Kvällen före julafton.

I stugan.

Johan slår in dom sista klapparna.
Jag har sytt färdigt årets "Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden" till mamma.
Vi har rimmat som tusan och sett världens bästa "feel good"-film- Love actually. Det var så skönt att få skratta.
Hugo och Gustav sover.
Klara ville vara med Daniel och kommer imorgon med Henrik och mamma och pappa.

Världsrekord i julklappar är det här. Vi väljer inte att lägga våra julklappspengar på Dodaj fixar eller någon annan form av solidaritetsgåva. En slags kompensation kanske.

I morse blev vi överraskade av fina vänner, föräldrar till barn i Gustavs klass som bakat och pysslat ihop en underbar julkorg med saffranskransar, gratänger, cheesecakes, tryfflar och massa gott! Tack Kajsa, Li, Liv, Elin, Pernilla, Cina och Johanna och era familjer! Odas dumlegodisar var nog det godast jag ätit i år.

Oron ligger som en otrevlig dimma över mitt sinne. Jag hade hoppats slippa den dom här dagarna. Gustav mår bra även om benmärgen fortfarande är lite seg. Kortisonet sätts ut med 5 mg i veckan och om allt går som det ska äter han sin sista tablett i mitten av januari.

Ville att det här skulle vara ett glatt inlägg men jag kan inte sluta tänka på alla som imorgon ska fira den första julen utan en kär familjemedlem. Och hur oändligt tacksam jag är över att inte vara en av dom.

Imorgon önskar jag er en God jul.