga idéer som kanske går att förverkliga men det behåller jag för mig själv ett tag till. Jag ska söka ett halvtidsjobb som jag kan kombinera med att vara föräldraledig tänker jag.

Alltså. Ett nytt äventyr väntar nästa år. Kanske blir 2011 mitt år?