Jag trampade fötterna i oasis för en avgjutning.
Sedan sprack planen.
Jag blev ordinerad vila av ortopedingenjören och gick alltså inte en mil hem.
(Fast jag tänker ändå fortsätta ta kortare promenader...)
Det slutade inte blåsa så jag kunde inte vara ute i trädgården.
Orkade inte heller eftersom all kraft idag har gått åt till att älta vad som gick snett i kommunikationen mellan mitt jobb och försäkringskassan.
(Det bör vara fixat nu och inom en vecka borde jag fått mina pengar
men ändå måste jag älta...)
Jag har fått en handläggare som verkar bra. Äntligen efter 10 veckor.
Jag orkade inte ta hand om Hugo så Johan förblev oklippt.
Klara fick ta hand om Hugo medan jag och Johan lagade maten.
Jag har inte bokat tid hos tandläkaren och det värker i min tand.
Jag är i och för sig fortfarande trettiofem och ett halvt år.
Nyss skrek Hugo en timme och det spelade ingen roll om jag lyfte upp honom, kramades, låg bredvid honom eller la honom på min mage, låg bredvid och höll handen eller kliade på ryggen. Han somnade före sju i kväll och vaknade efter en timme och var ledsen. Han skrek och skrek och var i gränslandet mellan sömn och vakenhet och förkyld verkar han dessutom vara. Och Johan är och pluggar och jag höll på att krackelera. Efter en dag i ångesten och oron och ledsenheten orkar man inte med en lika orolig bäbis. Nu är det tyst och lugnt och mina andetag är inte lika stressade. Hoppas han sover till sju imorgon. Och att det är fint väder utan storm när jag vaknar.
4 kommentarer:
Japp, en sån dag idag. Vore ju för väl och på tiden att Försäkringskassan äntligen kan betala ut pengarna. Jag undrar så hur deras direktiv ser ut. Men jag skulle inte för allt smör i Småland vilja jobba där. Hoppas också på o-blåst imorgon. Skönare att promenera då.
Och jag minns hur jag skrek åt min yngsta som då var strax under ett år. I dag rodnar jag när jag tänker på det, men då var alla spärrar borta. Kan vara skönt att konstatera att sånt händer för andra, och att om det händer för en själv så får det hända. Hoppas på en bra dag imorgon.
Hej! Vill bara skicka en varm kram från ett soligt men blåsigt Stockholm. :) Tänk vilka planer man kan ha för en dag? Tänk vad tvärtom planerna kan bli... Och tänk vad skönt att inte veta hur gammal man är ibland... :)Hoppas du får en lugn och fin dag i morgon.
KRAM
Margita
Läser ofta, skriver inte alltid kommentar. Ville bara säga det. Ha det så bra det går.
Jag hoppas också hugo har sovit till sju och att det inte är storm hos er i dag så att du kan andas lugna andetag bland de växande blommorna. Kramar och kramar
Skicka en kommentar