Jag har hittat tillbaka till mitt eget skapande och känner mig mer kreativ än på mycket länge.
Sedan jag träffade Johan har vi levt i ett slags undantagstillstånd. Först var vi upp över öronen nyförälskade och allt annat fick vänta. Sedan blev jag gravid och levde som en levande död fram till bara någon vecka före vi fick veta att Gustav blev sjuk. Och sen vet ni ju resten av historien...
Men nu syr och stickar jag för fullt och det gör att jag mår bättre! Jag och ett par kompisar är i startgroparna med en liten webshop. Bara ett namn ska vi komma på... Förslag någon??
Igår sydde jag ett par vantar i all hast så att jag kunde ta med en present till 50-års festen jag var på igår.
Och så har vi ju förstås den här lilla solstrålen
som piggar upp:
4 kommentarer:
Finfina vantar! Du skulle kunna sticka på beställning. *sade hon hoppfullt* Jag skulle absolut beställa två par, ett par med grund i mörkröd nyans. Och ett par i grönt, mossgrönt kanske. Om du skulle sticka på beställning.
Vilken liten charmnos!
Ja kreativitet är skönt, en del blir lite lättare när man kan koncentrera sig på skapande. Kram
Jag har läst din blogg länge men aldrid kommenterat. Därför vill jag säga först: Mitt varma deltagande i din stora sorg. Gustav var en enastående pojke.
Jag tycker mycket om det du skriver, du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig.
Vilka fina, fina vantar du gjort! Så härligt att du hittat till din kreativitet igen. Förstår att det kan vara en väg till läkande.
Hugo är så söt! Jag har ofta slagits av hans likhet med Gustav... De är så härliga i den där åldern :-) Har ett barnbarn som fyllde 1 år nu i augusti.
Varma kramar till dig och din härliga familj och ett litet vink till Gustav i himlen i hans lilla röda stuga.
//Kirsi
Vilka fina vantar! Jag skulle nog kunna tänka mig att beställa ett par!!!
Jag tycker webshoppen ska heta något som "Klurigheter" eller "Finurligheter" eller liknande, för jag tycker du verkar hitta på så annorlunda varianter på vanliga grejor. "Annalunda ting" tänkte jag först, men det är ju inte hyggligt mot din kompis som knappast heter Anna.
Hälsningar från Mona som tittar in allt som oftast, har skrivit någon gång, men som du inte känner.
Nämen oj så lik Hugo är Gustav på nedersta bilden. Som jag minns honom som liten liten. Riktigt fantastiskt söt och gosiga kinder. Jag vill också beställa vantar ; ) Kraaam
Skicka en kommentar