Fast Klara är hurtigare. Hon och hennes kompis Nellie hade picknick under körsbärsträdet på den enda lilla gräsplätt som kikat fram under snön.
Emellanåt är jag jätteledsen och saknar min lilla tvillingsjäl mer än någonsin. Härom dagen blundade jag och kunde känna hans nästipp mot min. Det är som en förälskelse fast tvärtom. Allt jag gör och allt jag tänker, gör jag med Gustav i tanken samtidigt.
Jag var till läkaren idag och vi pratade om min sjukskrivning. Det är så trist att man måste ha försäkringskassan i åtanke hela tiden. Nu har det dessutom varit en del strul så jag har fortfarande inte fått min sjukskrivning godkänd och alltså inga pengar. Jag oroar mig inte för att dom inte ska godkänna att jag inte klarar av att jobba men det verkade lite som att läkaren gjorde det. Det jobbiga med mitt tillstånd är att det är så väldigt oberäkneligt. En dag orkar jag skratta och städa och möblera om och nästa ligger jag bara i sängen och gråter.
Jag jobbar ju på skolan där Gustav gick och för mig blir inte jobbet ett tillfälle att tänka på annat utan snarare en påminnelse om hur livet hade kunnat vara. Det är dessutom ett väldigt stressigt jobb som innebär att man i stort sett alltid jobbar, även när man är ledig. Som det är nu har jag riktigt svåra koncentrationssvårigheter och är extremt ljudkänslig och skulle inte fixa att jobba ens en lektion med strumpstickor som faller i golvet och elever som ropar ens namn i kör. Jag älskar mitt jobb men skulle inte kunna hantera stressen nu. Inte än. Frågan är när. Kanske bör jag ta en helt annan väg i livet?
10 kommentarer:
hejsan! jag vill bara säga att Gustav är i mina tankar nästan hela tiden och jag tkr du är så sjukt duktig Anna.
kram
//Tilly
Jag tittar in och läser hos dig, tänker på er. Min dotter fyller 15 år imorgon och just det där som jag är mest rädd för, att förlora mina barn, har du drabbats av. Att jobba på ett ställe där du aldrig får vila dina tankar och känslor, låter som tortyr. Man måste få tänka på annat ibland, för att orka resten, tänker jag. Du, kämpa vidare. Man säger ofta när man hör om andra som har det svårt att "det där skulle jag aldrig klara", men du är väl ett levande bevis på att man orkar mycket mer än man någonsin kan förstå.
Jag tänker på er.
Hälsningar Malene.
Jag blev kall, men samtidigt så varm i hela kroppen när jag läste om hur du känner Gustavs nästipp mot din... Så fint, så hårt, så ledsamt, så mysigt... Klart han kommer till dig för att se hur ni har det och samtidigt delar han med sig av sin kärlek. Så fint, så fint!
Jag tänker på er varje dag.
Stora, varma kramar.
Anna... Vad jag bli ledsen när jag läser att du inte fått din sjukskrivning godkänd av FK. Jag tycker att det är skammligt av både FK och läkare att ifrågasätta psykiskt och fysiskt mående en sån här gång och jag tror att ju mer stöd man får den första tiden desto bättre går det att komma igen. Att få vila och framförallt inte bli ifrågasaatt tror jag är otrligt viktigt den första tiden.
Hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för dig och att du slipper strida för din sjukskrivning..
Kramen
Jag började jobba igår efter nästan 8 månader hemma med dotter. Det var precis som vanligt! På gott och ont. Du ska absolut stå på dig och göra det som känns rätt.
Jag önskar att det bara gick att tanka över en massa energi till dig. Men jag vet. Jag vet att man måste igenom alla faser för att komma ut på andra sidan. Jag vet också att jag behövde mångas hjälp att hålla mig flytande när sorgen var som värst. För att inte huvudet skulle komma under ytan ibland. För det är farligt att falla för djupt. För mig funkade träning, roliga filmer, aktiviteter av lätta slaget, med folk jag kände mig trygg med. Allt ledsamt och jobbigt gick bort. Fylla i blanketter, betala räkningar, ringa jobbiga samtal, se på nyhterna, se tunga filmer, höra om någon annans problem. Det gick bort, bort, det fick någon annan göra. Så småningom återvände kraften. Långsamt och stötvis. Hoppas du känner vad som känns rätt för dig och kan leva efter det. Tänker på dig varje dag.
Kram från en okänd bloggläsare!
Skickar en kram och en hälsning och hoppas FK snabbt ändrar sig.
Anna! Det är aldrig för sent att göra något annat i livet. Man kan inte mer än försöka. och går det inte, nej då försöker du hitta något annat. Bra att ta den tid man behöver, men jag tycker absolut du ska behålla den tanken. Även fast jag nyss har börjat min jobbkarriär så gillar jag tanken på att se mig själv testa på så mycket som möjligt och få flera olika riktlinjer. inte dumt det. jag tror på det där!
Mvh Oskar
Min yngsta son,just fyllda nio, är väldigt glad i pyssel och häromdagen ramlade jag över en blogg där tjejen som skriver den stickat väldigt gulliga små möss och skrivit dikter om dem. Kommer tyvärr inte ihåg namnet men min första tanke var att din son skulle ha gillat den.
Hälsningar från en annan Anna
fick också en sån där tvetydig känsla när jag läste om ditt möte med Gustav i tanken., en märklig känsla, oehörd varm men så ledsam. Du skriver så fint och så beundransvärt att man blir uppfylld av lite av varje. Tänker på er och ser på en aktiv liten krabat med ett leende;-) kan känna igen vårt yngsta i den farten
kram sara lh
Skicka en kommentar