Trombocyter.

Förra veckan skulle vi egentligen flugit till Stockholm för att träffa läkarna där men Gustav hade för låga trombocyter så flygning var inte aktuellt.

Idag var vi på barn tre för att kolla trombocyter inför en eventuell flygning imorgon. Fortfarande låga, bara 17 och vi flyger alltså inte till Stockholm. Eventuellt blir det tåg nästa vecka. Det är i och för sig inte jätteviktigt att träffa läkarna på Karolinska så länge GVH:n håller sig i schack och det gör den. Inga utslag varken på händer eller fötter och inte en enda diarée. I morgon ska Gustav på undersökning på barn 3. Mediciner ska justeras och det ska bland annat kollas blodtryck och vikt.

Men guuud, vad segt livet är nu. Och vad trist jag skriver. Har inget att skriva om och har inte mycket ork att göra vettiga saker. Att gå från sjuk till halvfrisk är riktigt trist. Orkar inte riktigt reflektera över vad som händer, är fortfarande rädd att tappa greppet. Drömmer jobbiga drömmar och stora tumörer, trasiga cvk:er och återfall. Måste bearbeta nånstans... Är rätt låg nu, lite deppig. Fast det är jag inte ensam om. November brukar vara en tung månad, speciellt innan snön kommit för att lysa upp lite. Barnen har bytt rum och båda rummen väntar på att piffas till men jag tappade liksom farten. Hugo är fortfarande rätt jobbig och ska äta mest hela nätterna. På dagarna går det inte att proppa honom full med mat för att vända trenden eftersom han kräks förfärligt mycket. Snart kan han sitta så kanske är det därför han gnäller lite extra. Johan är den enda av oss som håller humöret och han är helt fantastisk med alla barnen och tar hand om mig, både närjag är glad och ledsen. Innan vi kom tillbaka till Umeå hade vi det lite krisigt men nu känns det återigen kärleksfullt och fint mellan oss.

Att trombocyterna är låga är förresten inget att oroa sig för. Dels är det fortfarande väldigt nyligen Gustav transplanterades, dels kan de många mediciner han äter göra att trombocyterna inte hämtar sig.

Gustav är väldigt trött och sover mycket. Vi försöker få honom på en promenad varje dag men han är inte jättesugen på det. Idag cyklade han istället. För första gången sen han blev sjuk! Väldigt andfådd blev han och då cyklade han bar typ 500 meter... På torsdag ska han börja sjukhusskolan och framöver kommer han att börja i sin skola, dock utan klasskamrater med en fröken i ett eget rum. Gustavs pappa har börjat jobba igen och det gör ju att jag får ta det mesta kring Gustav. Vardagen närmar sig smygande och jag hoppas hoppas hoppas att det får fortsätta så.