Jag fick massor av kreativ energi och gjorde ännu fler luffarslöjdsträdgårdsprydnader...
Annars har veckan sett ut mest såhär:
Otroligt tröttsamt med en sjuk bäbis. Han har inte bara ögoninflammation utan även öroninflammation visade det sig efter ett besök på vårdcentralen. Nu ska Hugo sova hos mormor och morfar inatt så att vi slutar se i kors efter tre vaknätter. Och nu har jag hosta och ont i bihålorna...
Vi har börjat titta på gravstenar. Fy tusan så trist och makabert. Vi gjorde en preliminär beställning men när jag sen fick se skissen så kändes det helt tokigt. Så jag har vandrat runt på kyrkogården där Gusten ska begravas för att få en idé om hur jag vill att stenen (eller något annat) ska se ut.
Vilken djungel... Även om det inte syns på bilderna så är det är det en väldigt vacker plats att låta sin älskade vila på. Vi har stor frihet att välja en fin plats men problemet är stenen... Dom två vackraste gravarna på platsen är vackert snidade kors. Fast kors för min del känns inte aktuellt... Kanske kan jag hitta en annan symbol. Eller en extra vacker och speciell sten. Vi hade den mest speciella pojken och den allra vackraste begravningen. Då vill man ju att stenen som kommer att bestå ska vara lite extraordinär.
I bakgrunden spelar Klara och Malva för trettionde gången samma låt. Mycket tröttsamt för öronen när ens barn övar på en dans till dålig, enformig musik. Jag försöker peppa men det gick inte ikväll...
11 kommentarer:
Håller med -makabert att välja gravsten till sitt barn! Så fel!
Surrealistiskt, minst sagt..
Kram Minna
Prata med Lisa, vi gjorde en jättefin gravplats till Björn, visserligen ett kors men mycket vacker.
Katarina
Anna. Jag skulle vilja ha din adress om det går bra? Jack och jag vill skicka en present till er. Får vi det? maila mig isf. Har du inte kvar mitt mejl så får du den igen. Saarah151@hotmail.com
Jag er glad att vi aldrig behovde valja gravsten. I dagene efter begravningen sade min systers man, som er konstner, att han mycket garna ville snickra ett kors till Linus. Han kande for det och vi gav honom fria hander. Det blev mycket vackert och mycket Linus ! Ni kanske kan fråga någon som kande Gustav om att skissa ett forslag ? Jag har set att man kan få ett fotografi forevigat på stenen. Kanske det var nåt ?
Har du sett gravminnet som er i tra och utformat som en typ mur med en rod glaskula i ? Den er annorlunda och mycket vacker tycker jag. Hoppas ni kommer frem till nåt som kanns helt rett ! Det far jo garna ta sin tid.. Kram
SJälv skulle jag ibland önska att jag hade en tro så jag kunde ha ett kors. För jag tycker att kors är vackra, men jag är ateist och agnostiker. Inte per definition att jag förnekar att det finns en Gud eller någon kunskap om denna, utan att jag inte tror. Men en gravsten är ju så personligt och en som liknar en pärlplatta vore ju coolt om jag får tro Gustav. Fast varför jag ska ha synpunkter det vet jag egentligen inte. Om någn mig närstående går bort hoppas jag att jag kan vara med och forma utifrån dennes behov. Och just här undrar jag vad du har för nytta av allt det här svamlet. Men ändå, ha en fin helg.
Sara: adressen finns här http://annasanatomi.blogspot.com/2010/02/manga-undrar.html
och Katarina är min kusin så du vet vilken av alla dina Lisor hon menar. Många kramar. Säg till om du vill ha sällskap i kyrkogårdsvandringarna. Vi kan fara och kolla på andra kyrkogårdar än den närmaste....
Ett hjärta av glas.
Skall det bli en familjegrav eller bara för en?
Själv tyckte jag det var så jobbigt när vi skulle välja ut en plats åt min pappa. Så svårt att tänka sig att den man älskar skall ligga där för alltid liksom.
Måste man ha en gravsten? Kan man inte ha en Sten slipad till ett hjärta. Jag har sett det på en annan blogg. Eller bara en vacker Sten man hittat i naturen.
Jag tycker också det är trist med kors och sådant. Speciellt när det handlar om barn.
Det blir nog bra tillslut iallafall. Kyrkogården ser fin och rofylld ut. Krya på dej nu. Kram
Just det jag glömde skriva att det var på Sabina Najjars blogg ( om du läst den) där jag såg den fina hjärtfornade stenen. Den ligger platt ner på marken bara och är jättefin.
Känns lite mer nutid och passar så bra till yngre människor.
Kram igen.
Jag förstår att det känns makabert, fy så jobbigt. Jag vill i alla fall ge ett tips... en stor lite rundad, men liggande, natursten är fint. Lite mjukare än en stenplatta som bara står där. Vad hemskt det känns att tipsa om gravsten, jag känner att jag vill säga förlåt för det. Det är så onaturligt. Kram
Jag målade nyligen min mammas sten. Vi syskon hade hämtat den i skogen, vid sommarhuset.Nu finns för alltid en bit av hennes älskade hemman , Västerbotten här i Göteborg.
kram
Skicka en kommentar