Efter en månads slit med marknader och internetaffärer, sömnad och tovning långt in på nätterna, broderi och stickning så fort jag satt mig i bilen eller när Hugo tar ett bad gör jag nu en liten reflektion.
Det var inte värt det.
Jag har haft roligt, träffat många trevliga människor på marknaderna, fått enorm bekräftelse utav varje köp någon gjort. Och visst har jag tjänat pengar. Men skulle jag noga ha bokfört varenda liten utgift skulle jag lätt hamna på minus. Men nu har jag ju som tur är inte gjort det... De flesta kvitton är sparade men jag vill faktiskt inte räkna ihop. Och jag som var stressad över skatteverket. Och om man dessutom räknar med tiden jag lagt ner. Och att jag inte städat, julpyntat och tagit hand om mina barn. Och så har jag slarvat med min skrivarkurs.
Då var det heller inte värt det.
Men det var väldans skoj och jag ångrar inte en sekund. Så kanske ändå var det värt det. Jag har tillåtit mig själv att göra det jag älskar och kunnat vila i det utan att tänka allt för mycket på hur jobbigt livet är utan Gustav.
Ok. Det var värt det. Och jag kommer att göra samma sak om ett år. Det är jag helt säker på.
Och så fick jag ett spännande uppdrag som jag kan jobba med nu på jullovet.
Och så har jag ju värsta roliga grejen på gång med min kompis Johanna. Men det är hemligt.
Annars vore vintern allt bra lång och svår
16 timmar sedan
6 kommentarer:
Vi får prata mer om detta när du kommer!
Vet en som hade tyckt om allt du sysslat med den senaste tiden. Det är Gustav. Han skulle ha älskat att vara med dig och göra saker.
Kram
Tycker du gjort rätt även om det inte varit värt det alla dagar... Tror att allt man skapar och gör med händerna är bra. Själv målar jag lite, gjorde det mycket efter att Evelina dog (för sex år sen igår, gick på kurser och var med på några utställningar. Det var jobbigt många gånger men ändå värt det när jag ser tillbaka.På många sätt en livlina, jag fick ut många känslor genom skapandet och man kunde fokusera på något, tror det är bra i sorgen. Just nu målar jag inget (pga graviditet) och jag saknar det. Men håller på att lära mig att sticka :)! Lycka till med ditt fortsatta skapande! Men tillåt dig att ta lugnare perioder också och gå in i sorgen. Det är viktigt. Kram Isa
Jaa du, kusin. Vi borde ha satt oss ner innan du började med detta och gjort en självkostnadskalkylering. Varför inte använda ekvilationsmetoden för att ta fram kostnaden för vantarna och monstren? Och man får ju inte glömma räntabiliteten för att ta reda på lönsamheten. Men vi fixar det till nästa år! Jag är iaf glad för att jag hann köpa mina vantar. Använder de varje dag :)
Kramar fr den blivande Ekonom-Emma
Jag har mailat dig!
Jo visst var det värt det. Inte ekonomiskt, men frågan är om det som vi får alltid är så ekonomiskt. Jag kan ju inte betala mina räkningar på all uppskattning. Men jag mår så mycket bättre. Och hur mycket behöver vi julpynta innan vi själva tycker att vi är värda avkoppling/njuta av att vi duger? Jag tycker att du är fantastisk. Kram
Skicka en kommentar