Fast något jag inte skrev om ifjol var att jag under december månad också var som mest orolig för att Gustav skulle bli sjuk igen, att han skulle få svåra komplikationer av transplantationen eller att hans cancer skulle komma tillbaka. Han var så sjuk och svag emellanåt och min oro överskuggade allt jag gjorde. Jag var rädd mest hela tiden för att Gustav skulle dö och julen firades mer än någonsin, i glädjen över livet och rädslan för döden. Precis när rädslan jag hade började gå över, i januari när han blev piggare kom det svåra beskedet om återfallet.
Jag var på stan igår och allt påminde mig om Gustav. Sidenkalsonger på H&M, halvfabrikat på pysselaffären och origamipapper på pappersbutiken. Till och med ett klädmärke som heter Gustav stötte jag på när jag letade efter bröllopskläder. Idag ska jag inte på stan. Det var alldeles för jobbigt igår.
Koncentrerad kille med cortisonrunda kinder och hår som precis börjat växa.
Han tyckte själv att han såg märklig ut, speciellt bekymrad var han över sina ögonbryn.
Det är märkligt vad cancer och mediciner gör mot utseendet.
13 kommentarer:
Alla dessa tillfällen när minnena blir extra tydliga och sorgen tar över. Jag förstår att det är många känslor som måste brottas just nu. Hoppas ni får en pysslig och fin jul ändå. Kram
Minnen som kan vara både jobbiga och fina på en och samma gång. Jag förstår kanske lite...
jag önskar så att du fått mer tid att pyssla med din gustav. och att gustav fått mer tid hos sin fina familj.
tänker på er! varm kram och önskningar om en god jul.
Jag tänker ofta på alla som lever med den där oron, föräldrarna och barnen. Vilken fruktansvärd situation. Det innebär ju naturligtvis inte att jag tycker att vi har det bättre, så får det inte tolkas. Men magen knyter sig ibland när jag tänker på de som väntar, väntar och väntar. Kommer cancerhelvetet tillbaka? Vad är normal trötthet och hängighet? Vad är cancer? Samtidigt lär man sig att ta vara på varje sekund men som David sade en gång: Det är fan inte värt priset!
Ja, många minnen i jul. Smärtsamma, men ändå är man så rädd att förlora dem.
Stor stor kram
Fina fina G ! Ser vår S i den bilden och jag är övertygad om att ingen annan jul har det pyntats och pysslat i Nangiala, himlen eller vad man nu kallar det, som den här julen. S och G ser garanterat till att alla som vill och inte vill pysslar !
Kram på dig !!
Massor av varma kramar till dig!!!! Maria
Tänk att man ska behöva vara tacksam för att ha spenderat tid med sitt barn, något som ska vara en rättighet... Men det som låter så härligt är att du plockar fram så mycket fina och positiva minnen. Och vad beträffar vad behandlingen gör med utseendet så såg vi aldrig Gustav innan kortisonet, men vi tycker iaf att han var en jättefin kille, även om det var "kortisonrunda kinder".
Många varma julkramar från Östersund
Jag tänker lite som så att ett barn är ju en del av sin moder, man har ju faktiskt suttit ihop. När ett barn lämnar jordelivet och blir en ängel kanske han fortfarande kan se allt fint som han gillade te.x pyssel, någon rolig film eller annat. Han kan säkert även höra din röst när du talar med honom. Jag är så ledssen för din skull att du miste din fina Gustav, men ni får träffas igen det är min övertygelse. Så mycket kärlek kan inte bara försvinna. kram från Therese
Jag ville lämna en kommentar till dig , men jag vet inte vad jag ska skriva .
Efter jul nu skänker jag dig en peng i insamlingen istället .
Jag vet inte hur jag ska visa min medkänsla till dig .
Hej Anna,
Min systerdotter Tove och jag sitter här i köket i Umeå och tittar på din blogg. Vi tänker på dig! Stor julkram till dig och de dina!
Hoppas du får en fin jul med din familj. Ha det gott.
God jul fina Anna och hela finaste familjen. Stor julkram från oss.
Ja julen i år var onekligen annorlunda.
Kramar
Skicka en kommentar