måndag 8 mars 2010

Märkning.

 

Idag har jag haft en ledsen dag och då är det skönt att sätta händerna i något. Jag har gjort etiketter och skrivit namn på några av de barn vi känner till på Barn 3 och imorgon åker vi dit med dom. Och med alla andra gosar som väntar på sina nya ägare. mer än 150 mjukisar har vi fått! Tack.

Idag blev vi kompenserade. Blommorna vi beställt till begravningen blev inte som vi tänkt och nu fick vi alla pengar tillbaka samt presentkort som räcker till ett stort äppelträd att planteras i stugan till minne av Gustav. (Eller vad säger du, GräsmatteMorfar?) Granny Smith var hans favoriter men det kanske inte funkar så bra här uppe i Norr?

Ni kanske undrar när jag ska skriva om något annat än gosedjur? Det är svårt att sätta ord på hur det känns nu och så är det olika minut för minut. Jag kan inte fånga känslorna, än mindre sätt ord på dom. Inte heller berätta för alla tusen okända som läser när jag knappt kan säga till Johan hur det känns. Det är för stort och svårt att prata om och skriva om. Men snart kanske det släpper.

  

 

23 kommentarer:

Lisa sa...

Åhh!
Tildes "be mine" har fått den äran att bli någons. Rosa och stooora ögon kan det bli bättre? Hörde på rösten att du var låg idag. Varma kramar från ett Sockenvägen som är sålt!

stanna.upp sa...

Anna skriv de ord som kommer. Som är dina och känns rätt. Vi finns här och läser och tänker på er och skickar en himla massa värme!

Sandra sa...

Gosedjuren ger mening, tröst och sysselsättning. För dig och de sjuka barnen. Det är det viktigaste. ♥

Kirsten sa...

Kära Anna ! Du är så himla underbar som ordnar dessa nallar till de andra barnen ! Hoppas det kan ge dig lite glädje. Det är inte lätt att sätta ord på känslor så omfattande. Jag bliver fortfarande väldigt ställt om någon frågar hur jag mår och för mig har det gått ett helt år ! Vet inte vad svaret är helt enkelt..

Jag tycker du gör det BRA !

Mia sa...

Jag tycker du skriver så fantastiskt fint som det är. Skriv det som bubblar fram, gosedjur eller inte.

Stor kram!!

Linda sa...

Det är så fint och omtänksamt! Tänk så många barn som ni kommer glädja med detta. Små små vänner ska iväg till sina nya ägare och göra lite nytta.

Kram!!!

Alexandra sa...

Anna. Jag var i Umeå och hade tänkt komma. Men blev sjuk i bröstet. Tänkte på er hela dan dock. Vad fint det ser ut på bilderna!

Många kramar.

Anonym sa...

Hej.
Gosedjur är väl mysiga dom behöver vi unga som gamla. Skriv om dom, skriv va du vill. Jag tycker du är duktig på att skriva. De finns en tjej som kanske oxå behöver ett gosedjur, men hon är inget barn...
De finns en blogg som heter www.enklalivet.blogg.se hon har de ganska jobbig. Jag tycker att Lilla Hugo är otroligt lik Gustav på vissa bilder.
Hälsningar från en mamma.

Anonym sa...

Hej fina Anna!
Jag som jobbar på barn 3 vet hur mycket ett gosedjur kan betyda för ett barn som är ledsen, ett barn som har ont, ett barn som bara behöver någon att krama och att ta hand om! Det är så jättefint det du gör till Gustavs minne, känns precis som något han själv skulle ha gjort om han haft chansen...
Kram till dig och hela din underbara familj, ingen nämnd och ingen glömd...
/Camilla

Elsa sa...

Så fint att Frau Grau (som vi kallade henne dom få dagar hon fick bo hos oss) är på väg till någon! Våran katt Klara såg högst orolig ut när jag packeterade henne i lådan. Mycket fina, sorgliga, varma och rörande bilder från begravningen. Jag tänker ofta att jag ska kommentera här men så låter allt jag skriver så tomt på något sätt. Jag tycker det är fantastiskt allt du gör och jag hoppas att du fortfarande vill komma på utställning sen, även om det ligger långt fram i tiden. Jag vill gärna träffa dig och ge dig en riktig kram någon gång.
Kramar /Elsa

Anonym sa...

Rut säger godnatt till bilden m Gustav i blå hjälm och snorig näsa varje kväll. Hennes första kärlek ska sova gott! Kram från Maria Rut Frans

Anonym sa...

Spelar ingen roll vad du skriver Anna, gossedjur elr inte. vi tycker om din blogg oavsett.
Jag och Natalie håller på att fundera på när vi ska komma. Vi ringer dig innan.
Stora kramar från Linnea

Anonym sa...

Vi som läser förväntar oss ingenting, vi tittar till er bara, och vem vill inte läsa om gosedjur;-)) kram sara l h

Anonym sa...

Skriv vad du vill. Vi kan ändå inte förstå.
Vi kan känna hur hjärtat snörps åt och hur man tappar andan av att ens tänka tanken. Vi kan känna hur gråten väller fram och hur vreden pockar på. Vi kan känna orättvisan och meningslösheten. Vi kan känna oss små, och förtvivlade för er skull. Vi kan känna maktlösheten över att inte kunna trösta.
Men vi kan aldrig förstå! Oavsett vilka ord du hittar.
Så fortsätt skriva precis vad du vill. Vi läser, och känner med er.

Många kramar från en mamma till en annan.

gotteochvi♥ GRAVID IGEN! sa...

så fint.

Cathrin Larsson sa...

Det fina är att det är din blogg - du kan skriva precis vad du vill! Vill du skriva om gosedjuren och det projektet nu så gör du det! När du är redo att skriva om känslor så gör du det. Jag tror inte att det är någon som förväntar sig att du ska kunna sätta ord på allt och berätta om det här på bloggen. Men du lämnar spår, i det du skriver, som skvallrar lite om dina känslor.

Ni är så starka som gör så mycket för att hedra Gustav. Äppelträd, nallarna, låtarna på begravningen, allt pyssel som du visat här... Det är så vackert!

Kram kram

Anonym sa...

Hej!
Vad glad Filip blev över nallen, lillebror som kommer i morgon kommer oxå att bli glad.
Tack så mycket, det värmer!
Vi pratar o tänker mycket på er
Kramar Helen

Mirjana sa...

Varmt och fint med alla mjukisar och du är så god som bryr dig om andra barn, mitt i din sorg....

Det finns en princessa, 2 år gammal, söt som få, vars mamma har somnat igår sin sista sömn....jag känner inte henne men vem skulle inte bli glad att få krama en mjukis.....

hennes mammas blogg finns på

http://annajansson73.blogspot.com/

Om du behöver deras adress så fråga George på hans blogg

http://georgeschottl.wordpress.com/

för jag tror inte att flickans pappa orkar läsa typ 700 kommentarer just nu.

kram//Mirjana

P.S. Jag undrar hur Gustavs pappa, Daniel, mår....? Män och kvinnor upplever sorg på olika sätt....

Sabine sa...

Hej Anna!
Använd bloggen som ett bollplank om du känner för det, det gör jag när det känns jobbigt, visst en del kanske tycker det är fel, men vadå det är min blogg och där gör/skriver jag vad jag vill.
Förstår att du har det kämpigt nu, men du är ändå en Superkvinna och det tror jag Johan också tycker och har stor förståelse för att du inte fungerar till 100%.
Styrkekramar från Sabine

Inger F. sa...

Anna! Du är helt fantastisk på att sätta ord på dina känslor. Skriv om nallar, väder eller vad som helst, bara du skriver. Jag tror att det hjälper. Framför allt, tänk på dig själv och inte på oss som läser. Kram

camilla sa...

Underbar blogg. Jag kanner inte dig eller Gustav eller nagon i er familj, jag hittade era bloggar av slumpen.

Vill skicka massor med styrka och solsken till er nu, later sa platt men i detta sammanhang hittar jag inga ord at tbeskriva hur jag kanner och har kant da jag foljt era bloggar.

Annelie sa...

Fina underbara Anna.
Tusen tack för att du tänkte på A och E. De blev så glada över trillinghamstrarna, som heter, Teddy, Sofia och Sötnos...
Tack från en rörd och tårögd mamma..

Anonym sa...

Det blir aldrig för mycket om gosedjuren, Anna! De betydde ju så mycket för Gustav och jag vet att de kommer att betyda lika mycket för alla de barn som får ett gosedjur till Gustavs minne (och de ger glädje till föräldrarna också). Fortsätt skriva du!
Kramar.