Dahlia, Salvia, Lavendel och Sommavivor.
Korset håller kyrkan med tills vi fått gravstenen.
Först var det här en blogg om livet som mamma till en pojke med cancer. Nu är det en blogg om livet som mamma till en pojke som dog i cancer. Det handlar om att lära sig leva med sorgen och finna glädjen i livet och i de som finns kvar.
11 kommentarer:
Vad vackert, ser rofyllt ut. Kram
Vackert Anna, ser fram emot att titta förbi här i sommar.
Din förlust är så stor, så enorm, så svår att förstå när man inte varit där. Du skriver så osjälviskt, så fint, så flytande.Kärleken till dina tre barn lyser så. Jag beundrar dig.
Vad vackert och så absurt fel och nästa vecka är det våran tur att sänka ner våran förstfödda tösabit i jorden.
Varma kramar till er!
Lisa
Trots att jag inte är ett dugg religiös så tycker jag att det finns något vackert över enkla kors. Men det finns inget vackert med att behöva begrava sina barn. Och till Anna-en ängel: Jag tycker det är så himla tragiskt att läsa din kommentar. Skänker dig en tanke och en kram.
Vacker plats för en vacker pojke ♥
Hoppas dagen blev fin och inte alltför tung!
Jag var där nu på kvällen och det var alldeles magiskt stilla. En märkvärdig plats, så fin. Nästan lika fin som vår pojke.
Många varma tanker till dig Daniel, Gustavs pappa !
Så fint.
Den finaste platsen som finns. Där finns våran Gustav. Vi lovar att hälsa på dig och få en pratstund.
Längtar efter dig.
Skicka en kommentar