Ingen infektion än...

Kräkpåsar blir lätt en del av ens vardag när man har cancer. Här används den som skydd så att den nya datorn inte blir kladdig sen när favoritkakan ätits upp.

En hel vecka har Gustav fått vara hemma! Eller sova hemma åtminstone. Tyvär så måste vi ju till sjukhuset varenda dag för att ta prover. Det som ska kollas är framför allt hb och trombocyter. Utifrån trombocyterna bestäms hur hög dos fragmin han ska ta i sin spruta. Ibland måste han fylla på med trombocyter, ibland blod och ibland både och. Nu har vi tack och lov börjat göra så att vi åker hem i väntan på provsvar och får med olika doser fragmin och sen kanske vi inte behöver komma tillbaka.

Nu, när han fått vara hemma mellan behandlingarna och jag har fått smak på hur det skulle kunna vara med en "vanlig cancervardag" känns det extra jobbigt att vara på sjukhuset. Det är dessutom semestertider och ovanligt fullbelagt, jättefina och kompetenta sommarvikarier som har det rätt stressigt jobbar, men inte "vår" personal som vi lärt känna och som känner oss.

Nu väntar vi bara som vanligt på att han ska få en infektion som kräver antibiotika intravenöst och då måste han sova på sjukhuset. Tre gånger per dygn skall den ges, var åttonde timme. Tänk om det funnits en sort som han kunde få morgon och kväll så att vi kunde sova hemma.

Vi har varit mycket i stugan de senaste dagarna. Vi behöver komma ifrån vardagen lite. Jag har varit på väldigt dåligt humör och det går ut över stackars Johan som är den allra snällaste och finaste. Har dessutom varit en väldigt dålig kompis, orkar inte med långa telefonsamtal, ens

korta heller för den delen, och orkar inte heller träffas, ens de jag tycker mycket om. Här i stugan har jag ingen täckning på telefonen och det är väldigt skönt. Johan har börjat jobba igen, hans "semester" passerade nästan obemärkt förbi. Han har några sparade dagar och det är tur att han jobbar som han gör och kan vara hemma mycket.