torsdag 17 juni 2010

Om ni undrar...

...så är vi i Västerås nu.

Och Hugo tog flera steg idag, stannade upp, tittade på oss och skrattade. Vi får se hur många han tar imorgon.

6 kommentarer:

Sofia, mamma till Eddie sa...

Hejja Hugo =)

Hanna sa...

Härligt Hugo! Pratade med min 5-årige son om livet och döden idag och då berättade jag bla om Gustav och att han blev sjuk och dog. Han undrade då om inte Gustav fanns på You Tube iallafall. Svarade att jag inte trodde det men lovade att jag skulle vidarebefodra frågan till hans mamma :)

annelie sa...

Hejja Hugo!!
Säg till när ni kommit hem så kan vi ses.
Har pratat lite med Karin på FB ang vår pysseldag/kväll...
Vi pratar mer när du landat hemma.
puss på dig.

Lotta sa...

Ska hålla utkik efter er!

Singelmamman sa...

Bravo Hugo! Minns när min son tog sina första steg själv, han blev jätteglad och ville aldrig sluta gå! :-)

Fighter ღ sa...

Styrkekramar.
Lymfom.
Jag överlevde.
Inte pappa.
Inte er son.

Livet är orättvist.
I bland alldeles, alldeles underbart och däremellan smärtsamt.
Fruktansvärt smärtsamt.