tisdag 15 december 2009

BVC




Det har snöat ett dygn nu och Klara är hur glad som helst. Jag och Johan gick till BVC idag för att ge Hugo den andra vaccinationssprutan. Inte mot influensan utan den som ingår i det vanliga vaccinationsprogrammet. Gustav var ensam hemma och vi stannade för första gången på Öppna förskolan. Det var fint att återse två från vår föräldragrupp. Men oj, vad känslig jag är för ljud och stress. Blev helt utmattad efter en knapp timme vi var där och då hade ändå Johan hand om Hugo. Och vad sorgligt det är att återigen bli påmind om vilken skitliv vi haft, inte alls en gullig bäbistillvaro som dom andra. Fast vi konstaterade när vi gick hem och jag var på väg att bli ledsen igen, att vårt liv faktiskt är helt underbart, speciellt med tanke på vad vi gått igenom. Vi har inte haft tid att oroa oss så speciellt mycket över Hugo och han är helt orädd i möten med människor och vi kan ha barnvakt helt utan problem. Vi är hemma mycket båda två, vi behöver sällan stressa iväg, vi har hur mycket hjälp och stöd som helst av vänner och familj och har dessutom knappt använt några föräldradagar på Hugo. Jag är fortfarande förälskad i Johan och han är förmodligen världens bästa pappa. Gustav och Klara är helt underbara med Hugo och jag har mer tid till dom än vad jag har när jag jobbar. Det är inte lätt att hitta det positiva i vår situation men nu lyckades jag lite.

Fast det verkar som att vi inte får ta in vår vackra gran på grund av Gustavs känslighet för svampsporer. I sann Waldorfanda, hatar jag plastgranar. Hmm. Skall mormors gamla plasthistoria grävas fram eller skall vi skippa gran i år? Och om jag inte hittar plastgranen, vill någon bytlåna i år? En riktig snygg mot en låtsassnygg?

6 kommentarer:

Nattens bibliotek sa...

Livet är skit ibland. Och bra ibland. Önskar ert liv var lite lättare!

Cariann sa...

Usch, känns som att jag sabbade hela ditt roliga med julgranen!

Alexandra Reichler sa...

I sann waldorfanda...

jag har en plastgran med tygbarr för jag vill inte att det ska komma in "djur" med granen. Hehe

men jag har en staffanstake också som väger upp!

Anonym sa...

Tjena Anna panna!
Vilken fin bild! Tror du kommer att få världens finaste låtsasgran, så låtsas att det inte syns. Om det syns så kommer jag att ljuga och säga att det inte syns.
Tusen kramar
Linda

Max sa...

När vi inte kunde ha granen inne hade vi den utanför fönstret. Enda julen som vi slapp barr och kunde ha granen i flera veckor utan att den störde. Fast det var ju rätt trevligt att återgå till de gamla vanorna året efter.

Max

Anonym sa...

Thomas´ har en stor plastgran, som jag har förvisatt till kvarterslokalen ;-) Den får ni gärna låna över jul, om ni vill.
Säg bara till..
Kirsten med kramar !