Rapport från Daniel.

Kontribuerar här med några skrivna rader till Annas blogg då jag förstår att många läser och undrar hur det går för Gustav. Vill i samma veva passa på att säga att det rör mig djupt att vänliga själar hör av sig på denna sida och visar sitt deltagande och detta stärker även Gustav.

Efter fem dagar av intensiv cellgiftsbehandling är Gustav fortfarande vid gott mod men märkbart svag och trött. Det är med stapplande steg som han färdas sängen – toaletten t.o.r. och det är den enda fysiska aktivitet som just nu orkas med. Det droppas ju konstant med olika vätskor så klosetten måste besökas med jämna mellanrum, så även under natten vilket naturligtvis bidrar till tröttheten, det var nu länge sen vi fick en hel natts sömn och det känns.

Men allt har gått enligt planen och hans värden ser bra ut. De vita blodkropparna sköt i höjden igen efter förra omgången och ligger fortfarande högt. Gustav kan fortfarande känna av lite smärta i höger sida, troligen efter dränet, och mot detta får han morfin som han nu har börjat ordinera lite själv beträffande mängden. Sonen lägger en bra grund för eventuella studier inom läkekonsten. Mina medicinska kunskaper däremot är mycket begränsade och jag överlåter med trygg hand det till experterna så allt jag kan delge Er är att det ser bra ut.

Han får även en rejäl dos kortison och det gör sitt till aptiten. Skogaholms bageri har fått ytterligare en storkund och pytt i panna är en frekvent återkommande vickning vid nio- tiden på kvällen. Gustav får beställa s.k. önskekost (det är precis vad det låter som) till lunch och middag men utöver det är jag hans trogna tjänare i köket.

Ikväll ser vi fram emot en temakväll på TV om vargar och imorgon söndag ser vi fram emot att bli av med droppställningen för denna gång. Sen ska spaghettiliknande musklerna i benen få lite rehabilitering så att sorken kan börja komma hem igen!

/Daniel