Fotbollssorg.

 

Alvin, Annika och Henris son som är lika gammal som Klara, har spelat fotboll hela helgen i Aroscupen och jag har upptäckt att fotboll faktiskt kan vara rätt kul att titta på. Jag har också upptäckt hur sorgligt det kan vara med barn som är jämngamla med Gustav.

Hugo kröp idag fram till en pojke i tolvårsåldern, på samma sätt som han skulle ha gjort om det hade varit Gustav som satt och tittade på matchen. Han tittade storögt på den fina pojken och klappade honom på benet. Pojken vände sig om och log. Minns Hugo sin bror? Saknar han honom? Var det så att han kände igen något i storleken och värmen? Dom kommunicerade lite och jag önskade innerligt att det hade varit Gustav. Jag önskade att Gustav var med och lyfte upp sin lillebror i luften. Att det var Gustav som stolt visade upp sin lilla bror. Det var svårt att inte gråta där på sidan av planen när Alvin och laget spelade som bäst.