Nu är vi i Bollnäs på hotell, halvvägs till Koppom i Värmland. Hugo sover och jag trixar lite med min nya telefon och Johan trixar med sin. Tänkte visa lite bilder från igår då vi firade Bubblan lite i förskott eftersom vi skulle åka idag. Idag har vi lite då och då sjungit Ja må han leva. Det är verkligen med stor känsla av sorg och lycka man sjunger
ja må han leva uti hundrade år. Tänk vad många gånger vi sjungit den för Gustav.
Det största paketet från Henrik och Linn.
Det hade funkat bra även utan innehåll...
...fast inuti fanns en störtskön nalle
som både kunde prata och sjunga.
Far och son fick en present tillsammans.
En bok med barnvisor eftersom Johan inte kan
några barnlåtar utan bara hittar på egna.
En jättegosig nalle från storasyster.
4 kommentarer:
Ja en stor kartong är lika bra present som det som ligger i. Gillar bilden med den lilla handen på väg till tårtbiten. :-)
Det är allt tur att vi inte vet vad som väntar oss om hörnen.
Ja den sången har vi då verkligen lyckats traumatisera för stackars storebror Noah! Han fyllde nyss fem år och vi överraskade honom med sången och tårta på sängen, som det ska vara. Men han bara skrek "sluta" och grät och var "så arg som man bara kan bli" (som han brukar säga det!). Vi var väldigt ställda och förstod ingenting, tills han sa, att han inte gillade den sången, för då kom han bara att tänka på lillebror och bli ledsen. Just det ! Linus hade två-års kalas på IVA och var då i koma och ganska tydigt döende. Men vi ville fira honom iallafall och då vi gick in med tårtan till honom sjöng vi "Ja må han leva".. Först då vi sjöng orden kom vi på det absurda i teksten i förhållande till situationen :(
Noah frågar varför man sjunger "hundrade år" när vissa bara lever några år och nästan ingen bliver hundra.. En variant jag själv gillar lite bättre är "många lyckliga år!" Fast det gör ont ändå.
Vi måste hitta en annan födelsedagssång till nästa kalas !
(borde kanske börja blogga själv med de långa kommentarar jag råkar skicka ;) ..
Kram och GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN igen HUGO!
... och här sitter jag i Bollnäs, kanske två kilometer från hotellet jag antar att ni bor på (det finns inte så många att välja mellan). Jag har följt bloggen ganska länge, sedan Gustav var alldeles levande och glad men hade det jobbigare än någon borde få ha det.
Idag pratade jag med min kompis som är äldsta syster i en luttrad Waldorffamilj. Vi pratade om er och kom fram till att en av hennes systrar förmodligen har träffat Klara några gånger, kanske också Gustav. Världen är liten.
Jag vinkar godnatt från mitt fönster. Grattis Hugo!
Åh, den boken har Vincent också !! Han älskar den lika mycket nu som för ett år sedan. Och ja, jag följer din blogg dagligen. Hälsar Vincent´s mormor Elisabeth
Skicka en kommentar