Ett år.

Om Gustav överlevt sin cancer hade vi firat stort hela dagen. Det hade varit ett år med Klaras benmärg idag. Superbenmärgen som Gustavs kropp accepterade och som började arbeta som den skulle tills tumören började växa. Det känns ju bra för Klaras skull. Att det inte var förgäves. Utan hennes insats skulle vi mist Gustav långt tidigare.

Det är med stor sorg och ångest jag läser om vad vi gjorde för ett år sedan. Varför kunde det inte bara fungera?

Transplantation

Jobbigt?

Kojbygge under trappan med ett syskon som fattas.