Jag förbereder mig på att det kommer att vara sorgligt och jobbigt att prata om sjukdomstiden. Jag pratar oftast om den tiden på ett distanserat sätt för att inte bli för ledsen. Att prata om stunderna av oro, förtvivlan, ovisshet, rädsla och lidande är alldeles för jobbigt. Orkar knappt ens tänka på allt det jobbiga. Liksom sorgen får det sippra ut lite i taget.
Idag träffade jag en av Gustavs bästa vänner.
Här är en bild på dom två tillsammans ifrån skolavslutningen i ettan.
Så små och söta dom var, Gurkan och Tofflan.
3 kommentarer:
I min värld är det bra att ha distans det till det jobbiga när jag pratar med "omgivningen". Sen kan det vara ok att släppa allt inför nära och kära som betyder ngt, som orkar att ta emot och som vill stötta. Trist att behöva gå igenom men skönt att Gustav är med. Vill bara säga att jag hoppas att du känner att omgivningen accepterar dina känslor.
Mina tonåringar är noga med att alla känslor är ok.
Jag tänker på er idag och hoppas att ni får ett lika givande samtal som vi fick med personalen.
Jag hade planerat att vara stark, men den planen höll inte mer än i 2 minuter
Det kommer stundvis att vara jobbigt, men jag tyckte att det kändes lite bättre när man fått prata av sig med dem...
Ett viktigt avslut på något sätt.
Skickar massor med kramar till dig och så ses vi imorgon
Lycka till med mötet.
Skicka en kommentar