torsdag 22 juli 2010

Pacman. Och lite annat.

Det var helt självklart vilket duschdraperi vi skulle köpa.

Vi har ingen toalett i lillstugan utan den ligger i huset vi kallar boden. Där det finns också ett pyttelitet gästrum och snickarbod. Här finns morfars glassfrys. Ingen älskar glass som morfar och han köper massor av glass varje vecka från Hemglass när glassbilen kommer. Hugo har kommit på var morfar förvarar glassen och går ofta dit, rycker i dörren och säger Namnam.

Min kusin Emma och mamas tvillingsyster Gunilla
försöker hämta hem Barbapappastenen mamma hittade
på en promenad när hon kollade efter gravstenar.
Den var för tung och får vänta till vi hittat
någon med traktor som kan hämta hem den.

På besök hos Gustavs fröken Karin i hennes 
sommarhus på Norrbyskär.
Emma blev kär i hundvalpen Nikki.
Fast jag sa åt henne att det viktigaste
är att träffa en rik kille.

Hugos första båttur.
Han var helt avslappnad och tagen av stundens allvar.

Annars är jag mer ledsen än vanligt. Jag sover dåligt, sämre än jag gjort sedan nätterna på sjukhus. Jag får hela tiden ångestbilder från sjukhuset, från CAST och från när Gustav på slutet var nästan genomskinlig och knappt kunde andas. Jag känner hur alla dåliga besked vi fick under året med cancer kommer tillbaka som verklig ångest och det kryper i kroppen när jag tänker på hur det kändes. Det går inte att värja sig när det liksom kryper in under huden. Jag blir matt och på dåligt humör. Kan inte bättre beskriva hur det känns nu, det är så grötigt i huvudet.

11 kommentarer:

anna-en ängel i himlen, en på jorden sa...

Ja det är inget roligt vi går igenom och jag har också svårt att se andra barn på bilder från bonken i Uppsala.
barn som också är döda idag, jag har svårt att se maskinerna, ställningarna, sängarna rummen där...
allt är starkt förknippat med Lova och hennes sista tid.
Idag skulle det varit drygt 5-6 månader kvar att behandla av 1.5 år. Itsället har hon varit död i 2 månader idag. Om hon inte fått vara frisk önskar jag iallafall att hon haft den där behandlingstiden kvar, just nu vore allt annat bättre än det man känner nu.

Anonym sa...

Tänker mycket på er alla, kram/Kerstin

Sara sa...

Hittade en fin dikt som jag vill dela med mig av till dig.

Allt som vi trodde att du skulle se. Allt som vi tänkte du skulle få göra. Allt som vi ville få göra för dig, Allting vi tänkte, Allt vi planerat, Allting Det dog. Det dog fören stund. Det dog när du dog. Men nu när vi landat. Nu när vi lever, Så lever du också, Inuti oss. Och allt som vi trodde, Allt som vi tänkte, Allt som vi ville, planerat för dig. Finns kvar. Inuti. Och vi, Vi som faktiskt, Fast det är svårt att fatta, Vi som faktiskt trots allt lever. Vi får leva åt dig. Vi får se det du skulle ha sett. Vi får göra det du skulle ha gjort. Vi får visa dig allt. Och Viktigast av allt! Vi får aldrig, aldrig glömma dig

Micke K sa...

.

Annika G sa...

Kan det vara så att när livet på många sätt är fint och går vidare, så kommer elaka stick av jobbigheter som ska bearbetas, som kanske känns ännu värre när det "bra" i nuet skapar större kontrast till allt ni gått igenom och därför känns än värre.
Jag hoppas att dom fina minnena tar över dom jobbiga allt oftare.
Kram och hälsa alla.

Maria sa...

Tänker på dig! Att bära din sorg måste vara så svårt. Kram Maria mamma till Victoria & Marcus

Lotta sa...

Jag förstår precis hur du mår. När man sänker garden tar de plågsamma minnena över. Jag har upptäckt att det sker lättast när jag är ledig och egentligen ska vila. De dåliga beskeden hann vi ju aldrig reagera på eftersom det hela tiden gällde att arbeta vidare, stötta och vara stark. Jag återupplever dem nu. Ofta.

Många kramar
Lotta

Singelmamman sa...

Jag tänker ofta på dig, på din familj och på Gustav. Tänker på att det inte går att värja sig när känslorna tar över. Jag skickar en hälsning och kram.

Annelie sa...

Anna, fina fina Anna. Jag blir så ledsen när jag läser om hur du mår- Önskar att jag kunde göra något, men jag vet oxå att när det är som värst måste man ta sig igenom det, inte glömma det som gör ont för då kommer bara ontet tillbaka och kanske lite värre.
jag vet att du har fina människor runt omkring dig och att du klarar dig.
Vilket underbart drapperi du köpt. Helt klart det rätta för er. Starkt av er att våga köpa något som är så starkt förknippat med G...

Känner att jag längtar att träffas snart igen, allihopa. Längtar faktiskt efter Hugo.
Kram kram

Annelie sa...

Anna, fina fina Anna. Jag blir så ledsen när jag läser om hur du mår- Önskar att jag kunde göra något, men jag vet oxå att när det är som värst måste man ta sig igenom det, inte glömma det som gör ont för då kommer bara ontet tillbaka och kanske lite värre.
jag vet att du har fina människor runt omkring dig och att du klarar dig.
Vilket underbart drapperi du köpt. Helt klart det rätta för er. Starkt av er att våga köpa något som är så starkt förknippat med G...

Känner att jag längtar att träffas snart igen, allihopa. Längtar faktiskt efter Hugo.
Kram kram

A&T sa...

Tänker att tankarna och minnena måste du igenom många gånger. Att det tar tid att överhuvudtaget riktigt ta in och förstå? Sen är jag säker på att kroppen är tillräckligt finulig för att bearbeta när vi faktiskt orkar, när mycket är bra runt omkring och man är starkare då orkar man berabeta?
Tänker ofta på er! Kramar Anna