fredag 20 augusti 2010

Ett år.

Om Gustav överlevt sin cancer hade vi firat stort hela dagen. Det hade varit ett år med Klaras benmärg idag. Superbenmärgen som Gustavs kropp accepterade och som började arbeta som den skulle tills tumören började växa. Det känns ju bra för Klaras skull. Att det inte var förgäves. Utan hennes insats skulle vi mist Gustav långt tidigare.

Det är med stor sorg och ångest jag läser om vad vi gjorde för ett år sedan. Varför kunde det inte bara fungera?



Kojbygge under trappan med ett syskon som fattas.

8 kommentarer:

Lisa sa...

Varma kramar till er <3

Singelmamman sa...

Skickar en varm kram.

Anonym sa...

Skickar varma cyberkramar till er alla!! Ni är fantastiska,ingen nämnd och ingen glömd, glöm aldrig det!!!
Kram Camilla

Stina sa...

Kram finaste.

Anonym sa...

Det gör ont i hela mig när jag läser vad du skriver. Hur måste det inte då kännas för dig??!! De hjärtligaste tankar och kramar till dig och din familj Anna// Emma

Cariann sa...

Kära Anna! Har tänkt extra mkt på vår tid i Húddinge de senaste dagarna. Trots att allt gått bra (hittills) för Albin är det med oerhört blandade känslor o tankar jag minns o ser tillbaka....
Många pussar o kramar, jag saknar er, tänker på er o önskar att saker inte blev som det blev..... Magnus, Ellis, Adam, Jakob o ffa Albin hälsar till er! Miljoner kramar till dig min vän / Cariann

Anonym sa...

Tänker många många gånger på er.../Kerstin å Simon

A&T sa...

Kan bara hålla med. Varför kunde det inte bara fungera? Det är så fel!
Tänker på er! Ofta! Önskar att allt var annorlunda!

Miljoner kramar Anna