Jag vill inte fira, typ äta en god middag men jag vill ändå att det ska vara speciellt, det vi äter. Jag vill inte vara bland folk men heller inte ensam. Jag vill sörja att han är borta men glädjas över det fina som finns kvar. Jag vill hedra men hur? Jag försöker tänka vad Gustav hade velat men kommer inte på. Tror till och med att vi pratade om detta men minns inte vad som sades. Jag vill göra något som kan bli till en tradition men kan inte på något sätt vara kreativ i dessa tankar. Kanske får det bli som det blir första året och nästa gör vi något som får bli en tradition.
Hur tänker ni?
Augusti 2008
14 kommentarer:
Tycker det låter som en bra idé, att ta det som kommer detta år och kanske skapa tradition nästa. Låter jätteklokt.
Jag har tänkt på den dagen, jättemycket. Tänkt på dig, på er. Jag har ingen tradition med mina tonåringar, mer än att jag gett dem varsitt chokladhjärta. I år går de för övrigt till sin pappa så kvällen är min egen. Men ett chokladhjärta får de. Vad gjorde ni innan Gustav blev sjuk? Kan ni ta upp det som en tradition? Annars tror jag på att tända ett ljus, äta tillsammans. Planera tillsammans. Och om ni orkar, prata om det. Svårt, jag vet inte egentligen. Kram
Kanske äta något som Gustav tyckte om att äta, låta honom vara med, med ett foto och ett ljus. Då kanske han kommer och flyger förbi och vinkar lite till dem som kan se.
Jag tänker att det kommer bli Gustavs dag hur ni än tänker och gör och den kommer säkert bli både jobbig och fin. Samla dina närmsta och bästa, ät något fint för äta måste man ändå. Dagen kommer forma sig av sig själv ska du se och jag tror inte ni behöver anstränga er för att hedra Gustav, det gör ni av bara farten...
Jag tror också som Hanna. Att det blir Gustavs dag hur som helst. Jag tror han ler åt att ni firar kärlek som bäst samma dag som ni tänker på honom som mest.
Men ta det som det kommer.
Vilken underbart fin bild Anna. Kram!
Hej. Jag tror oxå att det blir Gustavs dag, hur ni än känner för att göra. Jag har förlorat min mest underbara kusin ( jag vuxen-han barn) å på årsdagen för hans himlafärd så satt vi alla tillsammans vid hans köksbord å pysslade, mindes, pratade, grät å skrattade..allt på samma gång. Det var en jättefin dag. Det pyssel jag gjorde då har mycket speciella minnen ingraverade som bara jag kan se å jag är oerhört tacksam för dem. Många styrkekramar till dig å din familj från mig. Jenny, hon som såg dig på bussen en gång för länge sedan men inte vågade gå fram å hälsa.
Åh Anna önskar att det fanns något jag kunde säga!
Jag tror att hur det än blir, blir det på ert sätt och att det är rätt!
Miljoner kramar
///Anna
Vad fint det lät med pysslandet i den anonyma kommentaren ovan, kanske kan ni göra något gemensamt för ett särskilt Gustavändamål?
Vi har nu haft fyra årsdagar. Första året bjöd jag in folk, vi åt mat och Jeppes favorittårta. Tillsammans gick vi till graven, tände massa ljus, sjöng och höll tal. De följande åren har sett liknande ut, men jag har inte bjudit in utan de som själva hört av sig har kommit. Det är svårt att veta hur viktig just den dagen är för andra.
Jag föreslår att ni fokuserar på ALLA hjärtans dag
Alla som Gustav älskar kan göra något tillsammans för att hylla den ömsesidiga kärleken. Den som döden aldrig kan vinna över.
Kramar Sarah
Tänker att som många redan skrivit, att det blir en bra dag bara ni följer ert hjärta och gör det som känns rätt just då. Kanske är det att tända ljus hemma och titta på något foto och minnas. Kanske är det att göra något pyssel tillsammans eller något annat. Tror ni kommer hitta något sätt som känns bra. Eller bra känns det ju aldrig, och första årsdagen tycker jag var allra värst för kroppen och själen minns all smärta, men du förstår vad jag menar. Man kan ändå finna lite frid och kärlek i en jobbig stund. Evelina dog på lucia så för oss är det blandade känslor med luciatåg men ändå fint med alla ljus.
Varm styrkekram!
Isa med Evelina 01-04
Ja, jag närmar mig tredje årsdagen. Jag har inte hittat något sätt att hantera den. Jag har mest känt för att vara ensam. Jag önskar att jag hade ork och vilja att skapa en tradition. David dog på skärtorsdagen så det känns som vi har två årsdagar, 20 mars och sedan skärtorsdagen. Påsken är ju även den så förknippad med hans död.
Jag hoppas att ni hittar ett fint sätt att hantera den 14 februari, naturligtvis med mycket mycket kärlek.
Stor kram
Tack för alla era kommentarer, era tips och er omtanke! Det är skönt att ni finns.
Nu har jag bestämt vad vi ska göra och jag hoppas verkligen att jag gör rätt...
Kram!
Tänker på er dessa dagar!
Känns som att alla hjärtans
dag för alltid kommer att vara Gustavs dag!
Sänder kramar till er
Självklart gör du rätt! Du är ju Gustavs mamma/U
Skicka en kommentar