Kortisontet minskas veckovis så länge inga tecken på GVH visar sig.
Vi är hemma. På riktigt. Och Gustav är hur glad som helst så klart.
Så länge allt fortsätter så här fint kommer Gustav att ta kontroller en vecka i Umeå, nästa på Huddinge osv.
Han har väldigt långtråkigt (det kan man ha fast man är jätteglad), sådär som en helt vanlig nästan tonåring kan ha.
Han har broderat hela dagen med undantag av två promenader med mig och Hugo. Den enda tonårsvanliga med det är att han irriterar sig på mig hela tiden och blir lite extra arg när jag kommenterar grannarnas trädgårdar. Väldigt ointressant för en tolvåring.
Nu spelar han och Johan WoW och Klara och Hugo sover. Vi sitter vid köksbordet med varsin laptop och ser säkert helt störda ut utifrån.
Jag är väldigt less på att svara på frågan hur det har gått och hur Gustav mår och vad som händer nu. Önskar att alla kunde läsa här fast förstår att jag inte kan begära det.
Gustav är så klart ännu mer less på frågan Hur mår du?
Jag biter mig i tungan flera gånger per dag.
Hugo är inne i en jobbig tillväxtperiod och äter nästan varannan timme dygnet runt men gnäller inte däremellan utan är på ett sprudlande humör. Jag har nästan slutat amma och tycker att det är väldigt skönt.
Klara dansar två gånger i veckan och hon fick mig att titta på Bonde söker fru igår. Hemskt program men kul att titta på med Klara. Annars är hon mest med kompisar och sitter vid datorn och chattar på msn, spelar spel och kollar KP-webben.
Johan jobbar som vanligt inte så ofta men däremot väldigt långa pass på 12 och 24 timmar.
Vi har nu fortsatt det vi påbörjade helgen före Gustav blev sjuk. Projekt fixa hemma så att vi ryms på ett bra sätt i lilla radhuset. Det blir fint och det känns skönt att det äntligen blir gjort.
Jag kan knappt fatta att vi gått igenom det vi gjort.
Hugo har fått en egen mysig hörna i vardagsrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar