Regissören och manusförfattaren Ulf Malmros berättar i sitt sommarprogram om när han fick sitt cancerbesked, en 35 mm tumör i ryggen. Han tittar på röntgenplåten och ställer sig frågan hur han skulle regissera en skådespelare i samma situation? Kanske med snabbare andning, svettningar, flackande blick och ångestladdade repliker. Men han reagerar inte som man gör på film. Han frågar istället om hur det fungerar nu med digitala röntgenplåtar om det är lättare att jobba utan framkallningsvätskorna och går sedan hem. När hans mamma och fru får veta, reagerar dom inte heller som på film.
Han sover bra och går till jobbet som vanligt, som om inget hänt. Han jämför åter igen sin reaktion med hur det skulle varit på film. Dramaturgen skulle sagt att det inte skulle vara trovärdigt, man kan inte identifiera sig med någon som går till jobbet och pratar om julen med en stor tumör i ryggen, så gör ingen.
Man reagerar olika i dessa lägen men sällan som på film.
Han säger att film handlar om hur vill vill att livet ska vara men det riktiga livet är som det är och det duger bra det med.
Jag bara älskar att lyssna på sommarpratarna!
Snöstorm och segertoner
6 timmar sedan
6 kommentarer:
Tyckte också att Ulfs program var fantastiskt. Ser fram emot att se "Bröllopsfotografen".
Sommarkram
Yvonne
Fan. Måste komma ihåg att lyssna på dem. Fast visst kan jaglyssna på dem i efterhand? Då ska jag göra det.
Förlåt, jag igen. Tänkte ju på det du skriver om att Ulfs berättade. Och jag kan ibland känna att vi människor har förväntningar på hur andra ska hantera glädje, sorg, ilska och får då svårt att möta känslor som vi inte kalkylerat med. Ofta har vi en "känslomall", sorg ska ta si och så lång tid, ilska kan få finnas men bara lite och ohemula glädjefnattsutbrott är lika jobbiga som ilska. Vi verkar helt enkelt inte våga leva. (ursäkta vi-generaliseringen)
Du kan lyssna på podradio hur länge som helst i efterhand. Men lyssna just på Ulf på P1 hemsida- det var så bra med bara filmmusik mellan praten, i podversionerna får man bara korta bitar av musiken.
Kram till dig med Yvonne! Bröllopsfotagrafen är riktigt rolig. Kanske något att titta på när du hålls vaken av dunka-dunka?
Åh nej, jag har fullkomligt glömt av sommarpratarna, jag som älskar att lyssna på många av dom. Tack för påminnelsen! Jag hade ingen aning om att man kunde lyssna på det i efterhand *tjohoo* så det ska jag göra nu :)
Själv reagerade jag som Ulf när jag fick mitt cancerbesked och jag håller med om att det sällan är som på film! Vissa av mina nära och kära blev nästan stötta för att jag vägrade få dödsångest utan såg det som ett äventyr, även om det var ett jobbigt sådant. Men jag fick ju "bara" bröstcancer, jag hade troligtvis reagerat annorlunda om jag fått hjärntumör eller liknande. När däremot läkarna misstänkte att min mamma fått tarmcancer, ja då blev jag dramatiskt vill jag lova och då blev nästan mamma lite less *skratt*. Att stå bredvid är så mycket värre insåg jag då!
Ja visst var hans sommarprogram bra! Älskar sommar i P1!
Härligt att se att ni kan finna lite kraft i sommarstugan!
Kram Isa med Evelina i hjärtat. (2001-2004)
Skicka en kommentar