Julklappen från Arvid och resten av klanen
är äntligen färdig.
Gustav hade hunnit börja bearbeta bilden
När han blev sjuk på nytt,
bad han mig göra färdigt den.
Bilden obearbetad, samma bild som på Gustavs blogg.
Tagen 16 augusti, dagen före första strålbehandlingen.
15 kommentarer:
Vad vackert! Kram
Kära Anna. Det slår mig, att pärlbilden ser mera ut som den friska Gustav! Smalare i ansiktet, som innan kortisonen gissar jeg. Tur att pyssel finns !
PS: Tänkte men glömde säga: Vilken oerhörd vacker bild på eran Gustav ni hade hemma i köket.
kram
Så snygg bild! Ett konstverk. Nu ler han nog i sin himmel, Gustav.
Åh, såå fin =)
Å, så otroligt fin. Jag också Gustav ser den och ler åt sin mamma. Fantastiskt att du gjort den klar så snabbt, vilket pillergöra. När Hugo sover antar jag ; )
Kramar Malinb
Vilket jobb!
Och så vackert. Gustav ser det säkert, ler och känner sig nöjd över att den blev så bra.
Originalbilden är så fin, han ser lite fundersam ut. Och så häftigt att kunna få över den på en pärlplatta.
kika in hos mig, du har fått en award!
Wow! Den där avbilden är ju jätteläcker! Fint att ha något alldeles extra efter en pojke som var alldeles extra! Han var otroligt kreativ! Bra att du gjorde färdigt den, för den blev jättesnygg! Gustav är stolt!
Hej Anna!
Imponerande pärlplatta! Umeå Waldorfskola är det största pysselnäste jag stött på!
När det gäller begravningen känner Samuel att han inte fixar att gå dit. Det är bara för mycket och ohanterligt. Han var inte på minnesstund heller, men han tänker på Gustav hela tiden, och fotot på Gustav är med vid WOW-datorn. Kanske kommer jag i Samuels ställe, vi skall prata lite mer om det.
Vi bidrar med en slant till Annas andrum de närmaste dagarna. Finns det Daniels andrum också??
Många hälsningar från Susanne och Samuel
Nar man ar sa imponerad att man saknar ord har sa sager man AWESOME!!
Helt saker att Gustav ler stort i sin himmel!
Styrkekramar infor morgondagen fran Texas
Hej,
vilken underbart fin tavla. Den gör säkert din son till rätta.
Har suttit och läst igenom din blogg och jag började gråta när jag förstod hur mycket din son har kämpat, och hur mycket ni har kämpat som familj. Min lillasyster dog när hon var tolv. Det är nu 10 år sedan. Hon hade varit sjuk i hela sitt liv, men aldrig fått en diagnos. När en familjemedlem tas ifrån en känns det som hela världen tas ur sin rubbning. Trots att man varit "förberedd" på det värsta känns det så fruktansvärt när det sker. Oåterkalligt.
Men jag gråter även för mig själv. Jag har lekt med mitt liv allt för många gånger. Varit allvarligt sjuk. Har inte sett någon utväg mer och begått grova brott mot min kropp och min existens. Varför har jag fått fortsätta leva, jag som inte ville? Varför får dom som vill leva inte fortstätta med det?
Frågor som aldrig kommer att besvaras.
Jag sänder dig den varmaste av alla kramar. Livet fortsätter, det finner en väg.
Kara rara Anna! Ser på Gustavs foton, med gosedjur, och bara gråter! Lider med dig varje endaste dag.
Kramar av hela mitt hätta
Natalies mor
Vad duktiga ni är. Du och Gustav. Vilken fin och speciell tavla att ha uppe på väggen. Jag är här varje dag och läser och jag beklagar sorgen djupt! Det finns inga tröstande ord, men om det funnits skulle jag skrivit dom! Kram från Anna - en annan umebo
Vilken jättefin pärltavla du gjort.
Extra känslig att göra kan jag tänka mig, då det var Gustav som påbörjade den...
Fint minne för er.
Kram
Skicka en kommentar