Omtanke i överflöd.

Lisa var förbi och lämnade ett vackert kort från idrottsläraren.
När hon gått sken Gustav upp och sa.
Hon frågade inte hur jag mådde. Skönt!

Det var ett kärt återbesök på barn 3 idag. Fast också skönt att veta att vi inte skulle behöva stanna. Såg föräldrar som kanske var i samma läge som vi var för ett halvt år sen och kände ångesten under huden. Träffade lilla F och hennes pappa och blev så glad att se en pigg liten sötnos med öppna ögon. Vincristine verkar vara hemskt för nerverna och sist jag såg henne kunde hon inte hålla uppe ögonlocken utan fick lyfta med fingrarna. Personalen känner oss mer än vad vi känner dom och det blir liksom en märklig envägskommunikation. Jag vill ju egentligen fråga hur det är med dom, hur dom har det på jobbet och om familjen mår bra. Men då har man kanske passerat en slags gräns.

Vi fick vaccin mot den nya influensan. Oj, vad det värker i armen på oss. Och tydligen kan vi vänta oss feber. Tur att Johans mamma kommer ikväll och kan hjälpa oss att ta hand om Hugo om vi ligger däckade imorgon.