lördag 30 januari 2010

Nåt jag tänker på

är att ingen finns att klandra.
Det är ingen som missat något.
Inte någon som behandlat fel
eller smittat med en bakterie.
Klaras benmärg stötte inte bort Gustavs kropp.
Gustavs kropp tog emot benmärgen och tillsammans hade dom börjat fungera fint.
Man har inte behandlat för mycket eller för lite.
Ingen människa missade den lilla tumörcellen som gömt sig bland gammal ärrvävnad.
Inget, absolut inget hade någon kunnat göra annorlunda och det är väldigt skönt i detta vidriga nu.


Gustav, september  2007

29 kommentarer:

Linnéa. O sa...

Anna jag är så ledsen för att det här händer dig, Gustav och hela familjen.
Gustav och Klara var några av dom där guldbarnen som man hade när jag jobbade på Rosen. Dom där som man alltid minns med ett leende på läpparna och en varm känsla.
Tänker på er mest hela tiden och önskar att ni inte skulle behöva gå igenom det här hemska.
Sänder all min styrka och många kramar till dig och Gustav.

/Linnéa

Anonym sa...

Vilken underbar bild på fina fina Gustav. Ni finns i mina tankar, hela tiden. Kramar Paula

Anonym sa...

Tänker hela tiden på er och skickar kramar och tankar till er. Det går fint med insamlingen , det är ju det minsta var och en kan göra för honom å er./Kerstin

Elinn sa...

Vill bara skicka kramar här. Allt jag vill säga låter bara futtigt, jag skriver och suddar bort, skriver något annat, och så suddar jag bort det... Men jag tänker på er och önskar och hoppas och vill av hela mitt hjärta.

Marie Höglund sa...

Åh Anna. Så fantastisk och stark du är. Min blomma, en blå bergvallmo, är min "bebis" i trädgården. Jag vårdar den ömt och gläds enormt varje vår då den blommar vackert. Kommer alltid tänka på din fina pojke, Gustav, efter detta. Varma kramar.

Pernilla sa...

Ja, vilken underbart fin bild på härliga Gurra! Kom på mig med att fnissa eftersom den fick mig att tänka på att den ungen ju inte kan gå nedför en trappa som folk. :) Han liksom surfar ner på det yttersta av alla trappstegen i en jäkla fart så man trodde att han ramlade när det lät som en hel elefanthjord. (Morr!:D )

Någon modig dag ska jag testa tekniken i radhustrappan hos er eller Jörgen. Risken att man bryter en eller annan fot är dock stor...

Anonym sa...

Vet inte vad jag ska skriva...vill bara säga att vi tänker på er hela tiden och pratar om er hela tiden! Ni är så starka förstår inte hur ni klarar av det. Vi är inne här på din fina blogg hela tiden tycker att det är jätteskönt att se och läsa det du skriver. Ge Gustav en superkram från J & A. Massor med kramar från oss Maria, Stefan, Jonathan & Amanda <3

Kirsten sa...

Wow Anna ! Det var verkligen renande tankar satt i ord !!
Underbar bild på Gustav så full av glädje och lätthet..
Kram.

Elin R sa...

Vilken härlig bild på Gustav! Först log jag, sen grät jag.
Tack Anna för att du delar med dig.
Ni har verkligen fått folk att engagera sig i detta avlånga land och Gustav... Du är en riktig hjälte.
/Elin

Anonym sa...

Ni är i våra tankar.Vi pratar både glatt och dämpat. Tänker iväg kärlek och värme till er. Och vilken härlig bild på Gustav!/ Johanna och hela murarfamiljen. Ge G en superkram från Arvid.

Anonym sa...

Vilken härlig bild! Och vilken modig och tapper kille!
Jag känner inte er, men sänder de varmaste kramar till hela familjen.
Till hela familjen vill jag säga: Var vid gott mod!
Många kramar från mamma till fem tjejer

Anonym sa...

Kajsa, 7 år, hälsar att hon sett en fallande stjärna idag. Och att på andra sidan finns hennes morfar och väntar, tills Gustavs egen morfar kommer dit. Det kommer bli jättebra, lovar hon.

erika sa...

Hej Anna!
La just ett bidrag till ER. Jag läser till sjuksköterska och hittade din blogg igår. Jag går min sista termin och ska ut i livet som sjuksköterska till sommaren, och då inom onkologi. Din blogg ger mycket förståelse och hur dumt det än låter "inspiration" till att verkligen göra ett jobb så gott jag kan och din blogg visar att mitt blivande jobb kommer att vara så himla givande. Jag känner med er och ni kommer finnas i mitt bakhuvud när jag entrar min första dag som onkologsköterska. Tack för allt du och G ger! Ni är starka!

Anonym sa...

oh, stackars Gustav....stackars ni alla....har läst nu bloggen för första gången, oh vilken tragedi, jag har en son i samma ålder som Gustav och det här är det värsta som kan hända....helt mållös...

jag lider med er/ M

E sa...

Anna. Sitter här på en lördagnatt och läser underbaraclaras blogg. Berörs av din berättelse. Skänkte nyss pengar till insamlingen. Sänder mina tankar till din son. En så fin kille. Värme och styrka till er /E

Mrs North sa...

HIttade hit från Underbara Clara och tänkte bara lämna några ord. Det är så STARKT av dig/er att skriva om detta svåra!

Anonym sa...

Åh Anna, så fina tankar!
Och gud så fin bild på Gustav! Det är såp man kommer minnas honom, en glad,sprallig och lättsam pojke som nästan alltid var glad!
Stora bamste kramr från Linnea! <3

Bibbi sa...

Vilken glädje bilden utstrålar! En bild man blir glad av.
Jag berörs starkt av din styrka. Det är så lätt att hitta en syndabock,någon man skickar all ilska på, men inte du. Starkt!
Önskar jag kunde göra mer för er, men jag kan i allafall göra Gustav lite lycklig genom att skänka pengar till fonden.
Varma kramar

Cariann, mamma Sköldpadda sa...

Nu är vi nära målet 100 000 kr! Fantastiskt jobbat av alla Gustavs vänner. Jag hoppas Gustav inte känner obehag även om jag såklart förstår att han är ledsen! 100 000 kramar till er alla!

blondiie sa...

Förstår att du känner så!
Jag hoppas att det var OK att jag skrev om er på min blogg och hänvisade till er insamling? ( http://blondiies.blogg.se/2010/january/tararna-rinner-som-bara-den.html) Vill du jag raderar inlägget så säg till så åker det bort!

Anna sa...

Jag vill bara skicka många, många varma kramar till Gustav, och till hans familj!

Lotta sa...

Just så var det för oss. Ingen fanns att klandra. En cell hade överlevt allt och slog tillbaka med full kraft. Men efteråt saknade jag någon att vara arg på. Ilska kan vara så befriande. Min dotter, Davids syster, gick då och önskade att hon skulle bli överfallen så att hon skulle få puckla på någon utav helsike. Kankse är det så att man ibland skapar fiender för att få bli utåtagerande, flytta fokus från sorgen. Men jag håller verkligen med dig. När ingen gjort något fel slipper man massor av tärande grubbel och känner bara tacksamhet mot den sjukvård som gjort allt. Många kramar.

Jag länkar naturligtvis till insamlingen. Varje leende är oändligt mycket värt.

Marie-Louise sa...

Hej
Jag känner inte dig eller gustav. Jag är bara en vanlig medmänniska som tänker på er och stöttar er kamp mot en äcklig sjukdom. Jag har länkat till era sidor från min blogg och hoppas att genom det bidrar med det lilla jag kan göra. Visa omtanke för er och ge en slant till insamlingen. kramar från mig till er.

Janna sa...

Janna här, som höll i amigurumiverkstan som du och Gustav var med på för nån vecka sen. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, det finns liksom inte ord... Men jag vill att du ska veta att jag tänker på er och att mitt korta möte med dig och Gustav berörde mig. Jag är så otroligt ledsen för er skull. Jag länkar till din blogg från min.

Jessica sa...

Tack för att du påminner om något så självklart, att livet är förgängligt. Att den tid vi kallar livet, är en kort stund mellan två evigheter - underbara sådana, hoppas och tror jag. Tusen tack för att du får mig att för en stund sluta tjata på mina barn och ta dem för givna, och istället se dem som ett lån. Känner er inte, men hoppas att Gustav får känna sig lugn och trygg denna tid. Kram.

Isak sa...

Jag har följt bloggen hela vägen nu och vill bara skicka all värme och kärlek och styrka från skåne. Hela min klass hälsar och tänker på er nu! Ni är så jävla starka!

Ge inte upp.. Natten är som mörkast innan gryningen, glöm inte det!

Många varma hälsningar från Isak och hela Fridhem!

aunten sa...

Åh va sorgligt att läsa om din son, jag hittade länken hos underbaraclara. En klen tröst, men jag tar med er i aftonbönen.

Kram från S

Anonym sa...

Jag är så berörd av dig och Gustav. Vilka modiga kämpar ni är. Jag tänker på er. Många varma, starka kramar till hela er familj/ G

Anonym sa...

Hej, Jag känner inte er och hamnade här via "vimmelmammans blogg". Ni går igenom den värsta av mardrömmar och mitt hjärta blöder för er. Alla varma tankar till er med hopp om ett mirakel. Hälsningar Ulrika