Statistikfundering.

Jag har mellan 900 och 1600 läsare varje dag.
I februari hade jag mellan 4000 och 11 000
av förklarliga skäl.
Före Underbara Claras länk hade jag
mellan 200 och 500 läsare.
Bland annat tack vare henne var det många som hjälpte oss att nå målet till Dodaj fixar.

Det är ju inte annat än att man blir nyfiken på vilka som läser det jag skriver om mitt liv. Jag är ofta stolt över bloggen men att ha så många okända läser skapar lite prestationsångest. Men bara lite. Annars skulle jag inte kunna skriva alls. Om jag hade mycket prestationsångest alltså.

Som följd av min nyfikenhet gjorde jag en liten undersökning. I skrivande stund har 452 svarat på frågan Vem är du?

Anmärkningsvärt är att jag bara verkar ha 27 kompisar som läser, speciellt med tanke på att jag startade bloggen som ett sätt att slippa prata med alla jag känner. Kan det vara så att mina vänner inte svarat på enkäten kanske? Till saken hör att jag tycker att jag har många vänner, kanske ser dom sig som ytligt bekanta (skrev fel i enkäten, jag menade ju inte att dom skulle vara ytliga men när jag upptäckte det, var det för sent att ändra...) Fast den siffran är ju bara 41... Kanske har mina ytligt bekanta kryssat i övrigt... Kanske hade fler av mina vänner läst om frågan ställts för ett halvår sen när vi var i Huddinge eller för ett år sen när vi låg på sjukhus så mycket? Fast 27 är ju ändå rätt många när jag tänker efter...

Att jag har liten släkt visste jag redan. Dom fem som kryssat i att dom är släkt borde vara mamma, pappa, Erica, Emma och Gunilla. 5 stycken. Brorsan läser bara när han blir kallad ful och Storebror läser bara när jag säger åt honom... Eller kan det vara några andra eftersom jag gissar att Gunilla och Pappa inte kryssat? Jag borde skrivit släkt med mig, Johan eller Gustav och Klara...

Men att jag har så få arbetskamrater! 8 stycken... Eller så få som läser. Fast hur intressant är det egentligen med mina blomplanteringar, Hugofilmer och ångestinlägg. Och så har man ju typ ingen fritid när man jobbar som lärare... Usch, vad stressigt det är nu med alla omdömen och konferenser och resor och nationella prov.  Det kanske inte är så konstigt att jag tycker det har varit jobbigt att besöka jobbet när jag får berätta samma sak och svara på samma fråga var femte meter... Fast det är ju förstås inte bara därför jag inte är där. Varje plats påminner lite för smärtsamt om Gustav. Och Barbro... Jävla skitcancer.

Jag hade inte gissat att andelen sjukvårdspersonal som läser är så stor. Fast Charlotte, Lisa och Annika räknas ju som både vänner och sjukvårdspersonal... Vet ni att ni kan fylla i båda? Undrar om det är främmande personal eller personal från Barn 3, CAST och B76/78 som läser? Och vad ger det er? Lär ni er något? Får ni tankar om hur man ska vara mot barn och deras föräldrar? Inte nu förstås men under tiden vi låg inne. Jag hade ju inte ofta kritik mot personalen i Umeå men B78... Dr Å... Behöver jag säga mer... Jag skulle läsa mina patienters bloggar om jag jobbade som doktor eller syrra. Jag skulle läser ju mina elevers bloggar, det är ju typ samma sak. Och om mina elevers föräldrar bloggade, skulle jag frossa som tusan gissar jag.

Inte speciellt förvånande är det att så många som upplevt cancerträsket läser min blogg. Själv läser jag ju alla jag hittar. Nästan. Nu har jag en period då det är lite jobbigt att läsa om andras olycka (och lycka för den delen...). Det har varit ett enormt stöd för mig under det här hemska året. Att läsa om familjer som gått igenom samma sak, att finna tröst, likheter, olikheter. Jag har ju fått flera bloggvänner och det är ju helt fantastiskt! Borde inte vi via Barncancerföreningen starta en "Vi som bloggar"-grupp och så kan vi träffas en helg någonstans och äta gott och bjuda in bra föreläsare som bloggar och prata om livet och ha fina samtal? Vem fixar?

Men att den största procenten är övrigt är ju förvånande! Vilka är ni? Daniels släkt och vänner? Johans släkt och vänner? Gustav och Klaras kompisar? Kompisars kompisar? Bloggberoende i allmänhet? Skulle ha gett fler förslag... Vad är det som gör att mitt liv intresserar? Det känns å ena sidan väldigt roligt men skapar också en stor nyfikenhet. Funderar på hur nästa statistikundersökning ska se ut. Förslag? Då ska jag även fråga hur stor andel av läsarna som är män...

Jag har i alla fall trogna läsare. Varje dag är det många som tittar in och det känns ju som ett gott betyg!