"Jag såg i dina ögon när "allt kom över dig", det var verkligen som om världen stannade upp för några sekunder och att allt, därefter, gick siraps-trögt en stund. Jag såg det, fast jag vet inte vad som skulle ha varit en bra kommentar till det, den sorgen möter man nog bäst själv."
Brev från en vän.
Precis så känns det ibland och jag har inte kunnat sätta ord på det själv. Siraps- trögt i sorgebubblan man helt utan förvarning ibland befinner sig i.
2 kommentarer:
Verkligen fint skrivet. Det är ju så att det är i ögonen sorgen syns. Utåt kan ju allt verka vanligt och till och med glada miner. Men i ögonen så syns det. Jag tänker ofta på Gustav, trots att jag inte kände honom. Och jag tänker på dig. Försöker förstå hur jag skulle överleva om mina barn rycks från mig. Jag skulle väl antagligen överleva, men på vilket sätt?
Ja i ögonen kan man se mycket.
Kanske du såg texten i min blogg som jag la in igår, om sorg o känslor?
Skicka en kommentar