lördag 2 maj 2009

Lördag hemma.

Har nyss lyssnat och löst krysset på nätet. Klockan är ett och för första gången på mycket länge orkade jag inte kliva upp när Melodikryssetväckarklockan ringde, något som inte ens hänt när jag varit bakis. Är sjuk och har varit det sedan tisdag och helt sängliggandes onsdag, torsdag och fredag. Förkylningsvirus och bara att vänta ut. Idag orkar jag i alla fall vara uppe och skriva lite. Klara har också varit sjuk. Hon kom hem febrig tidigare från skolan i onsdags men är nästan helt frisk idag. Rätt mysigt har det varit för henne att bli ompysslad och lite daltad med. Vi har sett på svt play i många timmar tillsammans och haft det mysigt. Valborg firade vi med pizza och bilar i soffan (tack Pernilla och Lisa) framför alla "Så ska det låta" som jag vägrat se tidigare. Johan jobbade 9 till 9 så vi sjuklingar fick klara oss helt ensamma ett dygn.

Detta har ju inneburit att jag inte fått vara på sjukhuset alls och det känns ju verkligen märkligt. Jag är mer avslappnad hemma än vad jag brukar vara- kan ju absolut inte vara någon annanstans men lider av att inte orka göra något vettigt när jag ändå är här. Snälla Åsa som var här hjälpte oss att sortera bäbiskläderna som låg i en jättehög på sovrumsgolvet annars har inte mycket hänt här hemma. Tänker framför allt på trädgården som skulle behöva lite omvårdnad. Eller trädgård och trädgård, jordåkern snarare.

Nog om mig. Genast efter att cvkn var borttagen märktes det att Gustav började må bättre. Under fredagen, helgen och måndagen var han pigg och på bra humör och orkade vara uppe långa stunder. Han åt middag med oss i familjeköket och var ute på lekterapins altan. Han var hemma hos Daniel på lördagen och satt ute i solen på hans balkong. Åsa, vän och fotograf som bor i Malmö, var med oss från söndag till onsdag för att dokumentera vår vardag. Trevligt tyckte Gustav och hon fick till och med sova över en natt på sjukhuset.

På tisdagen fick Gustav en ny cvk. Denna gång gick allt bra och på kvällen påbörjades en ny behandlingsvecka med cytostatika och kortison som påminner om den han fick i början av april. Den största skillnaden nu är att han inte har drän från lungan eftersom där inte finns någon vätska alls. Inte heller nattvak behövs och kontrollerna är inte lika täta. Däremot är det samma visa med dropp för att skölja ut cytostatikan och vätskedrivande som gör att han flera gånger per natt måste upp och kissa. Som förra gången väntar vi nu på att de vita blodkropparna kommer att minska till obefintligt antal för att sedan öka. Under denna tid kommer Gustav med största sannolikhet att dra på sig infektioner som måste antibiotikabehandlas. Jag gruvar lite inför att behöva se honom så sjuk igen och hoppas att det blir lindrigare denna gång.

Det känns konstigt att beskriva något som händer som jag inte alls är med om. Känner inte alls att jag vill vara sjuk och jag längtar mycket efter Gustav men jag hoppas kunna vara där på tisdag. Ska försöka få Daniel att skriva något kanske... Något jag har att se fram emot nu är att läkarna verkar ha en plan för framtida behandlingar. Det vore så oerhört skönt att veta åtminstone på ett ungefär hur det kommer att se ut för oss ett tag framöver, särskilt med tanke på att Daniel ska till Cannes några dagar på festival och Johan till Turkiet och Etiopien på jobb. Samtidigt! Och sen är det ju inte alls länge till bäbisen kommer. Inte länge alls faktiskt. Har planerat för att få göra kejsarsnitt och då blir det ju ännu tidigare. Ska träffa en läkare på måndag och diskutera saken. Kan liksom inte tänka mig att jag i detta läge skulle orka genomlida den smärta det faktiskt innebär att föda barn, har inte haft så jobbiga förlossningar men ändock... Vi får se vad som sägs på måndag.

Tack för blomman Per. Har inte sett Gustens reaktion men jag kan tänka mig att han tycker det var fint.

1 kommentar:

Anonym sa...

oj just det, jag skulle skriva ett brev till dig gustav! men jag glömde.. nu känner jag lite ångest.. men det kommer ;) /arvid