I går var jag och Klara inbjudna till lekterapin på julpyssel. Det var som vanligt mysigt att vara där men också väldigt sorgligt. Jag minns hur lycklig Gustav var förra året när han fick pyssla oavbrutet och måla Panduros halvfabrikat och hur vi satt uppe långt in på nätterna hela december. Varje gång han var på sjukhusskolan fick han pyssla och ville inte åka hem därifrån och vi fick boka om taxitiderna i ett.
Jag träffade också en fin familj som just fått besked om att deras son fått leukemi. Jag tänkte på dom hela kvällen och önskade att jag hade kunnat berätta för dom att det hade gått bra för oss och att Gustav blivit frisk men bara ville vara hemma igår och vara med sin sjuka lillebror. Jag tänkte på hur förvirrat allt var för oss i början och hur orolig man var varje gång nya provsvar skulle meddelas. Jag tipsade dom om Nalles resa och om att man kan be folk laga mat om dom vill hjälpa till. Så ynkligt det kändes, man vill ju göra så mycket mer. Säga kloka saker som lindrar och ger hopp. Hoppas att han i alla fall får ett gosedjur från förrådet med insamlingen från begravningen... Pojken var i alla fall glad över det Super Mario spel som fanns till Wii, det som Barncancerföreningen köpte in för pengar från fina klass 12 som hade bakat och skänkt alla pengar dit.
Hugo blev riktigt sjuk igår, han var rosslig i halsen och fick högre och högre feber. Vid tio ringde Johan sjukvårdsupplysningen och där tyckte man att dom skulle åka till akuten. Det visade sig att Hugo hade krupp och dom fick sova över på avdelningen. Klara var jätteorolig och ledsen eftersom Hugo lät nästan som Gustav gjorde på slutet. Jag distanserade mig och började städa och damsuga istället för att vara orolig. Dessutom har jag en vän som bor här i veckan eftersom hon är mitt uppe i en jobbig separation och det kändes skönt att inte vara ensam. Pappa följde med Johan och Hugo till sjukhuset och mamma fick vara hemma och vara orolig ensam. Väldigt jobbigt är det när barnen blir sjuka nu när man vet vad som kan hända...
Fast nu är dom på väg hem och jag hoppas att båda får sova eftersom dom inte sovit så mycket inatt.
Ärtigt värre!
20 timmar sedan
5 kommentarer:
Båda våra E:n har också falsk krupp (som dom brukar säga att det heter) I förgår natt fick Erik ett riktigt anfall och vi var nära att åka till akuten men vi sov (inte mycket) med öppen balkongdörr i stället. Jag har varit fyra ggr på danderyds barnakut ; ) Det är hemskt obehagligt när det blir alldeles hest och tätt.
Hoppas han kryar på sig. och att ni får sova! Finfina maloma monster.
Kram kram
Kramar till Er
Min ena pojke har också krupp, ganska vanligt men oftast ofarligt som tur är. Obehagligt dock. Vi ger nässpray och Mollipect samt sover sittandes med öppet fönster, har bara behövt åka in en gång. Hoppas det ska gå bra för er. Man behöver verkligen ingen mer oro och sjukhusbesök efter vad vi gått igenom...
Kram från Isa med Evelina
(01-04)
Isa! Jag är så nyfiken på dig och Evelina och er historia. Kan du inte vara snäll och maila mig på annasanatomi@gmail.com?
Ja, man har fått ett helt annat perspektiv på livet efter att ha levt det liv vi gjort. Jag minns så väl första febern Vincent fick efter att vi var färdigbehandlad. Jag nästan kastade mig på telefonen för att ringa sjukhuset, tills Johan sa till mig att vi faktiskt inte behövde det... För mig var det så självklart, något kan ju vara FEL! Men men, det är klart att friska barn kan få bli lite sjuka utan att alla alarmklockor ska behöva slå igång... Det tar bara lite tid att fatta att man är "normal"... Hoppas ni slipper fler krupp-attacker! Det räcker som till som det är! Krya på er!
Skicka en kommentar