Fredag idag och Gustav är inte alls pigg. För tredje dagen i rad mår han illa och kräks så fort han äter något. Kanske magsjuka, kanske magen som protesterar, vi vet inte riktigt. Det är i alla fall så att han inte orkar något alls, inte ens på kvällen igår orkade han protestera när jag och Klara tittade på den andra Eurovisionfinalen och då är det riktigt illa.
Hans benmärg börjar hämta sig och värdena är på väg uppåt och om det inte vore för illamåendet skulle han må bra och orka vara uppe, till och med hemma. På tisdag kommer det att göras skiktröntgen för att se hur tumören svarat på den senaste behandlingen.
Något roligt för Klara är att hon ska få uppträda på Kulturnatta med några från dansskolan! På söndag är det dansuppvisning på Idun och i juni före midsommar är det dansläger. Tur för henne att hon har dansen mitt i allt det här jobbiga.
Själv har jag en gråtmild dag och börjar bli allt mer less på att vara här inne på salen, särskilt när solen skiner. Jag tröstar mig med att det blåser som tusan ute och det är mitt värsta väder. Och att jag får vila min höggravida kropp. Och att jag får vara med Gusten förstås. Blir oftast bara rastlös när jag inte är här på sjukhuset.
Finfin familjefisk
4 timmar sedan
5 kommentarer:
Nu är jag less på må illa!
Hej på Er,vi följer bloggen o hoppas av hela vårt hjärta att allt snart vänder.Prova att bota illamåendet med coca-cola, helst avslagen(det används tydligen i Afrika mot magsjuka)Kramar Jeanette Kjellbergs mamma o pappa
Och jag som trodde det var min mat ;) fan vad jag tycker synd om dig Gustav. Om det hade varit jag hade jag grinat och gnällt hela dagarna. Stort cred! mina anti-illamående-tips är så äckliga så jag tror du skulle kräkas bara av att läsa dem så jag låter bli att överlämna dem. Hoppas skit-illamåendet ger sig så du får åka hem snart. Du vet ju att jag kan skjutsa fast Renault är ju inget lyxåk precis (så ta du taxi....). Tilde kom hem överlycklig efter att ha tittat på dansträning och ska förhoppningsvis gå på dansuppvisning på söndag. kram L
Läser bloggen med jämna mellanrum men hemma för mig själv eftersom tårarna som trillar får Niagara att framstå som ett lätt duggregn. Inte bara för den otroligt sorgliga orättvisan utan också över den otroliga värmen i det du berättar. Anna do är en helt fantastisk mamma och Gustav du är en riktig hjälte. Hör av dig ni behöver något vad som helst.
Kram Renée
ååh guuuuuuuuuud.. jagfå dåligt samvete för att jag spelar ett spel, likt wow../arvid
Skicka en kommentar