torsdag 22 oktober 2009

Tur i oturen.


Det är tur för Gurra Gas att Hugo lillbubbel finns.
Och för mig. Nu kan jag ta hur många pussar som helst.
Utan Hugo kanske jag tappat greppet.
Skönt att inte bara tänka på cancer utan även på bäbisbajs, bäbisjoller och bäbisgos.

4 kommentarer:

Anonym sa...

o gud vilka kinder! dom kan man inte pussa sig less på kan jag tänka mig. Saknar tiden då man fick gossa med ungarna! hoppas på barnbarn, men flickorna är mera förståndiga än mig och väntar tills rätt läge kommer.....jag bara blev med barn....kramar på distans annika

Alexandra sa...

Men sööööötaste ni!

Anna, jag hoppas att du inte heller slutar. Jag har tänkt på det här länge men inte velat säga något för då kanske du börjar tänka för mycket på hur du skriver, men du borde ge ut en bok sen, när allt det här med cancern och det jobbiga är över borde du samla dina inlägg och ge ut en bok. Du skriver så fantastiskt bra och jag skrattar och gråter om vartannat när jag läser. Det ska du göra. Om inte du gör det gör jag det...kontaktar ett förlag alltså.

Puss på er alla och ha en fin helg.

Zachrissons sa...

Hugo ser så himla go ut. Man får lust att nypa i de ddär fina hängkinderna. Men jag undrar om du inte varit otrogen med Mick Jagger från Stones?

Anonym sa...

Tjena Hugo!
Även Pappa älg fick ju glömma bort sig en stund härom veckan och mata dig med nappflaska (och det var 10 år sendan man gjorde det :-)).
Vi checkade ut från donken i morse efter 3 konstiga dagar utan familjen Björn och familjen sköldpadda.
Gud vad vi saknar vår storfamilj!
Har vi blivit hospitaliserade???
Ha det bra och sköt om er!!

Hlsn Familen Älg