För ett år sedan började jag må illa. I vecka 5, tror jag.
För tre år sedan cyklade jag in i en splitterny Cadilllac.
För fem år sedan var mitt diskbråck som allra värst.
För sju år sedan fick jag posttraumatiskt stresssymptom och utmattningsdepression.
Däremellan har mitt liv varit fantastiskt. På riktigt. Eller förstås inte jämt. Men oftast.
Men nu får det räcka tycker jag. Har liksom fått min beskärda del. Gustav också. Och alla jag känner. Har vi inte fyllt kvoten?
Vilken julmusik är den första du lyssnar på?
5 timmar sedan
7 kommentarer:
Som din vän så kan jag verkligen bekräfta det. Enough is enough.
Helt klart !..Men jag gillade egentligen det med Cadillac´en..!
Kirsten! Tillsammans har vi verkligen fyllt kvoten. För alla våra arbetskamrater iallafall. Till och med för hela Umeå. Och visst var det kul med Cadillacen. Och då fick du ändå inte känna på Choritzo-korven jag hade i ljumsken efterråt... Minns du den Linda?
Jag minns den! Den var...brutal. Kram, kul att se er idag, sötnosar!
Paula
Da karma-shit kan lägga ner nu!! Abselut!!
Cadillackorven är en modern klassiker, men håller med, nu får det vara nog!
Kram Annika S
Korven! Nähä det var en kvinnlig jättepenis sådär lagom erigerad.
Fy fan vad knasigt det såg ut!
Linda som var mäkta imponerad av det snabba könsbytet.
Skicka en kommentar