Uppdatering utan glädjande besked...

Besöksrekord på bloggen idag. 580 personer är ni som tillsammans uppdaterat sidan 977 gånger. Det brukar vara runt 250 personer som klickar 300 gånger.

Dagen har inneburit lång väntan och många tårar. Vid elvatiden fick vi träffa läkaren. Man kunde se på skiktröntgen att det fanns något som växt vid den gamla tumören. För att få veta vad det är måste man ta lungvätska för att skicka på analys. Under dagen gör man ett nytt hjärtultraljud för att kolla läget inför att söva Gustav. Vätskan har ökat lite men inte så mycket att man anser det nödvändigt att tömma samt att en sövning är ok. Man bestämmer under dagen att så fort man tagit prover på vätskan, ska man ge kortison som ger sig på den misstänkta tumören. Allt upprepar sig från förra året alltför mycket. Under morgondagen får vi förhoppningsvis svar på om det finns tumörceller i vätskan i lungsäcken.

Vad vi oroar oss över och hur vi mår förstår ni säkert. Orkar inte beskriva mina tankar och känslor nu för då brister jag. Men jag är oerhört tacksam för alla bloggsidklick, sms, kommentarer och goda tankar. Ni är dom bästa bloggläsarna!

Evigt ögonblick

En dag som denna stannar världen ett slag och livets rytm håller andan.
En dag som denna kommer känslorna slag i slag och inget ter sig likt något annat.
En dag som denna förlorar tilliten sitt fäste och efterklangen går i moll.
En dag som denna sorteras det väsentliga och annat spelar ingen roll. 

Från fina Lindas blogg. Vet inte var den kommer ifrån men den passar otäckt bra idag.

Jag sover med Gustav inatt. Han var väldigt ledsen när han vaknade efter sövningen. Nu sover han här bredvid, lite oroligt, men snarkar som aldrig förr. Under natten ska man kolla syresättning varannan timme.